Detta är helt orimligt och utgör ett allvarligt hot mot konkurrensen på surfplattmarknaden, konsumenterna blir lidande. Det är ju inte så att Apple har problem, de är ledande på marknaden och är ett av världens största och rikaste företag.

Reglerna för mönsterskydd i Sverige och EU bör omgående ses över. Gör mönsterskydd över huvud taget någon nytta, eller är det bara ett hot mot konkurrensen?

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi EU Immaterialrätt

Gång på gång har de drivit igenom hårdare lagar och argumenterat att om vi bara får igenom detta så blir allt frid och fröjd och vi kan börja tillhandahålla nya jättebra digitala tjänster. Men efter ett par år så börjar det hela om igen.

Först var det tydligare förbud mot fildelning och förbud mot att bryta kopieringsskydd. Sen var det IPRED. Och nu är det alltså dags igen.

Upphovsrättsindustring blir aldrig nöjd. Regeringen ger genom IT-minister Anna-Karin Hatt ett bra svar som bollar tillbaka en stor del av ansvaret till upphovsrättsindustring det hör hemma.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt IT

Ännu är denna verksamhet blygsam. Men om fler böcker tillhandahålls på detta sätt och det blir enkelt att ”låna” e-böcker så är det möjligt att efterfrågan kommer expandera kraftigt inom några få år. Det kan ställa till problem för finansieringen om man inte tänker sig för. Problemet är inte att bygga upp och driva systemet för att distribuera böckerna, det kommer bli väldigt billigt per bok och lån. Problemet är att biblioteket betalar till upphovsrättsinnehavaren för varje lån av e-boken.

För traditionella pappersböcker, och även ljudböcker på CD, så finns det en naturlig begränsning genom att biblioteket har ett visst antal exemplar och när de är slut så får man vänta på att låna. För e-böcker (och ljudböcker) som levereras över Internet finns det inte någon sådan naturlig begränsning. Det naturliga är tvärt om att varje e-bok kan lånas hur ofta som helst och hur många gånger som helst. Och det är i grunden positivt. Men det riskerar leda till skenande kostnader för biblioteket, och därmed för kommunen.

Det finns olika sätt att hantera detta på:

1. Lägga in artificiella begränsningar som gör att e-böcker beter sig mer som fysiska böcker, och bara kan lånas ut en gång per vecka eller något i den stilen. En form av ransonering alltså.
2. Den som lånar en e-bok får betala en avgift till biblioteket som motsvarar ersättningen till upphovsrättsinnehavaren.
3. Försök förhandla fram specialavtal med upphovsrättsinnehavaren så att biblioteket betalar en fast avgift per bok och år, oavsett hur många gånger den lånas ut.
4. Begränsa medvetet utbudet av e-böcker på biblioteket. Böcker vars upphovsrätt har gått ut, eller som upphovsrättsinnehavaren väljer att tillhandahålla kostnadsfritt, kan man ha obegränsat av. Övriga böcker får man vara restriktiv med.

Jag menar att man bör börja diskutera detta redan nu, så att man inte blir överrumplad när kostnaderna börjar skena iväg och då tvingas hasta igenom ogenomtänkta åtgärder. Det vore synd om man blev tvungen att införa artificiell ransonering, då är låneavgift att föredra även om det strider mot den svenska traditionen med avgiftsfria bibliotek.

Bäst vore dock att få tillstånd specialavtal, eventuellt i kombination med att begränsa utbudet.

Ska man begränsa utbudet så bör facklitteratur och äldre skönlitter prioriteras framför modern skönlitteratur. Det gäller för övrigt även för vilket utbud av pappersböcker biblioteken bör ha.

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi Immaterialrätt

Jag har alltid tyckt att mjukvarupatent inte ska vara tillåtet, vilket Piratpartiet också särskilt framhåller. Se tidigare inlägg om detta.

Men vad gäller patent på övriga områden så är jag osäker. Jag köper de teoretiska motiveringarna till att ha patent, men Piratpartiet har helt rätt i att det inte alltid fungerar så bra i praktiken. Fast det behöver ju inte nödvändigtvis innebära att det skulle bli bättre (eller mindre dåligt) om man avskaffade patentsystemet helt.

Låt oss se om de argument som Westholm har för patent håller:

Finns inte Bill Gates?

