Det har han alldeles rätt i. Det är orimligt att ett vuxet barn ska ha rätt att ärva från en förälder som uttryckligen vill annorlunda i ett testamente. Laglotten kan också ställa till det för sambor med barn och gifta med särkullsbarn, vilket är vanligt idag.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj

Att flytta ansvaret till staten är nog en god idé. Landstingen har huvudsakligen ansvar för hälso- och sjukvård, och idag så ser man barnlöshet som ett huvudsakligen medicinskt problem. Jag tror det är olyckligt med en så ensidig medicinsk fokusering, och att låta staten ta över ansvaret skulle kunna ändra på det.

Tibro m.fl. tar upp en mycket viktig sak som bara staten kan åtgärda, nämligen att se över incitamenten för att uppmuntra folk att föda barn tidigare. Detta skulle minska problemen med barnlöshet då fertiliteten (i synnerhet hos kvinnor) minskar med stigande ålder. Se tidigare inlägg om detta.

I det individuella fallet bör barnlöshet i första hand lösas genom internationell eller inhemsk adoption.

Om problemet är att en fertil man saknas så kan insemination vara en bra lösning, och rutinerna kring detta bör förenklas så att det kan bli billigare. Det bör kunna göras så billigt att någon subvention inte är nödvändig.

Däremot är jag skeptisk till att subventionera dyra och komplicerade medicinska åtgärder som provrörsbefruktning. En kvinna med åldersrelaterade fertilitetsproblem har gjort ett medvetet val att inte skaffa barn när hon var ung och fertil, och bör då få ta konsekvenserna av detta och inte kräva att skattebetalarna ska pröjsa provrörsbefruktning åt henne. För även om det finns incitament mot att skaffa barn tidigt så är det inte förbjudet eller omöjligt.

Man bör även tillåta (men ej subventionera) surrogatmödraskap och se det som en möjlig lösning på barnlöshet.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj

Nyamko Sabuni (fp) föreslog samma sak för snart ett år sedan.

Det är ett bra förslag. Föräldraförsäkringen är främst till för att ta hand om sitt barn under dess första levnadsår, den som kommer hit med ett barn som redan är fyra år har inte behov av detta. Se tidigare inlägg.

Det ska bli intressant att se ifall det kommer någon hysterisk kritik om rasism från vänsterhåll den här gången.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj Integration Jobb

För det första så sätter Sabuni fokus på det faktum att invandrare som kommer till Sverige med barn i fyraårsåldern får lika mycket föräldraledighet som ifall barnet föds i Sverige, och konstaterar att många invandrarkvinnor är hemma med 4-5 åriga barn i över ett år efter ankomsten till Sverige, vilket försvårar introduktionen i arbetslivet och samhället i övrigt. Sabuni vill att längden på föräldraledigheten ska minskas i takt med barnets ålder vid ankomsten till Sverige.

Det är ett rimligt och bra förslag. Föräldraledigheten är ju i första hand till för att man ska ta hand om sitt nyfödda barn under dess första levnadsår, inte att man ska vara hemma i ett år med en femåring. Detta förslag inte innebär någon diskriminering av invandrare, för invandrare som föder barn i Sverige ska få lika lång föräldraledighet som alla andra.

Det andra förslaget handlar om att öppna för arbeten med lägre lön för att bl.a. invandrare lättare ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det är lite oklart exakt hur det ska utformas, men ganska tydligt att detta inte ska gälla enbart invandrare utan alla, Sabuni nämner t.ex. barn som misslyckats i skolan (och det finns ju även infödda svenskar som gör det). Inte heller detta förslag skulle alltså innebära någon diskriminering av invandrare.

Den hysteriska kritiken från vänsterhåll ogenerat målar ut Sabuni som rasist är helt obefogad och patetisk.

Läs även Helena von Schantz.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj Integration Jobb

Jag tycker inte att man bör det lättare att initialt ta ifrån biologiska föräldrar sina barn. Men i de fall där de biologiska föräldrarna har misskött sig så till den grad att man idag beslutar att tillfälligt placera barnet i fosterhem så borde man istället överväga (permanent) adoption. Jag ser ingen anledning att ge de biologiska föräldrarna en andra chans att ta hand om sitt barn senare.

