Jag är beredd att i huvudsak hålla med Hägglund om vad som orsakat krisen, och vad som vi skulle behöva istället. Se tidigare inlägg om detta.

Däremot så stämmer hans klassificering av dessa önskvärda värden som ”kristna” det dåligt med verkligheten.

Faktum är att finanskrisen 2008-2009 startade i USA, och den nuvarande skuldkrisen har orsakats av usla statsfinanser i främst Grekland och andra sydeuropeiska länder. I båda fallen har Sverige varken orsakat eller drabbats särskilt hårt. Detta måste innebära att Sverige i större grad än USA och Sydeuropa präglas av dessa enligt Hägglund ”kristna” värdena.

Men faktum är också att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, och folk är aktivt kristna i mycket större utsträckning i USA och Sydeuropa än i Sverige.

Så det verkar alltså som om de sekulariserade och inte särskilt kristna svenskarna bättre lever upp till Hägglunds ”kristna” värden än vad de mer kristna amerikanarna och sydeuropeerna gör. Alltså är det inte rimligt att klassificera måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, pålitlighet, ärlighet som ”kristna” värden.

Läs även Humanistbloggen.

Uppdatering:
Statsvetarprofessor Bo Rothstein hänvisar till forskning som tydligt visar just att religiositet och offentlig etik inte alls hänger samman.

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi Moral

Så vitt jag förstått så kan i princip en kille som fyllde 15 år igår straffas för att ha sex med en tjej som ska fylla 15 år imorgon (även om en domstol troligtvis skulle fria i ett så uppenbart gränsfall).

Så kan vi inte ha det. Lagen bör ändras så att förbudet mot att ha sex med någon under 15 år bara gäller de som är över 18 år. För de som är 15-17 år så bör det bara vara förbjudet att ha sex med någon som är mer än tre år yngre.

Naturligtvis går det att hitta exempel på när det är klart olämpligt att en 15-åring har sex med en 12-åring, eller en 16-åring med en 13-åring. Men jag tror inte att dessa problem bäst hanteras i domstolar. Det är en fråga om uppfostran och moral.

Detta gäller alltså frivilligt sex. Våldtäkt och liknande ska naturligtvis straffas oavsett de inblandades ålder (om förövaren har fyllt 15 år och därmed är straffmyndig).

Intressant? Andra bloggar om: politik Moral Sexualitet

Det verkar som om dessa tunga remissinstanser delvis tar upp samma problem som jag tidigare befarade, t.ex. att det riskerar bli väldigt svårt att över huvud taget få någon fälld för detta nya brott med bibehållen rättssäkerhet.

Jag tycker inte att man kan vifta bort de tunga remissinstansernas invändningar så lättvindigt som Leijonhufvud gör.

Om det, vilket Leijonhufvud antyder, är ett stort problem att halvfulla och halvsovande 15-åriga flickor blir utsatta för sexuella övergrepp som ingen blir dömd för så får man lösa det på något annat mer träffsäkert sätt som inte har så många biverkningar som denna lag. Man kan t.ex. tänka sig att införa någon ny lag som bara gäller om offret är under 18 år (om offret är under 15 år finns det redan lagar som täcker det). Men bara om det verkligen är ett så stort problem idag, vilket jag inte är övertygad om.

Leijonhufvud menar att dagens lagstiftning lägger ansvaret för männens sexualdrift på kvinnorna. Jag tycker snarare att lagförslaget som Leijonhufvud förespråkar lägger ansvaret för kvinnors oförmåga att tydligt säga nej på männen.

Det sexuella kommunikationsproblemet mellan män och kvinnor måste åtgärdas i båda ändar. Män måste ta ansvar genom att försäkra sig om att de inte gör något som motparten inte vill, men kvinnor måste också ta ansvar genom att tydligt säga ifrån om motparten är på väg att göra något som som de inte vill vara med om.

(Nu blev det här väldigt heteronormativt, naturligtvis ska även kvinnor undvika att göra sånt som motparten inte vill, och män ska också kunna säga ifrån, och allt detta gäller även om motparten råkar ha samma kön. Men det är svårt att undvika då Leijonhufvud debattartikel är så starkt heteronormativ. Dock är utredningen och lagförslaget inte heteronormativt.)

Intressant? Andra bloggar om: politik Lag och rätt Moral

Nu visar det sig att Apple inte bara är moralistiska, de är dessutom tämligen godtyckliga och populistiska. Först så godkänner de en app för att ”bota” homosexuella, men efter omfattande kritik så dras den tillbaka.

Så går det när man försöker leka moralpolis. Apple borde bara ha strikt tekniska, säkerhetsmässiga och legala kriterier för vilka appar de godkänner, och strunta i de moraliska aspekterna. Då hade de med trovärdighet kunnat motstå den här typen av proteststormar.

Jag tycker att appar för att ”bota” homosexuella är synnerligen dumt, men de bör inte vara förbjudna.

Samtidigt så rapporteras att flera appar som Apple godkänt har allvarliga säkerhetshål. Så Apple borde ägna mer tid åt att granska apparna i detta avseende.