Jo, Bill Gates finns, och han grundade ett av världens största företag (Microsoft) och blev en av världens rikaste personer. Men detta skedde inte tack vare patent, det hade blivit så även om patent inte funnits. Det må vara så att Microsoft tjänat en och annan dollar genom patent, men det har i så fall skett på senare tid när de redan var stora och Bill Gates redan var stormrik. Så här är Westholm ute och cyklar.

Som av en händelse påminner det om tiden före patentsystemets tillkomst. Den tidens makthavare sponsrade skapande begåvningar. Mozart var en sådan, som sedan begravdes på en fattigkyrkogård.

Här blandar Westholm bort korten, ty Mozart skulle inte varit betjänt av patent. Han skulle kanske varit betjänt av upphovsrätt, men det är något annat än patent. Man kan mycket väl vilja avskaffa patent och ändå behålla upphovsrätten.

helt avkriminalisera idéstölder

Det är tämligen osakligt att kalla ett avskaffande av patentsystemet för ”avkriminalisera idéstölder”.

Och så fortsätter det. Faktum är att Westholm, som är ledamot av UppfinnarKollegiet och tidigare VD i Företagarna, knappt lyckas prestera ett enda meningsfullt argument för patent. Och inte heller får vi något hållbart exempel på fall där patent varit (eller skulle varit) bra. Ska man tolka det som att Piratpartiet har rätt och patent inte är så bra trots allt?

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt

Det är ett riktigt dåligt förslag, och jag hoppas att Sverige och EU inte går med på detta.

Antingen tror man att patent är ett bra sätt att driva på utvecklingen av klimatvänlig teknik. Och då är det synnerligen kortsiktigt och dumt att avskaffa patent på detta område. Vi inte kommer klara klimatutmaningen enbart med den teknik vi har idag, mer teknik behöver utvecklas framöver också. Fördelen att redan utvecklad teknik kan spridas snabbare övervägs med råge av nackdelen att utvecklingen av ny teknik bromsas.

Eller så tror man att patent inte är ett bra sätt att driva på utvecklingen av klimatvänlig teknik (man kanske t.o.m. tror att det är direkt kontraproduktivt). Men jag har väldigt svårt att se att detta i så fall skulle gälla bara just klimatvänlig teknik, det borde gälla teknik i mycket bredare bemärkelse. Då bör man avskaffa patent helt och hållet (eller åtminstone på ett mycket bredare område).

Dessutom har jag svårt att se hur man skulle utforma en sådan regel på ett juridiskt hållbart sätt. Vad som utgör ”klimatvänlig teknik” är inte enkelt att definiera, och det förekommer att det utvecklas teknik som kan användas på ett klimatvänligt sätt även om det inte var tänkt så från början. Det riskerar leda till stor rättsosäkerhet för de som söker och innehar patent.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt Klimat

Det är något skumt med denna undersökning med tanke på att den hävdar att 55 procent av Piratpartiets sympatisörer menar att läkemedelspatent är nödvändiga och 33 procent menar att mjukvarupatent är nödvändiga. Det är märkligt att formulera frågan om läkemedelspatent och mjukvarupatent på samma sätt eftersom läkemedelspatent idag finns i Sverige och EU medan mjukvarupatent inte finns idag i Sverige eller EU (däremot finns det i USA). Man har vilselett respondenterna att tro att mjukvarupatent är en realitet i Sverige idag, vilket det inte är.

Frågorna borde ha formulerats ”ska vi behålla läkemedelspatent” respektive ”ska vi införa mjukvarupatent”. Då tror jag att svaren blivit annorlunda och färre velat införa mjukvarupatent i Sverige eller EU.

Novus Opinion verkar inte vara så noga med metodiken.

Nåväl, detta visar att Piratpartiet har jobb att göra när det gäller opinionsbildning om patent i allmänhet och mjukvarupatent i synnerhet.

Mjukvarupatent är skadligt och onödigt då mjukvara omfattas av upphovsrätten. Även om man tycker att patent på läkemedel och annat är bra så behöver man inte stödja mjukvarupatent. Läs mer hos FFII.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt

Förslaget är inte lika långtgående som det länkförbud som jag skrev om tidigare. Det ska bara gälla kommersiella sidor, och skulle därmed inte drabba t.ex. denna blogg. Men det är oklart hur man definierar kommersiell i detta sammanhang, och många bloggar riskerar hamna i en oklar gråzon.

Det verkar som man huvudsakligen vill komma åt Google News och liknande nyhetsaggregeringstjänster, och troligtvis inte kommer bry sig om bloggar till att börja med. Men om man driver igenom en oklar lagstiftning så kan nyhetssajter utöva utpressning mot bloggar genom att hota med stämning när bloggar länkar till dem, och detta kan leda till en självcensur hos bloggar så att de undviker att reta nyhetsbranchen i onödan. Och det vore mycket illa för den fria debatten.

Detta förslag är både onödigt och skadligt. Jag hoppas verkligen att det aldrig blir verklighet.

Dessutom överväger man kopiera modellen för insamling av licensavgifter från musikbranchen, d.v.s. bygga upp en STIM-liknande organisation. Det är illavarslande med tanke på att den modellen håller på att urarta och STIM framför alltmer bisarra förslag.

Jag vågar knappt tänka på vad en STIM-liknande organisation för nyhetslänkning kan hitta på för orimligheter i framtiden. Någon kanske kan hjälpa mig med förslag? Bästa förslag inom en vecka får ett hedersomnämnande.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bloggosfären Immaterialrätt IT Yttrandefrihet

Mycket angeläget och viktigt inlägg. Att göra Internetoperatörerna ansvariga för innehållet som skickas på deras nät vore lika olyckligt och dumt som att göra Posten ansvarig för vad som står i brev. Internetoperatörer bör varken ha skyldighet eller rätt att granska, filtrera eller blockera innehåll på Internet.

Man kan möjligtvis tänka sig att Internetoperatörer bör försöka stoppa dataintrång, DoS-attacker och liknande sabotage som är oönskade av mottagaren. Jämförbart med att Posten försöker stoppa brevbomber. Men varken Internetoperatörer eller Posten bör försöka stoppa innehåll som är önskat av mottagaren, hur olagligt det än må vara (barnporr, knarkrecept, bombrecept, o.s.v.).

Att kräva att Internetoperatörer ska stoppa barnporr och andra allvarliga brott är illa nog, men att kräva att de ska stoppa olovlig fildelning (upphovsrättsintrång) vore rent löjligt. Av alla brott som man kan tänkas begå på Internet så måste väl ändå olovlig fildelning betraktas som bland det minst allvarliga?

Ändå är det just det som STIM kräver. Det är ungefär lika dumt som att kräva att Vägverket ska ingripa för att förhindra snatteri genom att stoppa de bilar som folk kör snattade saker i.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt IT

För det första så tycker jag inte att det är OK att ett avtal med så långtgående konsekvenser som ACTA ser ut att få förhandlas fram på detta sluta sätt. Ett öppet demokratiskt samhälle förutsätter att all lagstiftning utarbetas i en öppen process och att allmänheten får ta del av konkreta lagstiftningsförslag i god tid innan några avgörande beslut fattas. Det är inte OK att i hemlighet förhandla fram och skriva under ett internationellt avtal som sedan kräver att alla undertecknande stater genomför långtgående lagstiftning, då kortsluter man den demokratiska processen eftersom allmänheten får ta del av det konkreta förslaget först när det i praktiken är för sent att ändra på något. Det må vara OK om det endast rör triviala saker som att justera tullsatser och liknande enkla handelsregler, men i fallet ACTA tycks det gå mycket längre än så.

Att bedriva lagstiftning på detta sätt är problematiskt på två sätt. Dels så minskar man folkets inflytande över lagstiftningsprocessen vilket går emot principerna för demokrati. Dels så minskar man möjligheten att få in relevanta synpunkter som kan leda till bättre lagstiftning, kanske sådant som lagstiftarna själva skulle hålla med om att de inte tänkte på.

Så till innehållet i ACTA. Flera moderata riksdagsledamöter avslöjar att det är tänkt att det ska innebära långtgående skyldigheter för Internetleverantörer att motverka piratkopiering. Det har också gått rykten om att det ska innebära att fysiska lagringsmedia ska kunna genomsökas på jakt efter piratkopior av tullen när man passerar en gräns. Detta skulle innebära mycket långtgående lagstiftning som måste genomgå gängse öppna nationella lagstiftningsprocess för att ens komma på tal.

