Lantmännen Energi, som sysslar med etanolproduktion i Sverige, protesterar och kommer klassisk protektionistisk argumentation.

”Detta är en oroande åtgärd som varken miljön eller konsumenterna vinner på” säger man. I själva verket är det bara Lantmännen Energi som inte vinner på detta.

Lantmännen Energi klagar på att ”vår lokalt producerade och klimatsmarta etanol kommer…ersättas av etanol från andra sidan jordklotet”. Etanolen från andra sidan jorden, sockerrörsetanol från Brasilien, är dock mycket mer klimatsmart än den svenska då den produceras mycket effektivare. Om de svenska producenterna framöver lyckas utveckla tekniken så att den blir överlägsen så kommer den bli billigare och därmed kunna konkurrera utan snedvridande regler.

Det är glädjande att regeringen resolut kör över detta särintresse.

Notera att Lantmännen Energi har missuppfattat budgetpropositionen, det är skattereglerna som ändras, inte tullen (fast dessa skatteregler hade samma effekt som en tull). Tyvärr så kommer importerad etanol även fortsättningsvis missgynnas genom att den är belagd med tull. Det vore bra om även tullen togs bort så att konkurrensen blev helt jämn.

(Man kan i och för sig diskutera om etanolbränsle bör vara skattebefriat över huvud taget, men om det nu ska vara det så bör samma regler gälla för importerad och inhemsk etanol, annars snedvrids konkurrensen.)

Intressant? Andra bloggar om: politik Energi Frihandel

Höga tullar på import av etanolbränsle leder till att det tillverkas av spannmål inom EU, vilket är tämligen ineffektivt. Utan tullar så kan vi istället importera etanol framställt ur sockerrör från t.ex. Brasilien, vilket är mycket effektivare och därmed billigare.

Att tillverka etanol ur spannmål är ineffektivt genom att det går åt mycket energi vid tillverkningen. Om tillräckligt mycket av den energin är fossil så blir det ingen klimatvinst att använda etanol istället för bensin i bilen, det blir en förlust!

Det är knappast möjligt att tillverka så mycket etanol på ett rimligt effektivt sätt att det kan ersätta all bensin som vi använder i våra bilar idag. Därför bör man satsa på låginblandning i all bensin för vanliga bilar, och på att använda etanol i stadsbussar (vilket görs i bl.a. Stockholm). Att satsa på E85-bilar är meningslöst.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Frihandel Klimat

Indiska är ett svenskt företag som säljer bl.a. kläder som huvudsakligen kommer från Indien. Indiska har ingen egen produktion utan köper upp från tillverkare i Indien. Indiska är en av många uppköpare av kläder från dessa tillverkare. Indien är ett sedan länge demokratiskt land.

Ingen anställd på Indiskas leverantörer är fackligt ansluten, och det framhålls som ett problem. Det skulle kunna vara ett problem om det finns hinder för facklig organisering, men jag tycker inte att rapporten lyckas belägga att det skulle finnas sådana hinder (åtminstone inte sådana som Indiska rimligtvis skulle kunna påverka). Man kan inte kräva att de anställda ska vara med i facket, bara att de ska kunna gå med om de vill.

Det finns en statligt reglerad minimilön och Indiska kräver och följer upp att arbetarna på leverantörernas fabriker får minst denna minimilön. Rena Kläder nöjer sig dock inte med det utan efterlyser en ”levnadslön”. Vad Rena Kläder egentligen säger är att den indiska minimilönen är för lågt satt. Men den indiska minimilön är fastställd i demokratisk ordning, och jag förstår inte varför Rena Kläder eller ett företag som Indiska skulle vara bättre på att avgöra indiska lönenivåer än indierna själva.

Jag hade haft viss förståelse för Rena Kläders resonemang om det rört sig om ett land utan minimilön, eller ett odemokratiskt land där arbetarna inte har någon talan. Men Indien är en demokrati där arbetarna har rösträtt och därmed är med och påverkar nivån på minimilönen. Det är sudd på nykolonianism av en utländsk organisation som Rena Kläder att klampa in och anse sig veta bättre vilken minimilön som bör tillämpas i Indien.

Indiska gör helt rätt i att nöja sig med att kräva den indiska minimilönen av sina leverantörer, svenska företag ska inte sköta löneförhandlingen åt indiska arbetare som arbetar på indiska företag.

Rena Kläders ”levnadslön” verkar vara samma sak som den ”skäliga betalning” som Rättvisemärkt kräver, se tidigare inlägg om detta.

