Att läsa kort och långt

Christer Nylander (fp) skrev för ett tag sedan på sin blogg om vad som händer med bok och läsning.

Detta har resulterat i att Anders Mildner igår skrev en kolumn i SvD där han till synes helt missuppfattar vad Nylander vill säga.

Mildner försöker göra det till en fråga om teknik (papper eller skärm), men då missar man helt poängen. Det intressanta är inte om man läser på papper, läsplatta, datorskärm eller för den delen lyssnar på ljudbok (vilket Nylander själv också påpekar). Det intressanta är vilken typ av texter man läser.

Jag tror liksom Nylander att läsning av väldigt korta textsnuttar i form av SMS, Twitter eller Facebook-statusuppdateringar inte fyller samma syfte, och inte kan ersätta, läsning av längre och mer genomtänkta texter. Men dessa längre texter behöver inte vara tryckta på papper och de behöver inte vara flera hundra sidor långa. Jag tror man kan komma rätt så långt med moderna verktyg som bloggar och wiki, men mikrobloggar duger inte. (Därmed inte sagt att SMS och mikrobloggar är meningslöst, men de fyller ett annat syfte.)

Detta gäller skönlitteratur, facklitteratur, politisk debatt och annat, ingen av dem kan ersättas av SMS eller mikrobloggar. Däremot kan politisk debatt föras på bloggar och facklitteratur delvis ersättas av wiki.

Däremot så tycker jag att det är onödigt av Nylander att raljera över Dan Brown. Man kan knappast ifrågasätta att Dan Brown skriver skönlitterära romaner, dessutom ganska långa (och tryckta på papper). Det kan inte vara en politisk fråga att ifrågasätta och jämföra dess kvalité.

3 kommentarer to “Att läsa kort och långt”

  1. anders säger:

    Hej!
    Nja, jag skulle nog vilja hävda att det är ni som läser fel.
    Till det vanliga läsandet (som alltså inte visar några direkta tendenser att minska om man tittar bakåt 20 år från nu), har vi ju på senare tid adderat flera sorters olika läsning – och flera sorters skrivande.
    Vi läser sammantaget (om man räknar alla sorters läsning) mer än någonsin. Vi skriver (om man räknar alla sorters skrivande) mer än någonsin.
    Visst finns det problem i utvecklingen. Jag har själv skrivit om ett av dem här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vi-scannar-snabbt-och-missar-nyanser_3748381.svd
    Men jag tycker alltså inte att verkligheten ser ut på det sättet som Christer Nylander beskriver den.
    Det problematiska med fp-utspelet är dess elitism. Just det som du själv kommer in på i slutet av din bloggpost ovan. Mitt inlägg var ett försök att förklara uppkomsten av den här typen av maktanspråk (dvs viljan att få lov att avgöra vad som är kvalitet – för övrigt inte så långt ifrån tidigare fp-tankar om kulturkanon) och berätta varför jag tror att vi kommer få höra fler liknande tankegångar framöver.
    Och om det nu är kvalitet som den här diskussionen gäller, varför inte ta chansen till en ordentlig debatt om just detta: litterär kvalitet? Det verkar ju faktiskt vara grunden till utespelet.

  2. Mikael Ståldal » Arkiv » Skrivkonstens undergång säger:

    […] Jag befarar att detta sker parallellt med, och växelverkar med, ett minskande intresse att skriva längre texter. Särskilt hos den yngre generationen. Istället blir det korta texter i form av mikrobloggande (typ Twitter), fotografier, röstinspelningar och video som folk producerar. Folk tycker det är för jobbigt att skriva längre texter, och bryr sig därför inte om att skaffa en enhet som gör det bekvämt att göra detta, och så blir det ännu jobbigare att skriva längre texter. Till slut kommer många inte ens se någon poäng i att skriva längre texter, och kanske inte heller att läsa sådana. […]