Sveriges bakvända migrationspolitik

lördag 9 november, 2019 kl. 21:57

Först får vi läsa att sex radikala islamister, som Säpo bedömer som säkerhetshot och som regeringen beslutat ska utvisas, släpps på fri fot i Sverige. Se artikel på SVT.

Sedan får vi bekanta oss med en sjuksköterska från Etiopien som har bott i Sverige i tio år och sedan fyra år har svenska sjuksköterskelegitimation och fast anställning vid ett svenskt sjukhus. Hon har specialistkompetens och hennes yrke står på Migrationsverkets lista över bristyrken. Trots detta har migrationsdomstolen beslutat att hon ska utvisas ur Sverige. Både hennes arbetsgivare (Karolinska Universitetssjukhuset) och facket (Vårdförbundet) protesterar. Se artikel i Vårdfokus.

Det verkar alltså som om chansen att få stanna i Sverige står i omvänt förhållande till hur stor nytta för landet du kan göra. Har du anställning i ett bristyrke så åker du ut, men om du utgör en säkerhetsrisk så får du stanna.

Att elda på en bostadsbubbla

söndag 26 maj, 2019 kl. 16:46

Joakim Larsson och Dennis Wedin från Moderaterna i Stockholms stad skriver i SvD om det senaste amorteringskravet på bolån, och vill lätta på kraven eftersom det råder svår bostadsbrist och många inte har råd att köpa bostäder i Stockholm.

Jag instämmer i problembeskrivningen, det råder bostadsbrist och det är svårt för många att köpa en bostad i Stockholm. Det gäller inte minst för unga som vill skaffa sig sitt första egna boende. Men att lätta på kraven för att få bolån är helt fel väg att gå, det är en kortsiktig och mycket riskabel åtgärd som riskerar skapa stora problem längre fram.

Sverige har ett historiskt sett extremt lågt ränteläge, Riksbankens reporänta är negativ och räntan på bolån ligger på cirka 1,5 procent. Tittar man på historiken över bolåneräntor inser man att vi inte bör bli förvånade om räntan stiger till 4 procent eller mer inom 5-10 år.

Med tanke på att det är fullt möjligt att bolåneräntan stiger med 3 procentenheter inom 5 år så är det märkligt att klaga på ett amorteringskrav på 1 procent.

Bostadsbristen som vi har i Stockholm, och på flera andra håll i landet, måste angripas på helt andra sätt än att ytterligare elda på bostadsbubblan.

Först och främst är det (av olika skäl) dyrt och tar lång tid att bygga nya bostäder, det behöver vi göra något åt. Här behövs slimmade planprocesser, standardiserade miljökrav och ökad konkurrens på byggmarknaden.

Den kraftiga invandringen på senare tid har också ökat efterfrågan på bostäder. Sverige bör sluta ta emot långväga flyktingar vid gränsen och istället ta emot ett begränsat antal kvotflyktingar.

Samvetsfrihet

lördag 25 maj, 2019 kl. 20:47

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor vill införa s.k. samvetsfrihet för vårdpersonal när de gäller aborter. Vilket skulle innebära att de får rätt att vägra delta i aborter.

I Sverige är aborter en naturlig del av jobbet för den som är barnmorska, så har de varit i drygt 40 år och det är allmänt känt. Det kommer inte som en överraskning för någon som börjar jobba som barnmorska i Sverige, och inte heller för någon som börjar studera till det. Nästan alla som jobbar med aborter visst redan när de tog jobbet, och när de valde yrkesbana, vad det skulle innebära.

Jag skulle ha viss förståelse för ett krav på samvetsfrihet om det hade föreslagits som en övergångsregel för befintlig vårdpersonal när den svenska abortlagen infördes 1975. På motsvarande sätt kanske man bör ha en sådan övergångsregel om man skulle införa eutanasi (dödshjälp) i Sverige.

Men att nu, efter över 40 år med aborter utan samvetsfrihet, plötsligt införa det är helt huvudlöst.

Även om det inte alltid sägs rätt ut så handlar detta i praktiken om att religiösa människor ska få rätt att låta sin religion övertrumfa generella lagar och regler. Men Sverige är en sekulär stat, och några sådana undantag ska inte göras. Varken för kristna barnmorskor som inte vill medverka till aborter, eller för muslimska förskollärare som vill dölja hela ansiktet hela tiden.

