Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar tycker att “jämställdheten kväver oss” och vill ha “tillbaka den riktige mannen”. Deras inlägg är tämligen ostrukturerat, och det är inte helt enkelt att följa tankegången. Jag tror dock att de är något intressant på spåren, och det hade kunnat bli början på bra debatt. Tyvärr så har de med följande helt absurda (och för huvudsaken onödiga) stycke mitt i: När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen?