Möjligtvis kan man tänka sig att det finns vissa integritetsaspekter av Facebook som EU borde titta på (även om det finns en stor risk att det bara skulle bli värre då), men detta med “mental hälsa” är ju bara fånigt. Jag hoppas verkligen att kommissionen också inser det.

Per Pettersson har skrivit ett bra och utförligt inlägg om detta.

Intressant? Andra bloggar om: politik EU IT

Av de svenska MEP:arna så skrev Anna-Maria Corazza Bildt (m), Alf Svensson (kd), Cecilia Wikström (fp) och Marit Paulsen (fp) under. Wikström, Paulsen och Corazza Bildt har sedan (i denna ordning) dragit sig ur, bara Alf Svensson (kd) står fast.

Det verkar, som väl är, som att 29:an kommer att falla. Men anledning är att den (på ett lömskt sätt) föreslår datalagring av sökord. Och anledning till motkampanjen och att flera MEP:ar drog sig ur verkar vara just detta.

Men 29:an har fler fel än så.

Det är inte svårt att läsa och sätta sig in i 29:an, den är bara ca en halv A4 sida lång, och finns översatt till alla EU-språk.

På svenska motiveras förslaget bl.a. så här:

A. Det är viktigt att se till att den virtuella demokrati som Internet erbjuder fortsätter att hålla en hög nivå och att den inte utgör något hot mot kvinnor och barn.

Notera den extremt reaktionära formuleringen kvinnor och barn. Hade det bara stått barn så hade det varit en sak, men här pekar man uttryckligen ut även kvinnor som en särskilt sårbar grupp på Internet. Det är tragiskt att jämställdheten i Europa inte kommit längre än att detta sväljs med hull och hår av nästan halva Europaparlamentet, däribland fyra svenskar.

Och vaddå “virtuell demokrati”?

Först misstänkte jag att detta var något fel i översättningen, men på engelska står det:

A whereas it is essential to ensure that the internet continues to afford a high level of virtual democracy, which does not present any threat to women and children,

Jag kollade även på spanska (som jag kan läsa hjälpligt), samma sak där. Så det kan inte vara någon enstaka översättningsmiss.

Och sug på denna motivering:

C. Därtill erbjuder Internet pedofiler och sexualbrottslingar handlingsfrihet genom att jämställa dem med hederliga medborgare och göra det svårt för myndigheterna att spåra dem.

Redan denna formulering borde ringa varningsklockor, för man kan knappast tolka detta annorlunda än att man vill ha någon form av storskalig övervakning av Internet.

När vi kommer till förslagen så är det enda konkreta (förutom datalagringen) detta:

För att kunna bekämpa pedofili och sexbrott uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att samordna offentliga myndigheter i ett europeiskt system för tidig varning, efter modell av det system som redan inrättats för att trygga livsmedelssäkerheten.

Är det inte väldigt långsökt att tro att man ska kunna använda samma typ av system för att hantera livsmedelssäkerhet som pedofili och sexbrott?

Det verkar som om så fort någon nämner “pedofili” eller “barnpornografi” så släpper alla spärrar och MEP:arna skriver under precis vad som helst som ger minsta antydan att vara emot detta.

Uppdatering:
29:an blev tyvärr antagen.

Intressant? Andra bloggar om: politik Demokrati EU

En i grunden dålig idé som Tobinskatt blir inte bättre bara för att den införs med klimatet som förevändning.

Jag förstår inte varför man inte inför någon form av klimatskatt för att finansiera klimatåtgärderna. Det enklaste hade varit att börja auktionera ut alla utsläppsrätter för koldioxid och använda intäkterna från detta. Se tidigare inlägg om detta.

Intressant? Andra bloggar om: politik EU Ekonomi Klimat

Denna resolution blev nedröstad.

Bland svenska parlamentariker kan noteras att bl.a. samtliga folkpartister och centerpartister liksom Christian Engström (pp) röstade för.

Här har vi alltså ett gäng europaparlamentariker som tar, den förvisso olyckliga, situationen i Italien som förevändning för att driva fram ett potentiellt långtgående direktiv om “mediepluralism” i hela EU. Ingen vet hur det skulle kunnat sluta, men det hade mycket väl kunnat bli lika illa som det tidigare förslaget om bloggregistrering.