Regeringen har fortfarande ingen långsiktigt hållbar migrationspolitik

söndag 12 maj, 2019 kl. 20:31

Regeringen föreslår att den tillfälliga lagen om begränsningar i asylrätten förlängs i ytterligare två år.

Detta tydliggör att regeringen och dess stödpartier (S, MP, C, L) fortfarande inte har någon strategi för en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det enda man förmår göra är att ytterligare förlänga de tillfälliga reglerna från 2016 med smärre justeringar.

Det duger inte! Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik som ger stabilitet och förutsägbarhet, inte ett lapptäcke av undantag och godtycke.

Kan det vara så att regeringen tror att dagens flyktingsituation är något exceptionellt som snart kommer återgå till det “normala”, och inte återkomma de närmaste 100 åren? Då är man rätt så naiv. Det finns inget som tyder på att migrationstrycket mot Sverige och Europa kommer minska inom överskådlig framtid. Även om enskilda kriser, som t.ex. kriget i Syrien, skulle lugna ner sig kommer det vara problem någon annan stans. Mycket tyder dessutom på att vi kommer att få se ett ökat antal klimatflyktingar inom en inte alltför avlägsen framtid. Och så har vi ett stort antal ekonomiska migranter som vi har påtagligt svårt att skilja från riktiga flyktingar.

Vi måste betrakta dagens situation som det nya normala, och anpassa reglerna permanent efter det. Det är hög tid att i grunden ompröva asylrätten och helt sluta ta emot långväga flyktingar vid gränsen. Hjälp istället flyktingar att få skydd i sitt hemland eller i ett säkert grannland, och låt Sverige ta emot kvotflyktingar under ordnade former. Se tidigare inlägg om detta.

Trots att det nu gått 3,5 år sedan flyktingkrisen 2015 är regeringen fortfarande är helt inkapabel att få ihop en rimlig och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Därför kommer jag rösta på ett parti som tar detta på allvar, nämligen Medborgerlig Samling.

(Glöm inte att det är val till Europaparlamentet den 26 maj.)

Uppdatering:
Kan lägga till att det redan på 1990-talet fanns flera debattörer, t.ex. Mauricio Rojas, Theodor Kallifatides och Thomas Gür, samt en offentlig utredning, som varnade för de långsiktiga konsekvenserna av den migrations- och integrationspolitik som Sverige förde då och fortsatte med till 2015.

Nedbrytbar plast?

måndag 25 mars, 2019 kl. 22:28

På senare tid har miljöproblemet med plastskräp i naturen och haven uppmärksammats. Detta har fått vissa tillverkare av plast och plastföremål att lansera och marknadsföra bioplast, nedbrytbar plast eller biologiskt nedbrytbar plast.

Det verkar dock som om detta i många fall är vilseledande. Som regeringens plastutredare Åsa Stenmarck konstaterar är dessa s.k. nedbrytbara plaster inte är det i naturlig miljö utan kräver specifika förhållanden för att brytas ned, främst industriell kompostering.

Det råder alltså begreppsförvirring här, och det verkar som om vissa tillverkare utnyttjar det för att vilseleda kunder med ömmande miljösamvete.

Bioplast borde rimligtvis innebära att plasten är tillverkad av biomassa, vilket i och för sig är bra då det minskar behovet av fossila råvaror och därmed klimatpåverkan. Men detta innebär inte nödvändigtvis att plasten blir lättare att bryta ner. Sådan bioplast kan vara kemiskt identisk med traditionell plast, och därmed inte ett dugg lättare att bryta ner.

Biologiskt nedbrytbar plast borde syfta på plast som kan brytas ner i biologiska processer. Men inte heller detta innebär nödvändigtvis att den bryts ner av sig själv i naturen inom rimlig tid. Så det är alltså ett tämligen meningslöst begrepp.

Nedbrytbar plast är ett fullständigt meningslöst begrepp då det går att konstruera kemiska eller biologiska processer för att bryta ner alla typer av plast om man anstränger sig.

För det första måste vi alltså skilja mellan vilka råvaror som används för att tillverka plasten (fossila eller biomassa), och vilka egenskaper plasten har.

