Jag håller med det mesta som Söderlind skriver. Överklagandemöjligheterna i planprocessen är för generösa och leder till orimliga förseningar av många projekt. Det är angeläget att bygga bort barriärer och bygga ihop förorterna till en mer sammanhängande stad även utanför innerstaden.

Intressant? Andra bloggar om: politik Stadsplanering Stockholm

Det är lätt att känna sympati för Anderssons linje med tanke på hur svårt det är att få tag i bostad i Stockholm, och i synnerhet i Stockholms innerstad. En stad kan dock inte bestå av bostäder allena, då blir det som de många trista sovstadsförorter vi har i Stockholm. Men när det gäller just Stockholms innerstad så är balansen sned åt andra hållet, där finns det gott om arbetsplatser, butiker, kulturhus och annat. Det är först och främst fler bostäder som behövs i innerstan nu.

Så varför inte bygga ett nytt operahus i någon förort, t.ex. Liljeholmen, Alvik, Kista, Skärholmen eller Älvsjö. Eller för den delen någonstans i Solna eller Sundbyberg. Om detta är en nationell satsning så torde det inte spela någon roll på vilken sida någon kommungräns det placeras. Däremot är det viktigt att det finns goda möjligheter att ta sig dit utan bil, så det bör ligga i anslutning till tunnelbana, pendeltåg eller tvärbana. Det får inte bli som Kungens Kurva.

Intressant? Andra bloggar om: politik Bostäder Stadsplanering Stockholm

Det handlar inte om ”vanlig” nedskräpning i form av fimpar, matrester, matkartonger och liknande småskräp som oftast privatpersoner ligger bakom. Det handlar om större saker som byggavfall, betongblock, övergivna järnvägspår, förfallna byggnader och liknande.

Det är sådant som orsakat av människor och som inte (inom rimlig tid) bryts ner i naturen om det överges. Det är så stora saker att det krävs stora maskiner för att få bort det. Och det är oftast inte orsakat av enskilda privatpersoner.

Förutom att vara fult att se på så ockuperar det värdefull mark som skulle kunna används till något annat, och kan i vissa fall skapa barriärer mellan kringliggande områden. Jag tycker att kommunen borde ta ett större ansvar för att få bort det storskaliga skräpet och se till att marken används till något vettigt.

Här är några bilder från Liljeholmen i Stockholm:

Intressant? Andra bloggar om: politik Stadsplanering Stockholm

Jag är skeptisk till om det över huvud taget bör vara möjligt för staten att frånta kommuner sitt självbestämmande över stadsplaneringen på detta sätt. Men i vilket fall är det helt orimligt att det ska gälla hela Stockholms innerstad, det hade möjligtvis varit OK om det bara gällt Gamla Stan och Djurgården.

Detta är inte något teoretiskt problem, utan högst konkret. Länsstyrelsen har många konkreta synpunter på stadsplaneringen som rör stora delar av Stockholms innerstad (inte bara Gamla Stan och Djurgården), och tendensen är tydligt konservativ.

Stockholms innevånare bör själva kunna bestämma över sin stadsplanering, utan statlig överrock. Besluten bör fattas i Stockholms stadsfullmäktige, och Stockholmarna påverka genom kommunalvalet. Den nuvarande situationen är demokratiskt tvivelaktig.

Läs även Per Pettersson inlägg på detta tema.

Intressant? Andra bloggar om: politik Demokrati Stadsplanering Stockholm

Ett märkligt och dumt beslut. Jag kan förstå att man inte vill ha dagliga böneutrop från moskéer i städerna eftersom det är störande, men att helt förbjuda minareter är orimligt. I Sverige är det tillåtet att bygga minareter, men inte tillåtet att ha dagliga böneutrop, vilket är en rimlig och bra ordning. Tillstånd för att bygga minareter (liksom moskéer i övrigt) bör behandlas som en vanlig stadsplaneringsfråga utan att dra så stora växlar på att det är en muslimsk byggnad.

Med detta sagt så är det tragiskt hur okunniga vissa kommentarer är. Ta t.ex. Mohammed Kharraki, ordförande för Sveriges unga muslimer, som säger att detta är en ”skam för demokratin i Europa”. Det är en skam för demokratin i Schweiz möjligen, men inte för hela Europa. Kharraki har helt missat att det demokratiska systemet i Schweiz skiljer sig avsevärt från nästan alla övriga länder i Europa genom att man har folkomröstningar väldigt ofta. Och det var ju tack vare det som detta beslut kom tillstånd, för det fanns ingen majoritet för det i parlamentet.

Intressant? Andra bloggar om: politik Religion Stadsplanering

Ett huvudargument är att en inglasning skulle förstöra den viktiga mötesplats som Plattan utgör. Men jag tycker att det är ett märkligt argument eftersom det bara är området under tak kring Plattan som ska glasas in, inte det öppna torget.

Jag är Stockholmare och har besökt Plattan ett otal gånger. Mitt intryck är att möten, demonstrationer och liknande äger rum på det öppna torget och inte under taket. Alltså skulle en inglasning inte vara något hinder för mötesverksamheten.

