Tingsrätten har gjort helt rätt, och åklagaren borde aldrig väckt åtal för detta. Det är inte, och bör inte vara, förbjudet att fotografera folk på offentlig plats, oavsett om det sker i smyg eller inte och oavsett om den som blir fotograferad är lättklädd eller inte. Den som befinner sig på offentlig plats får finna sig i att bli tittad på och fotograferad.

Det är dock lite oroväckande att tingsrätten friar med motiveringen att

de båda målsägande kvinnorna i bikini inte noterade att de blev smygfotograferade förrän efteråt

Innebär detta att mannen hade blivit dömd om kvinnorna direkt märkt att de blivit fotograferade? Så bör det inte vara, ofredande borde bara bli aktuellt ifall fotografen handgripligen är väldigt närgången. Det är ju knappast fallet vid smygfotografering, inte ens om smyget misslyckas.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Integritet Lag och rätt

Den föreslagna nya lagen består av två delar. Den första delen som lyder:

Den som olovligen, på ett sätt som är ägnat att kränka den enskildes personliga integritet, fotograferar eller annars med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme, döms för olovlig fotografering till böter eller fängelse i högst ett år.

tycker jag är fullt rimlig och bra. Om man befinner sig i en bostad, toalett eller liknande plats så bör man vara fredad från olovlig och kränkande fotografering.

Den andra delen däremot:

Detsamma gäller den som olovligen fotograferar eller annars med tekniskt hjälpmedel tar upp bild av någon på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka hans eller hennes personliga integritet som privatperson.

innebär att det i vissa fall kan bli förbjudet att fotografera folk på allmän plats, t.ex. på en gata eller ett torg. Det tycker jag är helt orimligt. På en allmän plats så måste man finna sig i att bli fotograferad, oavsett situation. Dessutom så öppnar detta för godtycke i tillämpningen eftersom det helt och håller bygger på om det är kränkande eller inte.

Johan Ingerö tycker precis som jag att den första delen är bra. Men han verkar ha missat den andra delen.

Jonas Morian är skeptisk till hela lagen. Tyvärr så använder han en del tämligen dåliga exempel på varför lagen skulle vara dålig.

Han skriver t.ex. om att det skulle kunna bli förbjudet att fotografera en intim krogkväll med en statssekreterare och en politisk journalist. Jag antar att han syftar på Ulrica Schenström och Anders Pihlblad. Man kan förvisso kritisera Schenström för att ha druckit alkohol när hon hade krisberedskap. Men jag har svårt att se varför det skulle vara ett stort problem att statssekreterare hånglar på krogen med journalister, och varför det skulle vara så viktigt att avslöja detta.

Och att avslöja riksdagsledamöter på resa i Sydfrankrike betald av oljebolag borde vara möjligt utan olovlig fotografering, eftersom riksdagsledamoten i fråga hela tiden var helt öppen med vart och med vem hon hade rest.

Nåväl, om man gör som jag vill och bara inför första delen av lagen och skrotar den andra så borde både Ingerö och Morian kunna bli nöjda. Då blir det fortsatt tillåtet att smygfotografera folk som hånglar på krogen.

Intressant? Andra bloggar om: politik Integritet Lag och rätt

Lagringen ska omfatta fast och mobil telefoni, SMS/MMS, epost och Internetuppkopplingar.

Enligt förslaget ska tjänsteleverantörerna stå för kostnaden, vilket lär innebära att telefoni och Internetkoppling blir dyrare. Dessutom kan Svenska eposttjänster förlora i konkurrenskraft gentemot de utanför EU som vänder sig till en global marknad (som Googles GMail och Microsofts Hotmail).

Förslaget är inte glasklart, men så vitt jag kan utläsa så kommer webmail-tjänster där servern finns utanför Sverige/EU i praktiken inte att omfattas. Detta gör kravet på lagring av epost inom Sverige/EU tämligen meningslöst och föråldrat redan innan det hunnit genomföras eftersom fler och fler använder webmail och många sådana tjänster finns utanför EU.

Vad gäller telefoni så omfattas bara traditionell telefoni där man har ett traditionellt telefonnummer, ren IP-telefoni som t.ex. Skype omfattas alltså inte. Med tanke på att det redan idag är möjligt att utnyttja IP-telefoni från vissa avancerade mobiltelefoner så kommer lagen även på denna punkt snabbt bli föråldrad.

Och även när det gäller traditionell telefoni som omfattas av lagringen är det ganska enkelt för skurkar och terrorister att hålla sig dolda genom att utnyttja telefonkiosker på stan och anonyma kontantkort för mobiltelefoner.

Lägg ner!

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Integritet IT

Detta är en rimlig och nödvändig inskränkning av offentlighetsprincipen för att skydda enskilda individers integritet. Se tidigare inlägg.

Jag skulle vilja gå ännu längre och helt undanta Skatteverkets inkomstuppgifter från offentlighetsprincipen, se tidigare inlägg om detta. Men detta är ett steg i rätt riktning.