För det andra så är det intressanta om materialet bryts ner spontant i naturen inom rimlig tid, och inte är giftigt. Först då blir det lika oproblematisk att kasta i naturen som en äppelskrutt. Men räkna inte med att all plast kan göras nedbrytbar i naturen, eftersom i vissa tillämpningar så är icke-nedbrytbarheten en önskvärd och nödvändig egenskap.

Vi bör alltså fortsätta att betrakta plast som något man inte slänger i naturen eller i komposten. Plast är ett onaturligt material som behöver hanteras ansvarsfullt. Ett samhälle som använder plast behöver en väl utbyggd avfallshantering och system för återvinning eller effektiv förbränning av förbrukad plast.

Jag tror att det i många fall är bättre att försöka ersätta plast med helt andra och mer naturliga material, t.ex. trä, papper eller tyg.

Sen bör vi också inse att vissa plastföremål i många fall är helt onödiga. Sugrör borde reserveras för småbarn, äldre och vissa funktionshindrade som inte kan dricka ur ett glas på egen hand. Mat äter man med fördel på tallrikar av porslin med bestick av metall, som sedan diskas och återanvänds.

Vi svenskar bör vara stolta över att vi motade den motbjudande amerikanska ovanan att dricka kaffe i engångsmuggar i grind och tvingade självaste Starbucks att börja använda riktiga porslinskoppar. Vi behöver mer av sådan konsumentmakt, snarare än klåfingriga EU-direktiv.

Svart bostadsmarknad

torsdag 7 mars, 2019 kl. 22:10

Det senaste decenniets kraftiga invandring har satt ökad press på de redan stela bostadsmarknaderna på många håll i landet, inte minst i storstäderna. Trångboddheten, svarthandeln med hyreskontrakt och andrahandsuthyrning till orimliga priser ökar. Det sägs att organiserad brottslighet har hittat ett nytt sätt att tjäna pengar.

Vad gör regeringen åt detta? Man har nyligen presenterat en lagrådsremiss med åtgärder mot handel med hyreskontrakt.

Där föreslås dels skärpta regler kring hantering av hyreskontrakt:

  1. att byte av hyreslägenheter ska kräva att man bott i lägenheten minst ett år.
  2. att möjligheten att byta en hyresrätt mot en bostadsrätt eller ett ägt boende ska tas bort.
  3. att den som ägnar sig åt svarthandel med hyreskontrakt kan bli uppsagd från sitt kontrakt
  4. att straffen för svarthandel skärps
  5. att det ska bli brottsligt att betala för ett hyreskontrakt

Jag tycker att dessa förslag huvudsakligen är rimliga, handel med hyreskontrakt är ett oskick. Dock bör Lagrådets invändningar beaktas.

Dels skärpa regler kring andrahandsuthyrning:

  1. att man måste bo i en lägenhet för att få ha inneboende
  2. att förstahandshyran ska vara tak för vad man får ta ut vid andrahandsuthyrning, med tillägg för möbler och andra nyttigheter (t.ex. el eller kabel-TV), istället för att en bruksvärdesprövning görs
  3. att den som hyrt ut i andra hand till för hög hyra kan bli återbetalningsskyldig upp till två år bakåt i tiden
  4. att den som hyrt ut i andra hand till för hög hyra kan bli av med kontraktet
  5. att otillåten andrahandsuthyrning till för hög hyra kriminaliseras

Här tycker jag dock att regeringen går väldigt hårt åt symptomen, utan att göra något åt de underliggande problemen. Även om det inte är önskvärt med den omfattande andrahandsuthyrningen som vi har idag så riskerar situationen bli ännu värre om man med repressiva metoder pressar ner den utan att angripa de underliggande problemen. Då kan vi få fler lägenheter som står outnyttjade och därmed fler personer som blir bostadslösa eller trångbodda.

De underliggande problemen är dels att det (av olika skäl) är dyrt och tar lång tid att bygga nya bostäder, dels att hyrorna är reglerade och på många håll ligger långt under marknadsnivå, dels den kraftiga invandringen på senare tid. Jag har inte sett några förslag från regeringen att göra något åt byggandet eller hyresregleringen. Man bromsade förvisso upp asylinvandringen hösten 2015, men nu vill man göra reglerna mer generösa igen, vilket riskerar ytterligare öka trycket på bostadsmarknaden.