Min slutsats är att Indiska huvudsakligen agerar på ett rimligt sätt, och att Rena Kläder och IF Metall ställer orimliga krav. Rena Kläder förefaller vara en systerorganisation till Rättvisemärkt.

En pikant detalj i rapporten är kommentaren ”En stor svaghet hos den indiska fackföreningsrörelsen är att de stora fackliga centralorganisationerna är mycket nära kopplade till politiska partier.” Finns det något annat land där den största fackliga centralorganisationen är mycket nära kopplad till ett politiskt parti? Brukar det anses vara en svaghet för detta fack?

(Inspirerat av Johan Norberg.)

Intressant? Andra bloggar om: politik Frihandel

Dels finns det kriterier som säger att produktionen inte ska kränka mänskliga rättigheter. Diskriminering är inte tillåtet och det måste finnas rätt och reell möjlighet att organisera sig fackligt. Det är bra kriterier.

Men sen så har de dessutom detta krierium (från Rättvisemärks hemsida):

Du ser till att arbetare och odlare får skäligt betalt för det arbete de utför

Det kan låta bra, men är i själva verket en smygsocialistisk attack på frihandel och marknadsekonomi. Dessutom förs småskalighet fram som något positivt. Detta riskerar leda till att de som ansluter sig till Rättvisemärkt på längre sikt tappar i konkurrenskraft och slås ut.

För att få tillstånd en hållbar positiv utveckling i fattiga länder så måste världshandeln bygga på frihandel och marknadsekonomi. Priserna måste sättas på en marknad där aktörerna konkurrerar med pris och kvalité. Det är inte hållbart att priserna sätts efter vad vi i Sverige tycker är ”skäligt”. Dessutom är det i många fall nödvändigt att utnyttja stordriftsfördelar, och då kan man inte hålla fast vid småskalighet till varje pris.

Men det är viktigt att mänskliga rättigheter alltid respekteras, och att det finns möjlighet att organisera sig fackligt. Jag skulle önska att det fanns ”Rättighetsmärkt” så att man kan köpa produkter där så är fallet, utan att stödja Rättvisemärkts smygsocialism och småskalighetsvurm.

Intressant? Andra bloggar om: politik Frihandel

Det är helt klart att lägga de allomfattande multialterala handelsrundorna på is. Men alternativet behöver inte bara vara bilaterala förhandlingar, det finns ytterligare ett alternativ värt att pröva. Nämligen unilateral frihandelspolitik. Det innebär att ett land (eller block av länder som EU) monterar ner sina handelshinder mot omvärden utan att kräva att andra gör detsamma. Man ska naturligtvis välkommna och uppmuntra andra att också monterar ner sina handelshinder, men inte ställa det som krav för att själv göra det.

Dagens förhandlingar, både multilaterala och bilaterala, bygger på föreställningen att det är en uppoffring att montera ner sina egna handelshinder. Jag tror dock att det oftast inte är så, i synnerhet inte på lite längre sikt. Ett land som tar bort tullar på bilar riskerar förvisso att dess bilindustri får ökad konkurrens och kanske delvis slås ut, vilket kan vara jobbigt på kort sikt. Det kan dock lika gärna bli så att landets bilbranch sporras av den ökade konkurrensen, effektiviserar sig och efter ett tag står starkare än tidigare. I båda fallen får landets medborgare fördelen att kunna köpa billigare och/eller bättre bilar (importerade eller inhemska).

Att skydda inhemska producenter med tullar tenderar att minska konkurrenstrycket och gör att effektiviseringar går långsamare. Branchen blir då med tiden mer och mer sårbar för utländsk konkurrens. Samtidigt som landets medborgare får betala mer än andra för sina varor.

Att montera ner sina handelshinder bör inte ses som en eftergift, utan snarare som något som på sikt gynna alla. Att vägra montera ner sina handelshinder om inte andra också gör det är ungefär lika begåvat som att envisas med att gå omkring med ena armen bunden på ryggen eftersom någon annan också gör det.

Om en stor aktör, som t.ex. EU, skulle börja tillämpa unilateral frihandelspolitik så tror jag att fler aktörer skulle följa efter, åtminstonde på sikt.

Man kan även rent ideologiskt argumentera för frihandel och mot handelshinder. Handel sker inte mellan länder, utan mellan individer och företag. Internaltionell handel uppstår när två handlande parter befinner sig i olika länder. Handelshinder är att staten inskränker avtalsfriheten bara för att motparten råkar befinna sig i ett annat land.

Intressant? Andra bloggar om: politik Frihandel