Intressant? Andra bloggar om: politik Integritet

Jag tycker att detta är ett helt orimligt snokande från Marginalens sida, därför har jag valt att avsluta kontot där. Jag hoppas att Marginalen är övernitiska, och att lagen inte tvingar alla banker att agera på detta sätt.

Det är OK att man måste styrka sin identitet när man öppnar konto och gör transaktioner. Det är också OK att banken ställer frågor om man försöker göra en transaktion som verkar misstänkt. Men det är inte OK att banken ställer en massa ingående frågor i förväg. Det är inte rimligt att alla bankkunder a priori betraktas som misstänkta penningtvättare eller terrorister.

Precis som rättsväsendet måste betrakta alla som oskyldiga tills motsatsen bevisats så bör man också betraktas som icke-misstänkt tills det finns anledning att misstänka något.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi Integritet Lag och rätt

När det gäller öppenhet och integritet borde grundprincipen vara att staten skall ha så lite uppgifter om privatpersoner som möjligt, men att de som finns, skall vara tillgängliga för alla.

Jag håller med om att staten ska ha så lite uppgifter om privatpersoner som möjligt, men jag tycker inte att de uppgifter som staten ändå har (och bör ha) alltid ska vara tillgängliga för alla.

Det är rimligt att staten via Skatteverket har koll på hur privatpersoners förvärvsinkomst, för att kunna ta ut inkomstskatt. Men jag tycker inte att denna information ska vara tillgänglig för alla, vilket den dessvärre är idag.

Det är också rimligt att staten via polisen har koll på vilka som är misstänkta för brott. Men jag tycker inte att denna information ska vara tillgänglig för alla, vilket den dessbättre inte heller är idag.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Integritet

För det första så tycker jag inte att det är OK att ett avtal med så långtgående konsekvenser som ACTA ser ut att få förhandlas fram på detta sluta sätt. Ett öppet demokratiskt samhälle förutsätter att all lagstiftning utarbetas i en öppen process och att allmänheten får ta del av konkreta lagstiftningsförslag i god tid innan några avgörande beslut fattas. Det är inte OK att i hemlighet förhandla fram och skriva under ett internationellt avtal som sedan kräver att alla undertecknande stater genomför långtgående lagstiftning, då kortsluter man den demokratiska processen eftersom allmänheten får ta del av det konkreta förslaget först när det i praktiken är för sent att ändra på något. Det må vara OK om det endast rör triviala saker som att justera tullsatser och liknande enkla handelsregler, men i fallet ACTA tycks det gå mycket längre än så.

Att bedriva lagstiftning på detta sätt är problematiskt på två sätt. Dels så minskar man folkets inflytande över lagstiftningsprocessen vilket går emot principerna för demokrati. Dels så minskar man möjligheten att få in relevanta synpunkter som kan leda till bättre lagstiftning, kanske sådant som lagstiftarna själva skulle hålla med om att de inte tänkte på.

Så till innehållet i ACTA. Flera moderata riksdagsledamöter avslöjar att det är tänkt att det ska innebära långtgående skyldigheter för Internetleverantörer att motverka piratkopiering. Det har också gått rykten om att det ska innebära att fysiska lagringsmedia ska kunna genomsökas på jakt efter piratkopior av tullen när man passerar en gräns. Detta skulle innebära mycket långtgående lagstiftning som måste genomgå gängse öppna nationella lagstiftningsprocess för att ens komma på tal.

Jag tycker dessutom att dessa förslag är helt fel i sak. Internetleverantörer bör betraktas som neutrala förmedlare av information, precis som Posten, och inte ha något ansvar för den information som förmedlas i deras nät (förutom att motverka dataintrång, DoS-attacker och liknande sabotage). Och att rutinmässigt söka igenom folks laptopar och MP3-spelare vid gränskontroller är orimligt integritetskränkande.

Det är tydligt att politiska ambitioner att motverka piratkopiering av upphovsrättsskyddade verk (främst film och musik) ofta leder till oacceptabel repressiv lagstiftning. Därför bör denna ambition helt lyftas ut ur ACTA.

Så vitt jag förstått, och det antyds också av namnet Anti-Counterfeiting Trade Agreement, så var den ursprungliga tanken bakom ACTA att motverka piratkopierade fysiska varor. Därför bör ACTA inskränkas till att bara behandla förfalskning av fysiska varor. Det bör inte befatta sig med digital information, varken på Internet eller på fysiska lagringsmedia. Därmed bör det också uteslutande handla om varumärken (och kanske i viss mån om patent), inte om upphovsrätt.

Intressant? Andra bloggar om: politik Immaterialrätt Integritet IT

Att förbjuda penningtvätt låter ju bra, särskilt om det underlättar i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Men vad innebär det egentligen? I länder som Norge, Danmark och Storbritannien så räcker det med att bevisa att det inte finns någon ”legal källa” till pengarna för att kunna döma någon för penningtvätt. I Sverige så måste man ha misstanke om underliggande brottslighet (s.k. ”förbrott”) för att kunna sätt in åtgärder mot penningtvätt.

