Supermiljöbilsbonus och EU

Magnus Nilsson skriver på DN Debatt att Sveriges supermiljöbilsbonus riskerar leda till att det även säljs fler riktigt bränsleslukande bilar p.g.a. EU:s system som säger reglerar utsläppen från de bilar som varje biltillverkare säljer i snitt.

I så fall så är det EU:s system det är fel på, inte Sverige supermiljöbilsbonus. Att reglera utsläppen för alla bilar som en tillverkare säljer i snitt var aldrig någon lysande idé, och detta system bör tas bort.

Men trots detta olyckliga EU-system så tror jag inte att det blir så illa som Nilsson befarar. Man måste tänka mer dynamiskt och långsiktigt, även om effekten inte blir några minskade utsläpp på kort sikt så kan de ge desto större effekter på lite längre sikt. Som jag ser det så är den stora poängen med supermiljöbilsbonusen att den främjar teknikutvecklingen av bilar med väldigt låga utsläpp, t.ex. rena elbilar.

Nilssons resonemang förutsätter att det finns en efterfrågan på riktigt bränsleslukande bilar, för det är ju inte så att folk tvingas köpa dem. Och inte heller köper dem av misstag eftersom det finns regler om tydlig deklaration av bränsleförbrukning och CO2-utsläpp från nya bilar. Och en sådan efterfrågan finns kanske idag. Men om teknikutveckligen lyckas och t.ex. elbilar får jämförbar prestanda och konkurrenskraftigt pris så kommer den efterfrågan snabbt försvinna.

Intressant? Andra bloggar om:

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)