Kompetensutvisningar

lördag 2 mars, 2019 kl. 22:20

Kompetensutvisning är ett nytt ord i svenskan, som hamnade på nyordslistan 2017, och definieras så här:

kompetensutvisning
utvisning av person som har kompetens som efterfrågas på
arbetsmarknaden

Reglerna för arbetskrafts­invandring måste förenklas. Den senaste tidens brutala kompetensutvisningar är inte bara en moralisk skamfläck, utan djupt skadliga för det svenska närings­livets utvecklingskraft.
Svenska Dagbladet 8 oktober 2017
Kommentar: Ordet lanserades i en artikelserie i Svenska Dagbladet.

Nu senast uppmärksammas det i Metro.

Det är märkligt att det ska vara så svårt att komma tillrätta med det här allvarliga problemet som skadar svenskt näringsliv och ger Sverige dåligt rykte.

Jag tror att problemet i grund och botten handlar om att dagens system för arbetskraftsinvandring är överbyråkratiserat. Det krävs bl.a. att du ha erbjudits ett arbete med arbetsvillkor som är på minst samma nivå som svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen. Och det låter ju bra, men det blir i praktiken svårt för både den anställde och myndigheten att kontrollera eftersom finns en massa detaljer i kollektivavtalen. Det leder till att anställda inte har någon aning om att något saknas, och långa handläggningstider hos Migrationsverket som måste kolla upp alla detaljer.

Det krävs också att du erbjudas en anställning som gör det möjligt för dig att försörja dig. För att uppnå kravet på försörjning måste du arbeta i den omfattningen att lönen kommer upp till minst 13 000 kronor i månaden före skatt.

Jag tror att man kan förenkla systemet betydligt genom att ta bort kravet på arbetsvillkor, och istället höja lönekravet rejält. Utöver lön bör det bara krävas att relevant lagstiftning (arbetstidslag, semesterlag, arbetsmiljölag, etc) följs vad gäller arbetsvillkor.

Om man t.ex. höjer lönekravet till 23 000 kronor i månaden så behöver man inte ha detta arbetsvillkorskrav, och minskar dessutom risken att arbetskraftsinvandring används för att utnyttja personer. Men Sverige riskerar inte att gå minste om värdefull kompetens som är svår att hitta i landet, eftersom de personer som besitter denna ändå vill ha bättre betalt än så. (Detta ska alltså inte vara någon generell minimilön för alla som arbetar i Sverige, utan bara vid arbetskraftsinvandring.)

Det vore definitivt att föredra framför att staten ska bestämma vilka branscher/yrken som är öppna för arbetskraftsinvandring, som Socialdemokraterna vill.

Se tidigare inlägg.

Stoppa fondförmynderiet!

onsdag 16 januari, 2019 kl. 22:24

269 fonder försvinner från premiepensionssystemet, se pressmeddelande från Pensionsmyndigheten. Det innebär att nästan en tredjedel av fonderna försvinner.

Detta beror på nya och hårdare regler för att få vara med, som kommer som en reaktion på att det förra året uppdagades allvarliga oegentligheter i några av fonderna (Allra, Falcon, Solidar).

Typiskt att några rötägg ska leda till att kastar ut en tredjedel och inför detta förmynderi. Folk anses inte mogna att själva välja fritt hur en del av deras pensionspengar ska förvaltas, utan man får bara välja bland ett krympande utbud av statligt godkända fonder.

Detta är en kraftig överreaktion på ett tämligen begränsat problem, som dessutom delvis missar målet. Det går att spara i fonder utanför premiepensionssystemet. Många kan placera sin tjänstepension i valfria fonder, och det är inte ovanligt att spara i fonder på eget bevåg utanför pensionssystemet.

Finansinspektionen ska granska alla fonder på marknaden, och om oegentligheter upptäcks så bör tillståndet dras in helt. Men utöver det bör det inte finnas något ytterligare urval. Tvärt om bör premiepensionssystemet öppnas upp för alla fonder på marknaden. Man bör även kunna spara i enskilda aktier och andra värdepapper. Förslagsvis skulle man kunna ha samma regler som på ett investeringssparkonto.

Se tidigare inlägg.