Samtidigt ska man vara väl medveten om att fastighetsägarna har egna ekonomiska intressen i bakgrunden. Kanske blir det så att en inglasning skapar nya lokaler som ökar utbudet och därmed pressar ner hyrorna i befintliga lokaler? Därför bör Stockholms stad ta fastighetsägarnas oro för mötesfriheten med en rätt så stor nypa salt.

Intressant? Andra bloggar om: politik Stadsplanering Stockholm

Tyvärr verkar satsningen inskränka sig till 340 miljoner kronor i statsbudgeten som bl.a.ska gå till att ”främja integrerade lösningar för vatten, energi och avlopp”. Det är svårt att se den principiella skillnaden mellan detta och den klassiska sossestrategin att planlöst slänga ut pengar på diverse meningslösa projekt.

Det duger inte! Regeringen bör istället se till att undanröja de statliga hinder för hållbar stadsutveckling som finns.

Centerstatsråden skriver:

Samtidigt finns det en väldig hållbarhetspotential i den täta och mångfunktionella staden.

och det har de helt rätt i. Tyvärr finns det åtminstone två statliga hinder för att förverkliga detta.

Först så har vi nationalstadsparken i Stockholm som förhindrar att Stockholms innerstad växer åt nordöst. Det leder till att nya bostadsområden måste läggas längre bort utan naturlig koppling till innerstaden, istället för att kunna ansluta direkt. Därmed får man ingen tät stad utöver dagens innerstad. Man måste inte nödvändigtvis bebygga hela nationalstadsparken, men det är fel att staten bestämmer var man får bygga. Därför bör nationalstadsparken avskaffas och de områden man vill bevara istället skyddas av kommunala naturreservat.

Sen så har vi bullernormerna som försvårar förtätning i stadskärnorna. Det är svårt att få tillstånd att bygga nya hus i t.ex. Stockholms innerstad eftersom man anser att bullernivån (främst från trafiken) är för hög. Samtidigt bryr man sig inte särskilt mycket om buller i befintliga hus.

Att förhindra ny bebyggelse är helt fel sätt att angripa problemet med buller på. Faktum är att nya hus ofta är bättre ljudisolerade än äldre, och bullerproblemet i dem blir därmed mindre än i befintliga hus. Istället bör man angripa bullret vid källan genom att t.ex. byta vägbeläggning, ställa hårdare krav på fordon och begränsa trafiken med trängselavgifter.

(Även postat på Bloggregeringen. Kommentera där.)

Intressant? Andra bloggar om: politik Miljö Stadsplanering Stockholm Trafik

Som synes på bilderna så är det ett varierande område med en del fin natur som det är trevligt att vandra kring i och intressanta verksamheter. Vissa delar är dock bara fula, döda och trista. I synnerhet detta område mellan Kista och Rinkeby som ser ut så här:

Där finns inte heller någon verksamhet förutom några kolonilotter.

Denna del av Järvafältet är numera ett s.k. kulturreservat. Enligt skötselplanen har det fula, döda och trista området högt potentiellt besöksantal. I detta område finns inte heller direkt några värdefulla fornlämningar. I skötselplanen förefaller det inte finnas någon ambition att göra något vettigt av det fula, döda och trista området.

Detta område har inget rekreationsvärde, det har inget kulturhistoriskt värde, och förutom Igelbäcken så har det knappast något naturvärde heller. Och detta tänker man inte göra något åt! Genom att det ingår i kulturreservatet så får det inte utnyttjas för att t.ex. bygga bostäder. Med andra ord så har Stockholms stad lagt en död hand över detta område som är det första många Kistabor ser av Järvafältet. Jag är övertygad av att många blir avskräcka från att ge sig ut till andra delar av Järvafältet.

Detta är inget annat än en skandal. Då vi nu har en annan styrande majoritet i Stockholms stad än när beslutet om kulturreservatet fattades så hoppas jag att den tar till sig av kritiken och gör något åt detta.

Eftersom detta område saknar kulturhistoriskt värde så vore det rimligt att utesluta det från kulturreservatet och öppna för bostadsbyggande. Då skulle delar av naturen ersättas av asfalt, grus och betong, och det låter kanske inte så upplyftande. Men så som området ser ut idag vore det en klar förbättring. Man kan dessutom behålla bitar av naturen mellan husen, som man redan gjort i delar av Kista och Husby.

Eller så kan man höja ambitionerna för området och göra det till ett attraktivt rekreationsområde. Eftersom det finns gott om skog och annan ”vild” natur runt ikring så vore det bästa att göra någon form av välskött park av området. Denna park kan med fördel kombineras med aktiviteter som t.ex. ett utomhusbad, vilket det finns efterfrågan på i Järvaområdet.

Oavsett vilket alternativ man väljer så bör man utnyttja tillfället för att knyta ihop Kista och Rinkeby, vilket jag skrivit om tidigare.

Intressant? Andra bloggar om: politik Stadsplanering Stockholm

Se även tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Stadsplanering

Det är hög tid att erkänna att Stockholms förorter är misslyckade och göra något åt det. Bygg mer stadslika miljöer och bygg ihop förorterna till större sammanhängande enheter. Jag skrev en artikel om detta, med fokus på Rinkeby, i Radikalt Forum (läs artikeln här).

Se även tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: politik Stadsplanering Stockholm