Intressant? Andra bloggar om: politik IT Moral Yttrandefrihet

Denna nya lagparagraf föreslås lyda (i brottsbalkens 6:e kapitel):

Den som, i annat fall än som
avses i 1 och 2 §§, genomför en
sexuell handling med en person
utan den personens tillåtelse, döms
för sexuellt övergrepp till fängelse
i högst fyra år.

(1 och 2 §§ avser våldtäkt, sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande.)

Det kan ju vid en ytlig betraktelse låta bra, man bör inte ha sex med någon som inte gett tillåtelse till det. Men i praktiken kan det bli problematiskt.

Det brukar inte funka så att man direkt frågar innan man har sex, utan kommunikationen sker genom mer subtila signaler. Detta är utredaren på det klara med, i författningskommentarerna står det:

En tillåtelse kan likaså vara av indirekt slag och lämnas genom fysiska signaler, vilka kan vara mer eller mindre subtila. En successivt ökad intimitet där någon verbal kommunikation kanske inte alls sker, eller endast sker i begränsad utsträckning, kan alltså utgöra en tillåtelse. Tillåtelsen manifesteras då genom en faktisk handling, ett medagerande.

Men jag förstår inte hur man ska kunna hantera och bevisa något sådant i en rättsprocess. Sex har man ju oftast avskilt, och då finns det inga vittnen eller annan dokumentation över vilken form av tillåtelse som eventuellt föreligger.

Så vitt jag kan bedöma så skulle en sådan lag antingen bli helt meningslös genom att det i stort sett aldrig skulle gå att bevisa att någon brutit mot den, eller så sänker man beviskraven och då blir det stor risk att oskyldiga blir dömda. (Man skulle också kunna få absurda situationer där två personer som haft sex anklagar varandra för detta brott.)

Det förekommer naturligtvis att folk misstolkar de subtila signalerna kring sex och skrider till verket trots att motparten inte avsett att ge tillåtelse. Och det förekommer även att hänsynslösa personer avsiktligt misstolkar. Och det kan leda till att motparten mår dåligt efteråt, vilket är tragiskt. Men detta är i grund och botten en fråga om uppfostran och moral, och kan inte till fullo lösas med lagstiftning.

Det händer också ibland att folk ångrar sig efteråt när de har haft sex, trots att de verkligen ville och gav samtycke när det väl hände. Det kan inte uteslutas att vissa personer i den sitsen kan få för sig att anmäla motparten för detta nya brott, antingen av hänsynslöshet eller för att de intalar sig själva att de aldrig velat och att de därmed blivit utsatta för ett övergrepp. Det är inte tänkt att sådana efterhandskonstruktioner ska dömas enligt lagförslaget, men hur ska en domstol kunna skilja dem från övriga som ska dömas?

Och även om falska anmälningar inte blir så vanligt så kan det bli så att samvetsgranna personer med ett moraliskt oklanderligt sexliv tvingas gå runt med en obehaglig känsla att inte vara helt säkra på att ha följt lagen till punkt och pricka. Och det är inte bra med sådana lagar.

Slutligen så riskerar att denna typ av lagstiftning ger en bild av att sex är något huvudsakligen problematiskt och dåligt, istället för naturligt och bra som det borde ses som.

Intressant? Andra bloggar om: politik Lag och rätt Moral

Nu har tyvärr Microsoft kopierat denna orimliga affärsmodell rakt av, med alla dess negativa sidor, i deras nya operativsystem för smartphones, Windows Phone 7.

Precis som med iPhone så kan normala användare bara installera appar från Windows Marketplace (Microsofts motsvarighet till AppStore). Och precis som med AppStore så har Microsoft godtyckliga moraliska kriterier för vilka appar som godkäns, t.ex. ingen porr (se sid 10-11).

Den här typen av godtyckliga moraliska hinder mot vilka program folk for köra på sina smartphones kan bli ett hot mot yttrandefriheten.

Så jag uppmanar till bojkott av Microsoft Windows Phone 7 och alla produkter som använder det. Ett alternativ kan vara någon Andrioid-baserad produkt. Google, som ligger bakom Android, verkar ha en mindre moralistisk inställning än Apple och Microsoft.

Intressant? Andra bloggar om: politik IT Moral Yttrandefrihet

Ur ett politiskt perspektiv hade detta inte varit så mycket att bråka om ifall Apple enbart hade haft tekniska och säkerhetsmässiga kriterier för att godkänna program på App Store. Det är ju bra att slippa program som funkar dåligt eller som innehåller datavirus, spionprogram eller annat otyg.

Tyvärr är så inte fallet. Apple har visat att de även har andra kriterier och de har nekat program som man inte kan ha några rimliga tekniska eller säkerhetsmässiga invändningar emot. Och detta är inget som man sticker under stol med, Apples vd Steve Jobs utlovar ”frihet från porr” för de som använder iPhone och iPad.

Det är riktigt illa att Apple har godtyckliga moraliska hinder mot vilka program folk for köra på iPhone och iPad. Ifall Apple blir dominerande på marknaden så kan det bli ett hot mot yttrandefriheten (vem vet vad Apple stoppar nästa gång?).