Jag tycker dessutom att dessa förslag är helt fel i sak. Internetleverantörer bör betraktas som neutrala förmedlare av information, precis som Posten, och inte ha något ansvar för den information som förmedlas i deras nät (förutom att motverka dataintrång, DoS-attacker och liknande sabotage). Och att rutinmässigt söka igenom folks laptopar och MP3-spelare vid gränskontroller är orimligt integritetskränkande.

Det är tydligt att politiska ambitioner att motverka piratkopiering av upphovsrättsskyddade verk (främst film och musik) ofta leder till oacceptabel repressiv lagstiftning. Därför bör denna ambition helt lyftas ut ur ACTA.

Så vitt jag förstått, och det antyds också av namnet Anti-Counterfeiting Trade Agreement, så var den ursprungliga tanken bakom ACTA att motverka piratkopierade fysiska varor. Därför bör ACTA inskränkas till att bara behandla förfalskning av fysiska varor. Det bör inte befatta sig med digital information, varken på Internet eller på fysiska lagringsmedia. Därmed bör det också uteslutande handla om varumärken (och kanske i viss mån om patent), inte om upphovsrätt.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt Integritet IT

Stallman menar att ett förkortande av upphovsrätten till endast fem år för just datorprogram ställer till problem eftersom hans ”copyleft”-licens GPL bygger på upphovsrätten och sätts ur spel när upphovsrätten går ut.

Jag håller helt med Piratpartiet om att upphovsrätten idag, 70 år efter upphovsmannens död, är på tok för lång. Dessutom är det i många fall olämpligt att koppla den till upphovsmannens död, i synnerhet när det gäller datorprogram. Datorprogram är ofta utvecklade av en stor grupp människor, inte sällan inom ramen för en anställning och upphovsrätten tillfaller då automatiskt arbetsgivaren. Då är det olämpligt att koppla den tillupphovsmannens död, om inte annat så för att det är svårt att hålla reda på alla upphovsmän och när de dör, vilket leder till osäkerhet om när upphovsrätten upphör.

Datorprogram är ett relativt nytt fenomen, och de första datorprogrammen som kan tänkas omfattas av upphovsrätten kom på 1940-talet. De äldsta datorprogrammen var skrivna direkt i maskinkod och därmed hårt knutna till den tidens datorer och därmed helt oanvändbara och ointressanta idag. Det var först när programmeringsspråken kom i slutet av 1950-talet som det blev möjligt att utveckla datorprogram som kan vara användbara även i framtiden på andra typer av datorer, och först då blev det intressant hur lång upphovsrätten på datorprogram är.

Detta innebär att det ännu inte finns något datorprogram som upphovsrätten gått ut på, och ingen vet därför exakt vad som händer när det sker. Jag tror att det är väldigt svårt att hitta något datorprogram utvecklat före 1970 som kan vara användbart idag, därmed kommer det dröja ytterligare minst 30 år innan upphovsrätten på något potentiellt intressant datorprogram går ut.

Detta gäller även i viss mån för filmer, som ofta skapas av många personer på ett företag. Kopplingen till upphovsmannens död är olämplig även här. Och det är ännu så länge få filmer som upphovsrätten gått ut på, men det kommer bli fler och fler de närmaste decennierna om dagens regler behålls.

Även om det finns visst fog för att koppla upphovsrätten till upphovsmannens död när det gäller sådant som ofta skapas av en ensam och tydligt utpekad upphovsman, t.ex. skönlitteratur och bildkonst, så kan det ställa till problem även här om upphovsmannen är okänd.

Därför bör upphovsrätten frikopplas från upphovsmannens död, för alla typer av verk. Istället bör den räknas från när verket skapas (eller publiceras första gången, beroende på vilken typ av verk det är).

Hur lång ska upphovsrätten då vara? Jag tycker att fem år är för kort. Även om det säker passar bra för popmusik och Hollywoodfilmer så tror jag att smalare kultur kan tjäna in en intressant andel pengar även efter fem år. Jag tycker att 20 år verkar lagom, det anses vara lagom för patent och borde passa bra här också. Det är nog extremt få verk som kommersiellt intressanta efter 20 år, samtidigt som det är tillräckligt kort för att avsevärt minskar problemet med oåtkomlig samtidskultur.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt IT