Jag förespråkar en rejäl sänkning av skattetrycket generellt, men jag inser att det kommer ta tid. Därför bör man prioritera och sänka (eller ta bort) de mest skadliga skatterna först.

Skattekilar är förvisso ett direkt resultat ha höga skatter. Men skattekilar är mer skadliga på vissa ställen än andra. Därför bör man prioritera att sänka dem där. Tyvärr är det inte realistiskt att sänka alla skatter jättemycket på en gång.

I hemtjänsten för äldre är man två. Jag tror det blir svårt med ekonomin för hemnära tjänster, även med skattesubvention.

Samma momsnivå på allt är ett neutralt sätt att ta ut skatt, eftersom man slipper snedvridningseffekter. Varför går du inte med på det?

”Skattekilar” är inget som råkar uppkomma på vissa ställen som av en händelse, inget misstag man kan rätta till. De är ett direkt resultat av ett samhälle med höga skatter. Att moms drabbar privatpersoner men inte företag ingår i hela idén med moms. Det är en systemisk egenskap, ingen olycklig liten bugg.

Det enda sättet att ta bort ”kilen” är att generellt sänka skatterna, eller momsen som du inte verkar tycka om. Själv tycker jag moms är bättre än inkomstskatt eftersom den uppmuntrar sparande. Ett högt grundavdrag motverkar momsens dåliga fördelningsegenskaper.

Högern tycks ha misslyckats med att få svenskarna att rösta bort höga skatter. Nu försöker man tala om ”skattekilar”, men de är som sagt en del av paketet med höga skatter. Du kan helt enkelt inte ha höga skatter utan skattekilar, det är en och samma sak. Att fortsätta med hög skatt endast på tjänster som kunderna inte kan välja bort, som telefoni och post, är inte särskilt liberalt.

Jag beundrar ditt arbete för ett ”rent” sätt att skattesubventionera hushållsnära tjänster, men jag tror det är väldigt svårt eftersom det i grund och botten handlar om en oliberal statlig inblandning i den enskildes ekonomiska beslut.

Det är dagens system med skyhöga skattekilar som talar om för medborgarna vad de ska göra som är oliberalt. Du verkar utgå ifrån att 20-25 % moms på allt skulle vara något slags neutralt utgångsläge, det går jag inte med på.

Vad gäller hushållsnära tjänster så kan man jämföra med hemtjänsten för äldre och handikappade, vars personal idag utför just hushållsnära tjänster. Man borde kunna hantera arbetsmiljön på samma som man redan gör (eller borde göra) där. (I artikeln du hänvisar till så nämns hemtjänsten, men konstigt nog verkar författaren totalt misslyckas med att dra den uppenbara slutsatsen av det.) Att jämföra med städning av skolor är löjligt när det finns hemtjänst att jämföra med.

Jag kan inte se att man skapar något problem som inte redan finns och inte ändå måste lösas (om det inte redan är löst). Med tanke på den åldrande befolkningen så lär behovet av hemtjänst för äldre öka framöver (om man inte ska tvinga alla äldre att flytta till ålderdomshem).

Men vad du föreslår är faktiskt en fortsättning på den bisarra momspolitiken. Du vill att staten ska tala om för medborgarna vad de ska göra med sina pengar. Det är inte liberalt.

Jag förespråkar en enhetlig moms på 20-25%. Om det blir plus i statskassan av det, ska man höja grundavdraget. Allt annat fixande och trixande är oliberalt. Lägg ner Martin Timell-stuket, och låt folk bestämma själva!

Att subventionera hemnära tjänster innebär att staten legitimerar dem, och då finns arbetsmiljöregler att ta hänsyn till. I skolvärlden ska barn hänga upp sina stolar på bänkarna och borden för att lokalvårdaren inte ska behöva lyfta så många stolar. Det får av arbetsmiljöskäl inte heller finnas mattor som ska lyftas och tas ut. Golv ska vara så tomma som möjligt och alla möbler som innebär obekväma städrörelser ska undvikas. Hur tar man in hemnära tjänster in i detta regelverk på ett konsekvent sätt? Läs mer om detta på
http://goteborgsfria.se/modules.php?name=Artikel&id=7765