Dagens Nyheter publicerar en intervju med statsministern där det framstår som att han tycker att hyresrätter i Stockholms innerstad inte fungerar. Regeringen anser att detta ger en felaktig bild av vad statsministern tycker och skickar ut ett pressmeddelande om saken. Bl.a. Expressen skriver om saken.

Vad det handlar om är att bloggar och andra sociala media ger makthavare större möjligheter att kommunicera direkt med allmänheten, utan att alltid gå via tidningar eller andra traditionella massmedia. Detta leder till att traditionella massmedia förlorar sin den ensamrätt som de i praktiken haft på att granska makthavare. Det leder dessutom till att traditionella massmedia själva blir granskade på ett mer ingående sätt än förrut. Eller helt enkelt att traditionella massmedia förlorar en del av den makt de har haft. Och det är ju trist att förlora makt, det är frustrerande och en del mindre begåvade delar av traditionella massmedia ventilerar sin frustration offentligt.

Detta leder till ett mer mångfacetterat granskande av makthavare, och att även traditionella massmedia själva blir granskade som de makthavare de är. Det är en positiv utveckling som vi har all anledning att bejaka och stödja.

Läs även Johan Ingerö.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären Demokrati

Utan vidare motivering utgår Konsumentverket ifrån att denna smygreklam är ett stort problem. På vilket sätt då skulle jag vilja veta.

Det vore bättre om Konsumentverket försöker göra folk medvetna om att smygreklam finns, istället för att invagga folk i falsk säkerhet. Det bästa vore att helt enkelt ändra marknadsföringslagen och legalisera denna smygreklam.

Om det är något som är ett stort problem så är det Konsumentverkets idé om att införa omvänd bevisbörda, det riskerar bli ett hot mot yttrandefriheten.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären Yttrandefrihet

Förslaget är inte lika långtgående som det länkförbud som jag skrev om tidigare. Det ska bara gälla kommersiella sidor, och skulle därmed inte drabba t.ex. denna blogg. Men det är oklart hur man definierar kommersiell i detta sammanhang, och många bloggar riskerar hamna i en oklar gråzon.

Det verkar som man huvudsakligen vill komma åt Google News och liknande nyhetsaggregeringstjänster, och troligtvis inte kommer bry sig om bloggar till att börja med. Men om man driver igenom en oklar lagstiftning så kan nyhetssajter utöva utpressning mot bloggar genom att hota med stämning när bloggar länkar till dem, och detta kan leda till en självcensur hos bloggar så att de undviker att reta nyhetsbranchen i onödan. Och det vore mycket illa för den fria debatten.

Detta förslag är både onödigt och skadligt. Jag hoppas verkligen att det aldrig blir verklighet.

Dessutom överväger man kopiera modellen för insamling av licensavgifter från musikbranchen, d.v.s. bygga upp en STIM-liknande organisation. Det är illavarslande med tanke på att den modellen håller på att urarta och STIM framför alltmer bisarra förslag.

Jag vågar knappt tänka på vad en STIM-liknande organisation för nyhetslänkning kan hitta på för orimligheter i framtiden. Någon kanske kan hjälpa mig med förslag? Bästa förslag inom en vecka får ett hedersomnämnande.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären Immaterialrätt IT Yttrandefrihet

Med tanke på att i stort sett alla webbsidor är skyddade av upphovsrätten så innebär detta i praktiken att man inte kan länka till någon annans webbsajt utan att be om lov först. Det skulle innebär en enorm förändring av hur webben fungerar, och omöjliggöra bloggande av den typ som jag sysslar med just nu. Jag skulle nämligen inte få länka till Posners bloggpost utan att be honom om lov först. Det skulle lägga en död hand över bloggosfären och en stor del av webben. Det skulle förstöra mycket av det fina som webben har utvecklats till, webben blir mycket bättre när det länkas friskt mellan olika webbsajter.

Och Posner går längre än så, han funderar även på att förbjuda läsning (”online access”) av upphovsrättsskyddat material utan upphovsmannens tillstånd. Fullständigt orimligt, det skulle verkligen förstöra hela webben.

Förslaget är inte bara dumt och skadligt, det är också helt onödigt. Det är tämligen enkelt att begränsa tillgång till webbsidor och t.ex. bara släppa in betalande prenumeranter. Det finns flera tidningar som gör så redan idag för delar av innehåller på deras webbsajt, t.ex. Dagens Industri. (Sen kan man diskutera om det är en bra strategi, men det är upp till varje tidning att välja.)

Att rakt av planka hela (eller stora delar av) artiklar från andras webbsajter utan tillstånd är redan förbjudet, vilket är rimligt.

Liknande förslag har framförst i EU. Sådana här förslag måste kraftfullt bekämpas varhelst de dyker upp.