Om båda biologiska föräldrarna frivilligt vill lämna bort sitt barn för adoption så bör detta utan vidare accepteras, och adoption genomföras så fort man man hittar villiga och lämpliga mottagare.

Enligt Socialstyrelsen är det väldigt sällsynt med nationella adoptioner av spädbarn i Sverige, cirka 15 stycken per år. Detta tyder på att det finns regler som förhindrar det idag, och de reglerna bör ses över.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj

Deras inlägg är tämligen ostrukturerat, och det är inte helt enkelt att följa tankegången. Jag tror dock att de är något intressant på spåren, och det hade kunnat bli början på bra debatt. Tyvärr så har de med följande helt absurda (och för huvudsaken onödiga) stycke mitt i:

När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?

Detta stycke har naturligtvis gjort en massa debattörer (med rätta!) upprörda, och mycket av kritiken fokuserar på just detta.

I ett andra inlägg så anklagas kritikerna för moralpanik och de försvarar sin märkliga formulering med metafysiskt dravel:

vi ser det som symbolik, ett poetiskt anslag, att försöka ta i vårt eget mörker o smärta. Hur kan vi förändra våra liv om vi ständigt lägger över detta mörker på den andre. Låt oss lyfta oss över debattklimatet och skapa större spelrum och uppriktighet.

När Gyllenhammar ställs mot väggen i Debatt så blir det också liknande metafysiskt dravel.

Det här duger inte! Vill man ha en meningsfull debatt så bör man strukturera sina egna tankar innan man skriver, skippa onödig metafysik och undvika distraherande provokationer som ligger vid sidan av huvudsaken. Gör om, gör rätt!

Intressant? Andra bloggar om: politik Övrigt Familj Jämställdhet

Idag är det så att vissa typer av ideella organisationer (trossamfund) – men inte andra – har möjlighet att genomföra juridiskt bindande vigslar. I övrigt kan borgerliga vigslar genomföras av personer som av länsstyrelsen fått vigselrätt, men det är i praktiken väldigt svårt att få denna vigselrätt. Oftast måste man vara ledamot i kommunfullmäkige eller riksdagen för att få det.

Det innebär att personer som tillhör ett trossamfund med vigselrätt, och personer som råkar vara bekant med någon som har vigselrätt, har lätt att ordna ett fint bröllop som de önskar. Medan andra som varken tillhör något trossamfund (kanske för att de inte är troende) och inte heller känner någon politiker med vigselrätt får det mycket svårare.

Så kan vi inte ha det. I samband med att man gör det möjligt för samkönade par att gifta sig på lika villkor som tvåkönade par, vilket man givetvis bör göra, så bör man se till att även rätta till detta missförhållande.

Som jag ser det finns det två sätt.

Antingen gör man som Kleberg och Kristdemokraterna föreslår och inför civiläktenskap. Det innebär att alla som gifter sig måste vända sig till någon myndighet för att registrera vigseln, och sen kan man ordna vilken ceremoni man vill, i kyrkan eller någon annanstans (eller låta bli). Trossamfundens särställning försvinner och det offentliga uppdraget vigselförrättare försvinner också.

Ett annat alternativ är att man gör det mycket enklare att bli utsedd till vigselförrättare, så att varje vuxen person som ansöker och inte är uppenbart olämplig får bli det. Om man ska behålla vigselrätten för organisationer så måste fler än bara trossamfund kunna få det.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj

Jag har aldrig riktigt förstått varför man ska förfasa sig över det. Om man accepterar att abort är tillåtet så måste man rimligtvis även acceptera att det utförs aborter. Sverige har klarat sig bra de senaste 32 åren trots de aborter som utförs, och jag känner inte till några konkreta problem som beror på att det skulle utföras ”för många” aborter. Jag skulle förstå om några kände en viss oro om det vore så att antalet aborter sköt i höjden, men nu ligger de alltså stabilt.

Kan det vara så att Söderberg befarar ett framtida demografiskt problem ifall aborterna inte minskas? Teoretiskt möjligt eftersom om alla kvinnor som idag gör abort istället födde barnet så skulle födelsetalet öka signifikant. Men knappast troligt eftersom hon fokuserar minst lika mycket på att förhindra att graviditeter uppstår som att de ska fullföljas, vilket ju är meningslöst ur ett rent demografiskt perspektiv.

