Många varor som vi importerar från fattiga (och inte sällan odemokratiska) länder är i många fall producerat under mycket svåra förhållanden för arbetarna. Rättvisemärkt försöker göra något åt detta genom att märka produkter som är producerade under bättre förhållanden. Det är en mycket bra tanke, men tyvärr är Rättvisemärkts kriterier delvis missriktade och kontraproduktiva. Dels finns det kriterier som säger att produktionen inte ska kränka mänskliga rättigheter. Diskriminering är inte tillåtet och det måste finnas rätt och reell möjlighet att organisera sig fackligt.

Enligt en artikel i DN så kan torsken och andra viktiga matfiskar vara utfiskade om 40 år. Det är oroväckande och måste förhindras. Hur kommer det sig då att t.ex. torsken hotas av utfiskning? Det finns många förklaringar, och det skiljer sig åt på olika håll i världen. I Europa är det EU som styr fisket som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). EU beslutar gemensamt om fiskekvoter, och de sätts konsekvent högre än vad som vetenskapsmän anser vara hållbart.

I en intervju i Aftonbladet säger Lars Frisk, ordförande i fackföreningen ST vid Luleå Universitet, något väldigt avslöjande. Han säger, angående regeringens förslag kring a-kassan: Regeringen signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill. Det avslöjar en skrämmande syn på fackets roll och fackmedlemsskap hos Lars Frisk. Det verkar som om han sett betraktat fackmedlemsskap som de facto obligatoriskt. Det är frivilligt att vara med i facket, och så ska det vara.