Uppdatering:
Google har en bra kommentar till European Publishers Council:s ”Hamburg declaration”.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären Immaterialrätt Yttrandefrihet

Jag kan inte påstå att jag håller med allt som Schulman skriver, men en del mothugg han får är helt orimliga, t.ex. ett inlägg av Elza Dunkels i DN Kultur.

Dunkels skriver:

För honom [Alex Schulman] framstår det som självklart att om det är tjejer i tonåren som bloggar om något som ligger dem varmt om hjärtat är detta att betrakta som skräpkultur som inte kommer att påverka samhällsutvecklingen. Det kan faktiskt tänkas att Schulman har rätt även i att dessa unga bloggare inte har en chans här i livet – de är ju bara flickor – men jag tycker ändå inte att det är en rumsren inställning, att avfärda en grupp medborgare så generaliserande.

För det första så verkar Dunkels mena att det inte är ”rumsrent” att framföra att tonårstjejers bloggande inte påverkar samhällsutvecklingen ens om det vore sant. Det är en sak att hävda att Schulman har fel, men att antyda att han inte borde skriva så ens om det vore sant är väldigt märkligt. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt med folk som menar att obekväma sanningar inte för framföras i den offentliga debatten.

För det andra så bör man fundera över dessa tonårstjejers syfte med sitt bloggande. Det kan ju hända att de inte alls har ambition att påverka samhällsutvecklingen, utan att det mer är en form av hobby och socialt umgänge. Schulman skriver faktiskt inte att tonårstjejers modebloggande är ”lite löjligt”, han skriver att de saknar samhällsinflytande. Schulman angriper inte tonårstjejerna som modebloggar, han angriper de personer i traditionella media som (enligt Schulmans mening) överskattar bloggarnas samhällsinflytande.

Att läsa denna debatt känns ungefär som att höra ett replikskifte i stil med detta:
- Sportfiskare har inget inflytande på samhällsutvecklingen.
- Men hallå, det är väl elakt att avfärda sportfiskare som lite löjliga på det där sättet.

Ramona Fransson är på Newsmill inne på ett liknande spår när hon skriver:

Deras bloggar är ytliga och berättar bara om smink och mode. Jaha, och vari ligger felet med det? Vill du vara en diktator? En som ska bestämma vad som är bra för folk att läsa?

Även Fransson läser in mer i Schulmans essä än vad som faktiskt står där. Kan det vara så att Fransson har dåliga erfarenheter av Schulman sedan tidigare?

Sen så tror jag att Schulman underskattar det samhällsinflytande som vissa typer av bloggar kan ha. Piratpartiets framgångar i Europaparlamentsvalet är en stark indikation på att politiska bloggar faktiskt kan ha samhällsinflytande. Det säger dock inget om modebloggar (oavsett om de drivs av tonårstjejer eller inte).

Det verkar som om dessa debattörer (även Schulman) har missat det faktum som jag skrev om tidigare, att bloggosfären är väldigt heterogen. Denna blogg har inte mer gemensamt med en modeblogg än vad Dagens Nyheter har gemensamt med ELLE. Om man inte har detta faktum klart för sig så blir det väldigt svårt att göra någon meningsfull analys av bloggosfären.

Magnus Orest har på Newsmill helt fattat vad det handlar om, mycket bra och läsvärt inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären

Rothstein tar upp tre exempel på där han själv blivit utsatt för osakliga personangrepp på olika bloggar. Även om han åtminstone i första exempelt överdriver något (”sug min kuk” var inte Mattias Svenssons huvudargument) så har han helt klart en poäng i att det på vissa bloggar kan utdelas rätt så kraftiga personangrepp åt både höger och vänster.

Men räcker detta för att avfärda hela bloggosfären som en ”kloakbrunn”? Nej det gör det inte. Precis som man inte kan avfärda hela tidningsbranchen i Sverige som oseriös bara för att Expressen skriver dumheter (och till och med fälls för förtal) ibland. Eller för den delen avfärda hela svenska samhällsvetenskapliga forskarvärlden (och därmed även Bo Rothstein själv) som oseriös bara för att Eva Lundgren svamlar om satanistiskt våld.

Bloggosfären är till sin natur heterogen och anarkistisk. Även om vissa bloggar länkar till varnadra och samarbetar på olika sätt så finns den ingen övergripande organisation för hela bloggosfären, inte ens om man inskränker sig till de bloggar som huvudsakligen skriver om politik på svenska. Det finns heller inte någon motsvarighet till tidningarnas pressetiska regler för bloggarna. Bloggarna lyder bara under de begränsningar i tryckfriheten som finns i lag (förtal och så vidare) och är inom denna ram fria att skriva vad som helst.