Jag kan inte annat än uppmana till bojkott av iPhone, iPad och övriga produkter som är kopplade till Apples App Store. Ett alternativ till iPhone kan vara någon Andrioid-baserad produkt. Google, som ligger bakom Android, verkar ha en mindre moralistisk inställning än Apple.

Intressant? Andra bloggar om: politik IT Moral Yttrandefrihet

Att subventionera p-piller för unga är ingen bra idé. Unga i dagens Sverige har ofta korta relationer och många sexualpartners. Vid ett sådant beteende är p-piller olämpligt som preventivmedel eftersom det inte skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar (som klamydia och HIV). Har man många sexualpartners bör man använda kondom så att man skyddar mot både oönskad graviditet och smittspridning.

Detta tycks Milton vara medveten om, ändå föreslår han subventionerade p-piller för unga. Märkligt. Kanske beror det på att ha prioriterar förhindrande av aborter högre än att förhindra smittspridning. Ingen bra prioritering enligt min mening.

Miltons idé om en nationellt abortregister är inte heller bra. Varför är det så viktigt att veta vilka socioekonomiska och kulturella grupper som aborter är vanliga i? Det luktar klåfingrig social ingenjörskonst på lång väg, och det bådar inte gott.

Intressant? Andra bloggar om: politik Hälsa Moral

Jag tycker inte att det resonemanget håller, och om man drar det till sin spets så blir det inte bra.

Jag kan hålla med om att det är moraliskt fel att medvetet ger sig in i svarta affärer. T.ex. genom att själv jobba svart, att anlita någon som jobbar svart eller att göra affärer med någon som man vet (eller borde inse) sysslar med något olagligt. Och det inkluderar givetvis att äta lunch för 50 kronor på en restaurang som man vet, eller borde inse, sysslar med svartarbete eller penningtvätt.

Men frågan är om enbart ett lågt pris räcker för att man bör misstänka att det är något fel. Jag tycker inte det. Det är inte alltid så enkelt att räkna ut vad en vara eller tjänst borde kosta. Ett lågt pris kan ju också bero på högre effektivitet. Jag tycker inte att konsumenter har ansvar att göra den typen av rimlighetsbedömningar av priser.

Och jag tror inte att det vore bra om konsumenter började göra det i större utsträckning. Det skulle nämligen leda till att de som har rent mjöl i påsen men lyckats pressa priserna genom effektivisering inte får så många kunder som de förtjänar och därmed får det svårare. Det leder i sin tur till minskad konkurrens och högre priser.

Ett bättre sätt att bekämpa svarta marknader är att sänka alltför höga skattekilar. När vi är inne på lunch så vore det bra första steg att sänka restaurangmomsen från 25 till 12 procent (se tidigare inlägg om detta).

Intressant? Andra bloggar om: politik Lag och rätt Moral

En viktig del av CSR-begreppet handlar om att företag ska bedriva sin egen verksamhet på miljömässigt, etiskt och socialt ansvarsfullt sätt. Det handlar helt enkelt att man ska minimera de skador eller externa kostnader man orsakar för samhället. Mer konkret handlar det t.ex. om att företag minskar sina miljöfarliga utsläpp mer än vad lagen kräver. Detta tycker jag är positivt och bra, och företag får gärna använda detta i sin marknadsföring.

Men det finns även andra saker som kallas för CSR, som är mer tveksamma. Jag gillar inte alls när företag försöker verka CSR-mässiga genom att skänka lite pengar till befintliga välgörenhetsorganisationer (utan koppling till företagets verksamhet) och använder detta i sin marknadsföring. Ett avskräckande exempel är GodEl.

Problemet med detta är att det inte blir något mervärde, jag som kund skulle lika gärna kunna välja något annat konkurrerande företag som inte gör detta (och därmed troligtvis har längre pris) och sen själv skänka motsvarande summa pengar till samma välgörenhetsorganisationer. Och vad värre är så kan företag som inte tar ansvar för sin egen verksamhet använda detta för att dra uppmärksamheten från de verkliga problemen med deras verksamhet.

Observera att detta är något annat än att företagsägare som tjänat pengar på sina företag skänker pengar till välgörenhet. Att Microsofts grundare och huvudägare Bill Gates nu bildat en välgörenhetsstiftelse och pumpat in betydande belopp har egentligen inget med Microsoft att göra, och så vitt jag vet så använder Microsoft inte detta i sin marknadsföring.

Mellan dessa två extremer finns det också andra former av CSR. T.ex. att företag använder den kompetens de har från sin huvudverksamhet för att mer konkret delta i välgörenhetsprojekt. Det är jag mer positiv till eftersom det ofta har ett mervärde, det är inget som vem som helst kan göra utan vidare.

Men kommersiella företag bör inte syssla med ren välgörenhet utan koppling till deras egen verksamhet, och i synnerhet inte använda detta i sin marknadsföring.

Intressant? Andra bloggar om: politik Ekonomi Miljö Moral