Och angående lönerna och produktiviteten: Nej visst kan det vara så att produktiviten ökar, och ledningen tar hem hela vinsten i lön, eller åt ägarna. Men om alla andra sektorer har en vinst på 5%, och någon ond kapitalist genom bättre maskiner ökar produktiviteten så att han kan ta ut 15% i vinster, tror du inte att andra onda kapitalister skulle vara intresserade av att göra samma sak? När de gör det så går efterfrågan, priset, upp på det som behövs, nämligen maskinerna och arbetskraften upp. Dock: Vi lever ju inte i en friktionsfri perfekt värld. Därför kan sådant här ta tid, och det kommer vara en pågående trend. Men det händer. Människor ändrar ständigt sina preferenser om vilka varor de vill ha, och hela ekonomin är därför i ständig omvandling och förändring.

De arbetslösa kan ha fel utbildning, bo på fel ställe, vara bidragsfuskare som egentligen inte är intresserade av att få ett jobb mm. Oavsett vilket tvingas ett företag att höja lönerna om de vill rekrytera mer folk.

Visst är det bra att säkerställa fackliga rättigheter. Men poängen är ju att Rena Kläder hävdar att det är Indiskas fel att inte arbetarna är med i fackföreningar trots att de kan vara det om de vill det. I Indien har fackföreningarna 10 miljoner medlemmar för att de är för nära kopplade till politiska partier (källa genom Johan Norberg). Är det då Indiskas fel att fackföreningarna är kassa? Vad skall Indiska göra? Tvinga arbetarna att gå med i facket fast de inte vill? Det verkar kanske inte helt demokratiskt även om fackföreningar i andra länder har haft en tendens att tycka så… Andra alternativ? Sluta köpa prylar från Indien och istället köpa dem från något land där alla är fackanslutna? Även detta leder ju till mindre bra effekter; dels kanske det inte funkar så där jättebra att heta Indiska och sourca sina prylar från Kina men förutom detta marknadsföringsproblem så har jag svårt att se hur arbetarna på dessa fabriker skulle få det bättre om de inte hade något jobb alls.

Lönerna skulle möjligtvis Indiska kunna påverka genom att betala extra (det är dock tveksamt om konsumenterna i Sverige skulle tycka lika mycket om Indiska då) men de kan knappast påverka kvaliteten på fackföreningarna i Indien, eller?

Rena Kläder förespråkar ingen bojkott av klädföretag och än mindre en återflytt av klädindustrin till Sverige och kan därmed knappast beskyllas för protektionism.

Att klädindustrin har flyttat till Indien, Sri Lanka, Bangladesh och Thailand är bra, så länge mänskliga rättigheter respekteras. Hur ska man då övervaka att dessa mänskliga rättigheter respekteras? Vilka gör det bäst? Staten, ernst &young eller kanske indiska? De som bäst övervakar villkoren i fabriken är de som befinner sig i fabriken varje dag, nämligen arbetarna. För att kunna göra det måste de ha möjlighet att kunna organisera sig fackligt. Om Indiska vill att mänskliga rättigheter ska respekteras i produktionen av deras kläder är det viktigaste att säkerställa fackliga rättigheter.

Ditt scenario med de onda kapitalisterna stämmer ju dock bara om det är brist på arbetskraft och/eller konkurrens mellan flera liknande arbetsgivare i samma område. På många ställen är ju arbetslösheten väldigt stor och på kort sikt är det därför lätt att se att lönerna kan pressas ner istället för upp. Vilket är som det ska på en fri marknad, med den brasklappen att jag anser att internationella människorättsnormer ska beaktas. Man ska kunna leva på en lön.

Det utrymme som finns för lön beror ju inte bara på produktivitet utan också på vinstkrav, samt fördelning mellan anställda och ledning. Ett vanligt exempel är att Volvo 2000 betalade mer pengar till sin styrelse och VD, än totalt till sina 2000 arbetare i Sydamerika (Kristina and Helena Bergh de Medeiros 2001, Globala företag – globalt ansvar?)

Jag har fler kommentarer här: http://nilsdotter.wordpress.com/2006/12/28/utlandska-foretag-och-minimiloner/

När det däremot handlar om arbetade timmar, då slår det slint. Men samma resonemang gäller även här: Om ond kapitalist A vägrar betala mer än 10 kronor per timme för en stackars arbetare, och den arbetaren egentligen producerar ett mervärde av 100 kronor, då ligger det i ondskefull kapitalist B:s intresse att bjuda 10:50 /timme för samma tjänster. Och så vidare… Lönen hamnar slutligen någonstans under 100 kronor. Inte “i botten” som vissa påstår.

Löner bestäms ytterst av produktiviteten, och kan inte påverkas genom lagstiftning eller “krav” på mer lön.

Och någon exploatering förekommer inte förutom hos parter som frivilligt sluter avtal. Bara enligt marx efterföljare vad jag vet.

Se bara på USA, även utan starka fackföreningar så ligger lönenivån (mycket) över minimilönen.

För övrigt vet jag inte exakt vad folkrätten säger om minimilöner (ska undersöka det), men spontant tänker jag att minimilöner fyller en funktion i länder där det saknas ett välfärdssystem alt. organiserade fackföreningar, eftersom lönerna annars kunde pressas precis hur långt ner som helst.

Jag representerar inte Indiska, och försvarar inte allt de säger. Men jag tycker att det är en rimlig grundhållning från deras sida att acceptera den indiska statliga minimilönen så länge ingen presenterar tydliga belägg för att den är på tok för låg. Och jag tycker också att det är dumt av Rena Kläder att göra så stor sak av lönen utan att ha några belägg för att minimilönen är för låg.

Sen så håller jag inte med om att man kan exploatera de som frivilligt har ingått ett avtal, det är ett i grunden marxistiskt resonemang som jag inte köper. Om de som jobbar åt det utländska företaget får det bättre än de annars skulle haft det (om det utländska företaget inte varit där) så blir de inte exploaterade.