Jag är glad att denna resolution föll, och oroad över att Cecilia Wikström (fp) drev detta så hårt. Om det bara hade handlat om att försvara yttrandefriheten mot hot och påtryckningar (vilket det gör i Wikströms retorik) så hade det varit helt OK, men läser man resolutionen så framträder något helt annat:

5. Reaffirms, in this respect, that the EU’s legislative framework on media pluralism and media concentration is still inadequate and that there is therefore an urgent need for the European Union to make use of its competences referred to policies in the fields of the internal market, audiovisual policy, competition, telecommunications, State subsidies, public service obligation and fundamental rights of citizens, in order to define at least the minimum essential conditions that all Member states must respect to ensure, guarantee and promote freedom of information and an adequate level of media pluralism; in this context, asks the Commission to investigate the risk of media trusts and concentrations in the EU;

6. Urges the Commission, as a matter of urgency, to issue a proposal for a directive on media concentration and on the protection of pluralism, with the full involvement of the future Commissioner in charge of fundamental rights, after having previously defined in a communication a set of appropriate indicators for determining levels of information pluralism and independence of public service media, as requested several times by Parliament and as announced by the Commission itself;

Vill vi verkligen ha detaljerade EU-regleringar om bl.a. presstöd och Public Service? Nej tack!

Intressant? Andra bloggar om: politik EU Yttrandefrihet

Synnerligen klåfingrigt och dumt EU-direktiv. Privata TV-kanaler bör inte regleras på detta sätt alls, och det bör vara upp till varje land att besluta om vilka regler som ska gälla för statliga TV-kanaler (Public Service).

Regleringar av detta slag (liksom reklamregleringar som jag skrivit om tidigare) bli omöjliga att upprätthålla när TV flyttar över till Internet.

Samtidigt innebär TV över Internet stora möjligheter till större mångfald. Troligtvis kommer de traditionella TV-kanalernas betydelse minska och istället kan massor av producenter mer direkt leverera sitt innehåll till tittare runt om i hela världen.

Om EU vill gör något för att öka mångfalden i TV-utbudet så bör man främja en sådan utveckling, och sluta med planekonomiska regleringar.

Intressant? Andra bloggar om: politik EU Kultur Yttrandefrihet

Engström menar att man bör börja med att fastslå processen för hur en ny konstitution ska antas, och först efter det börja utarbeta själva konstitutionen. Han föreslår att det hålls en en paneuropeisk folkomröstning om en ny konstitution. Och att varje land sedan får välja att ansluta till det nya EU eller lämna och istället ingå i EES (som Norge gör idag).

Det tycker jag låter som en riktigt bra idé. Jag har tidigare skrivit lite om vad en sådan konstitution bör innehålla.

Intressant? Andra bloggar om: politik Demokrati EU

Engströms invändningar emot hur EU fungerar idag (och i allt väsentligt kommer fortsätta fungera om Lissabonfördraget går igenom) är högst relevanta, och jag tycker att Sigfrid och Danielsson alltför lättvindigt viftar bort dem.

Att hänvisa till riksdagens EU-nämnd, som Sigfrid gör, duger inte för den konstruktionen lider av allvarliga problem. Dels måste EU-nämnden hantera alla EU-frågor och det är svårt för ledamöterna att vara pålästa på allt. Dels så krävs det ofta ganska vida mandat för att kunna förhandla i ministerrådet, vilket minskar riksdagens och EU-nämndens inflytande. Dels är offentligheten i processen bristfällig.

Jag tycker att man borde avskaffa riksdagens EU-nämnd och låta ministrarna förankra EU-frågorna i relevant fackutskott istället (jordbruksfrågor i Miljö- och Jordbruksutskottet, konkurrenskraftsfrågor i Näringsutskottet, o.s.v.). Möjligtvis skulle man kunna behålla EU-nämnden för frågor rörande EU:s institutioner och liknande, men dessa borde också kunna hanteras i riksdagens Konstitutionsutskott.

Även om man är emot att EU utvecklas till en “superstat” så måste man medge att det finns klara problem med hur det fungerar idag och vara beredd att diskutera detta. Men Sigfrid och Danielsson verkar inte vilja göra det, och har följaktligen inga konstruktiva förslag själva. Antingen så saknar de helt insikt i EU:s demokratiska problem, eller så är de bara ute efter att kasta paj på Piratpartiet i största allmänhet. Oavsett vilket så är det tragiskt.

Tyvärr verkar den irrationella rädslan för att EU utvecklas till en “superstat” vara ett hinder för en konstruktiv debatt om hur EU bör fungera.

Som jag ser det så håller EU i praktiken på att utvecklas till denna superstat, och det verkar inte finnas något inbyggt hinder mot detta. Detta sker dock gradvis genom “de små stegens tyranni” och inte genom ett enskilt uttryckligt beslut (därför kan de som säger sig vara emot superstaten stoppa huvudet i sanden och inte låssas om att den växer fram framför dem). Lissabonfördraget är ett steg i denna utveckling, men inte något ensamt avgörande steg. Eftersom jag är Folkpartist (sic!) så ser jag inga egentliga problem med att EU blir en superstat, men det är viktigt att denna superstat har ett välfungerande demokratiskt beslutsfattande, och det saknas tyvärr i alltför stor utsträckning i dagens EU och det finns inget som tyder på att Lissabonfördraget eller något annat kommer rätta till detta ordentligt framöver.