Faktum är att så väl tidningsbranchen som forskarvärlden har en starkare gemensam organisation än bloggosfären och därmed kan man säga att GP har ett större ansvar för att Expressen förtalade Mikael Persbrandt och att Bo Rothstein har ett större ansvar för Eva Lundgrens svammel om satanistiskt våld än vad jag (som svensk politisk bloggare) har för att Mattias Svensson ber Rothstein ”suga kuk”.

Rothstein hävdar, helt utan andra belägg än sina egna anekdotiska erfarenheter, att personangrepp är legio i bloggosfären. På detta kan jag bara svara att mina egna erfarenheter är helt annorlunda, det finns en mängd bloggar som är minst lika intressanta, seriösa och innehåller färre personangrepp än de flesta etablerade svenska tidningar. Men visst, det finns också flera bloggar som är usla, oseriösa och där osakliga personangrepp förkommer ohämmat. Som bloggkonsument är det dock lätt att plocka russinen ur kakan och välja bort de dåliga bloggarna.

Rothstein skriver att ”många bloggar har en självrefererande logik som innebär att man bara kommunicerar med likasinnade och utestänger alla former av kritisk reflektion av de egna ståndpunkterna.”. Det stämmer inte alls med min bild, de flesta bloggar tillåter kritiska kommentarer, och det är inte ovanligt att olika bloggar debatterar mot varandra.

Dessutom händer det ofta i bloggosfären att folk som är likasinnade i en viss fråga tillfälligt sluter sig samman, även om de är väldigt oeniga i många andra frågor, kritiken mot FRA-lagen är ett bra exempel på det. Huruvida detta räknas som ”självrefererande logik” eller inte är jag inte statsvetare nog att avgöra, men jag har svårt att se det som ett problem.

När Rothstein skriver att ”bloggandet bidrar därmed till [...] av det politiska samtalet som mera tar formen av monologer än öppen diskussion” så kastar han sten i glashus. Tror han verkligen att det blir mer öppen diskussion i GP av hans debattartikel än av ett inlägg på en populär blogg som tillåter kommentarer? (Möjligtvis provocerar Rothsteins debattartikel fram en öppen debatt i bloggosfären.)

Till bloggosfärens förtjänster hör slutligen att de låter åsikter som varit mer eller mindre tabubelagda i traditionell media (t.ex. om legalisering av narkotika eller prostitution) komma fram, och att detta i vissa fall även spiller över på traditionell media. Det måste väl ändå räknas som en vinst för demokratin (oavsett vad man tycker i sak i dessa frågor)?

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären

• Miljöpartiet ”skickar ut en del information till vissa bloggare, till exempel bakgrundsinformation när vi gör ett utspel”
• Moderaterna ”betraktar bloggare i hög utsträckning som journalister och ser till att de får material och tillgång till våra aktiviteter”
• Kristdemokraterna ”förser bloggare med information och pressmeddelanden”

Detta tyder på att partierna inte riktigt fattat grejjen med bloggosfären. De verkar behandla bloggarna precis som partier hittills har behandlat traditionell massmedia, en välbesökt blogg är bara som ännu en tidning/TV-kanal för dem, och de försöker utnyttja bloggar för att få ”spinn”.

Men bloggarna är något nytt och något annorlunda, och jag tror inte att partiernas strategi kommer att lyckas särskilt bra i längden. Istället för att skicka ut bakgrundsinformation till vissa utvalda och förmodat välvilliga bloggare så borde partierna lägga upp all bakgrundsinformation på sin egen hemsida för allmän beskådan. Partiföreträdare borde skaffa egna bloggar där de kan förklara vad de tycker och varför. Öppenhet ger trovärdighet och lönar sig i längden.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären

Att Stenius tar Alex Schulmans blogg som typisk är helt befängt. Tvärt om är den en mycket otypisk blogg, man kan till och med ifrågasätta om den över huvud taget bör kallas för en blogg.

En typisk blogg drivs av en privatperson (eller en grupp privatpersoner) på fritiden och har ingen koppling till någon tidning eller något medieföretag. Alltså faller den utanför PO:s kompetensområde.

Uppdatering:
I Journalisten framstår Stenius uttalande annorlunda. Kan det vara så att hon menar att de ”bloggar” (som t.ex. Alex Schulmans) som publiceras inom ramen för etablerade tidningar (och som därmed faller inom PO:s kompetensområde) är ett problem i och med att tidningarna där inte är lika noga med att följa de pressetiska reglerna? Då hamnar saken i ett helt annat läge och hon har en intressant poäng, även om jag inte förstår varför hon drar upp skärpt lagstiftning. Naturligtvis är det inte OK att en tidning tummar på de pressetiska reglerna bara för att det (på tveksamma grunder) kallas en ”blogg”.

Det är svårt att veta vad Stenius egentligen menar eftersom det bara finns delvis motsägande korthuggna intervjuer att gå på. Kanske borde Stenius skaffa sig en blogg så att hon tydligt kan förklara vad hon menar?

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären Yttrandefrihet