Jag tycker att det finns klara principiella tveksamheter med direkt lagstiftning mot penningtvätt (som den beskrivs ovan). Det sätter delvis principen om att man ska betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad ur spel. Är det inte rimligare att staten måste bevisa att jag skaffat pengarna olagligt (som det funkar i Sverige idag), än att jag ska visa att jag skaffat pengarna lagligt?

Viss civilrättslig lagstiftning mot penningtvätt finns dock redan i Sverige. Enligt ett EU-direktiv så måste banker och andra finansaktörer fråga varifrån pengar kommer och rapportera misstänkta transaktioner till myndigheter.

Dessutom pågår det opinionsbildning för att minska användningen av kontanter, och i förlängningen helt avskaffa kontanter. Bl.a. motiverat med att det skulle försvåra penningtvätt. (Se tidigare inlägg om detta.)

Jag tycker detta är en tämligen oroande utveckling. Kombinationen av den civilrättsliga lagstiftningen mot penningtvätt, direkta lagar mot penningtvätt (som i Storbritannien) och ett avskaffande av kontanter skulle innebära stora konsekvenser för den personliga integriteten. Det känns inte så bra att staten ska ha full koll på precis alla penningströmmar i samhället, och dessutom kunna sätta dit folk som inte kan visa att de fått sina pengar lagligt (utan misstanke om något konkret olagligt).

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi Integritet Lag och rätt

Jag hade ju hoppats på att Piratpartiet skulle ansluta sig till den liberala gruppen ALDE. Men jag har svårt att klandra dem för att de valde som de gjorde, det verkar fullt rimligt utifrån deras perspektiv.

Det är intressant att läsa Engströms motivering till att de inte valde ALDE, och det tolkar jag som ett underbetyg för ALDE. Det är helt klart dags för den liberala gruppen att rycka upp sig när det gäller informationspolitik. I Sverige hoppas jag att Folkpartiet liberalerna börjar med att ompröva sin hållning till FRA:s signalspaning i kabel, IPRED och teledatalagringen.

Intressant? Andra bloggar om: politik EU Integritet IT

Björn Ulvaeus är inne på samma spår på Newsmill. Sällan har någon så effektivt argumenterat emot sin egen åsikt som han gör här. Han menar att utan kontanter så kan tjuvar inte omsätta stulna saker, knarklangare kan inte få betalt för knarket och en hel massa brottslighet skulle försvåras och kanske försvinna. (Man kan lägga till att svartarbete också skulle försvåras.)

Och det har han säkert rätt i, ifall man avskaffar kontanterna och inte ersätter dem med något annat än dagens system med betalkort. Betalkort har nämligen vissa fundamentala begränsningar, som att bara etablerade butiker och näringsidkare kan ta emot betalningar. Utan kontanter kan två privatpersoner normalt sett inte utan betydande krångel, kostnader och kontroll föra över pengar direkt mellan sig. Det innebär en betydande centralisering av hela betalningssystemet. Och det är hela poängen.

Men samtidigt som detta har potential att försvåra brottslighet så skulle det samtidigt dra undan benen för en betydande del av den helt legitima ekonomin. Det blir t.ex. betydligt svårare för privatpersoner att köpa/sälja begagnade saker till varandra, vilket ju är (och bör vara) helt lagligt att göra så länge det inte rör sig om häleri. Man riskerar dessutom allvarligt försvåra för mindre näringidkare med låg omsättning som inte har råd med investeringskostnaden för att ansluta sig till betalkortsystemet.

Dessutom så ligger det så stora pengar i brottslighet att det skulle utvecklas alternativa sätt att förmedla betalningar i den undre världen. Om man bara avskaffar kontanter i Sverige så skulle man troligtvis gå över till euro och om även den försvinner så skulle dollar fungera bra. Om vi leker med tanken att man avskaffar kontanter i alla viktiga valutor i hela världen så finns det även andra alternativ. Guld har historiskt sätt varit välanvänt som betalningsmedel, och skulle kunna fungera idag också ifall inga mer praktiska sätt finns tillgängliga. Och skulle man på något sätt lyckas förhindra just guld finns det även annat, bara fantasin sätter gränserna.

Att idag avskaffa kontanterna skulle inte i längden innebära något oöverstigligt hinder för brottslighet, samtidigt som det skulle försvåra betydande delar av den legitima ekonomin.

Jag ser i och för sig inget egenvärde i att ha ett betalningssystem med just fysiska sedlar och mynt, men det är viktigt att ha ett betalningssystem som kan erbjuda samma funktioner. Och det finns inget annat sådant än sedlar och mynt idag. I princip är det fullt möjligt att utveckla ett elektroniskt ”kontant”-system, och kanske blir det verklighet framöver.

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi Integritet