Den en troligare förklaring är att Söderberg är en förtäckt abortmotståndare, hon vill egentligen inskränka möjligheterna att göra abort rejält, men skriver inte det rent ut. Detta blir tydligt då hon efterlyser mer religionkunskap med kristna värderingar i grundskolan, en fråga som har mycket lite med abort att göra. Dessutom vill hon uppvärdera principen att vänta med sex tills äktenskapet.* Söderberg är helt enkelt en troende kristen som med statens hjälp vill pådyvla sina kristna värderingar (bl.a. att abort är fel) på resten av samhället.

Finns det då något vettigt i artikeln? Ja, jag tycker att kravet på utökad socialförsäkring för unga mammor är intressant. Jag tycker inte att man totalt sett ska satsa mer skattepengar på familjestöd, men man kan gärna omfördela lite genom att ge mindre till välbärgade medel- och överklassfamiljer och mer till de yngre och utsatta. Man bör inte direkt uppmundra tonåringar att bli föräldrar, men jag ser inget fel i att börja skaffa barn vid 20 istället för vid 30 som många svenskar gör idag. Det är inte bra att många känner att de absolut måste avsluta högskoleutbildning och skaffa ett bra jobb innan de kan bli föräldrar, se tidigare inlägg om detta. (Anledningen till att jag tycker detta har inte så mycket med aborter att göra dock.)

*) Att av princip vänta med att ha sex tills man gift sig är för övrigt riktigt korkat, i synnerhet om man anser att äktenskapet är viktigt (eller heligt) och inte gillar skilsmässor. För många är det sexuella en viktig del av ett förhållande (i synnerhet om man inte får ha sex utanför förhållandet), och då är det ju bra att veta att den biten funkar innan man binder upp sig för ett långsiktigt förhållande. Jag skulle snarare rekommendera en rakt motsatt princip, gift dig inte med någon du aldrig har haft sex med! Däremot bör man vänta med att ha oskyddat sex tills man har ett stabilt förhållande och känner sig redo för att skaffa barn (vilket inte nödvändigtvis är lika med att vara gift), men det är något annat.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj Religion

Ett stort problem är låga födelsetal. Här ligger Sverige relativt bra till jämfört med många andra EU-länder, men jag är rädd för att det kan sjunka framöver. Det är nämligen så att den genomsnittsliga åldern när man skaffar sitt första barn stiger hela tiden, nu ligger den på cirka 30 år och kommer troligtvis stiga ytterligare. Detta riskerar i sig att sänka födelsetalen eftersom de som väntar långt över 30 med att skaffa sitt första barn kommer få svårt att skaffa ett andra (även om de vill), eftersom det runt 37 års ålder blir biologiskt svårare att skaffa barn.

Jag tror att en stor del av anledning till att folk skaffar barn allt senare är att många vill vänta tills man har ett fast jobb med hyfsad lön, och det det dröjer allt längre innan man kan få det. Och det är inte så konstigt eftersom dagens föräldrarförsäkringssystem gör det väldigt förmånligt att skaffa barn när man har ett fast jobb med hyfsad lön. För t.ex. högskolestudenter är det inte alls lika förmånligt att skaffa barn.

Det är nog bra att tonårsgraviditeter är sällsynta, men jag har svårt att se någon anledning till att de som fyllt 20 år ska anses för unga för att skaffa barn. Det borde ses som lika naturligt att skaffa barn medan man studerar på högskola som när man befinner sig i arbetslivet. Föräldrarförsäkringen och andra system borde utformas så att skillnaden i hur förmånligt det är att skaffa barn mellan att vara student och att ha ett fast jobb minskas. Samtidigt så bör man ställa lika stora krav på att högskolan ska anpassas till att studenter skaffar barn som man ställer på att arbetsgivare ska anpassa sig efter att deras anställda skaffar barn.

Man skulle kunna tro att antalet barn som råkar ut för skilsmässor och trasslig uppväxt skulle öka om folk skaffade barn tidigare. Men så behöver det inte bli. Antalet skilsmässobarn har ökat samtidigt som föräldrarna blir äldre, och beror rimligtvis på andra faktorer än föräldrarnas ålder.

Intressant? Andra bloggar om: politik Familj