Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.


Inga kommenterar till “Feghet borde inte vara brottsligt”  

  1. Inga kommenterar

Kommentera

Du måste logga in för att kommentera.