Det viktiga för mig är inte om EU blir en superstat eller inte, det är att EU får ett välfungerande demokratiskt beslutfattande.

Jag ser stora problem med dagens medbeslutandeprocedur där Europaparlementet och ministerrådet tillsammans fattar beslut, för den tenderar leda till en snårig process som blir svår för medborgarna att ha insyn i och påverka. Därför bör man sträva efter klara och tydliga uppdelningar av makt och kompetens. Det vore nog bra om ministerrådet i huvudsak beslutar vilka områden EU ska ha makt över, och att Europaparlamentet beslutar vad som ska gälla inom dessa områden.

Man kan också tänka sig att ministerrådet ges vetorätt över Europaparlamentets beslut, men då bara kunna säga nej till hela paket, inte gå in och peta i detaljer. Och ministerrådets vetorätt ska bara kunna användas för att förhindra att EU:s makt ökar. Om Europaparlamentet beslutar att minska EU:s makt (t.ex. avskaffa ett EG-direktiv) så bör ministerrådet inte ha vetorätt mot detta.

När det gäller budgetbehandlingen så kan man tänka sig att ministerrådet beslutar om hur mycket pengar medlemsländerna ska bidra med, medan Europaparlamentet beslutar om hur dessa pengar ska fördelas mellan olika områden.

Dessutom måste öppenheten i ministerrådets beslutsfattande bli mycket större. Man bör ha formella omröstningar och redovisa vem som röstar för vad. Det bör vara mer av demokratiskt beslutsfattande och mindre av förhandling mellan länder.

Intressant? Andra bloggar om: politik Demokrati EU

Jag hade ju hoppats på att Piratpartiet skulle ansluta sig till den liberala gruppen ALDE. Men jag har svårt att klandra dem för att de valde som de gjorde, det verkar fullt rimligt utifrån deras perspektiv.

Det är intressant att läsa Engströms motivering till att de inte valde ALDE, och det tolkar jag som ett underbetyg för ALDE. Det är helt klart dags för den liberala gruppen att rycka upp sig när det gäller informationspolitik. I Sverige hoppas jag att Folkpartiet liberalerna börjar med att ompröva sin hållning till FRA:s signalspaning i kabel, IPRED och teledatalagringen.

Intressant? Andra bloggar om: politik EU IT Integritet

ALDE ökar med en (eller två om Piratpartiet kommer med) från Sverige, men backar dessvärre från 12,7 % till 10,9 % i hela EP. Socialdemokratiska gruppen PES minskar dock ännu tydligare från 27,6 % till 21,9 %, och den konservativa/kristdemokratiska gruppen EPP minskar bara marginellt från 36,7 % till 35,9 %

Man kan också betrakta EP-valet som en stor opinionsundersökning inför riksdagsvalet 2010. Jag är nöjd med att Alliansen (M+FP+C+KD) går framåt och att vänsterblocket (S+V+MP) går tillbaka, det bådar gott inför riksdagsvalet. Och jag är naturligtvis mycket nöjd med att Folkpartiet går framåt och tydligt etablerar sig som tredje största parti. Det är också trevligt att Socialdemokraterna går tillbaka (om än marginellt) och slår bottenrekord. Det är dock oroväckande att Sverigedemokraterna går framåt och närmar sig 4 procent.

Varken Junilistan eller Piratpartiet är särskilt intressanta i detta perspektiv då de troligtvis drar mycket fler röster i EP-val än i riksdagsval. Junilistan är ett utpräglat EU-parti och Piratpartiets brist på heltäckande partiprogram gör dem problematiska i riskdagen.

Intressant? Andra bloggar om: politik Demokrati EU

DJ Trexx har fattat vad det handlar om.

Vem ska man då rösta på? Jag föredrar Folkpartiet liberalerna och kan varmt rekommendera ett kryss på Anders Ekberg, han är en stor europavän med ett tydligt och bra program. Olle Schmidt är också ett bra val, han är en erfaren europaparlamentariker som gjort mycket bra där.

Tänker du rösta på Piratpartiet så bör du verkligen kryssa Christian Engström, se tidigare inlägg.

Bland Moderaterna så är jag imponerad av Christofer Fjellners insatser och jag hoppas att han får sitta kvar.

Tänker du rösta på något annat parti? Tänk om!

Intressant? Andra bloggar om: politik Demokrati EU