Korttidsarbete är fortfarande en dålig idé

söndag 11 november, 2018 kl. 17:48

Representanter för fackföreningar och arbetsgivare inom industrin välkomnar på DI Debatt förslaget om permanent system för statligt stöd till s.k. korttidsarbete. Debattörernas enda invändningar är att de vill göra systemet mer långtgående.

Förslaget handlar om att företag med tillfälliga ekonomiska problem ska kunna komma överens med sina anställda (via facket) om tillfälligt reducerad lön och arbetstid, och att staten ska betala en del av kostnaden för detta.

Som jag skrivit tidigare är statligt stöd till korttidsarbete en dålig idé, och bör inte förekomma över huvud taget. Att tro att en statlig myndighet kan pröva detta och undvika att nödvändig strukturomvandling bromsas är naivt, och påminner om socialisters tro på planekonomi. Faktum är att detta är en form av planekonomi light, och är precis som fullskalig planekonomi dömt att misslyckas.

En marknadsekonomi är dynamisk, och det går inte att förutse vilka företag som är livskraftiga, eller om ett ekonomiskt problem för ett företag är strukturellt eller tillfälligt. Det enda rimliga är att staten sätter upp generella regler som är transparenta och rättssäkra. Låt marknaden avgöra vilka företag som är livskraftiga, och låt de andra gå under. Tillfälliga ekonomiska problem i företag bör hanteras genom att någon som tror på den långsiktiga livskraften och lönsamheten investerar pengar i företaget, och om ingen tror på det bör företaget gå under.

Förslaget innebär statligt stöd till vissa företag, och detta kommer snedvrida konkurrensen. Det riskerar att otillbörligt gynna stora etablerade företag, och missgynna mindre och nyare företag.

Det bör givetvis vara tillåtet för företag med ekonomiska problem att komma överens med sina anställda om reducerad lön och arbetstid, tillfälligt eller permanent. Men detta bör skötas av arbetsmarknadens parter, utan statlig inblandning. Normalt sett brukar fack och arbetsgivare värna den svenska modellen, men inte den här gången. Egenintresset ljuger aldrig, brukar det sägas.

Sverigedemokraternas märkliga syn på svenskhet

lördag 8 september, 2018 kl. 15:33

I ett omtalat uttalande i SVT:s partiledardebatt säger Jimmie Åkesson (SD) så här:

Hela integrationsdebatten har i alla dessa år handlat om just jobb. “Bara invandrarna får jobb så kommer allt att lösa sig” har alla dom här [övriga partiledare] sagt alltid. Det händer ju inte, det blir inte så. Och därför så måste man ställa sig frågan varför är det så svårt för dom här människorna att få jobb.

Jo det är för att de inte är svenskar. För att dom passar inte in i Sverige. Och det är klart att då är det svårt att få jobb. Då måste man ju få förutsättningar att bli just svensk, man måste få förutsättningar att passa in i Sverige.

Men dom här [övriga partiledare] har i alla dessa år bemött nytillkomna på deras villkor, på deras språk, utifrån deras sedvänjor, utifrån deras kultur. Och då blir det detta splittrade samhälle och detta eviga utanförskap.

Första delen är korrekt och rimlig. Invandrare, i synnerhet flyktingar, har svårt att få jobb i Sverige, det finns mycket statistik som visar på det. Beskrivningen av debatten är förvisso något överdriven men inte helt fel. Och jag håller med om att det är rimligt att fundera över varför.

Åkessons analys av detta i andra delen är dock märklig, men symptomatisk på Sverigedemokraternas olyckliga besatthet av svenskhet. En rimligare analys är att många invandrare har låg utbildningsnivå, och i synnerhet saknar utbildning som är relevant på svensk arbetsmarknad. Samt att de varken lär sig tala svenska ordentligt, eller kan engelska bra.

Jag jobbar i IT-branschen, och har flera kollegor som arbetskraftsinvandrat, från bl.a. Indien, Pakistan, Brasilien, Ryssland och Kina. De är inte svenskar, och kan i många fall inte tala svenska. Men de får jobb ändå eftersom de kan engelska bra och har en efterfrågad utbildning. Efter hand väljer de flesta att lära sig svenska, även om det inte är strikt nödvändigt på jobbet.

I vissa branscher är goda kunskaper i svenska språket viktiga, i andra räcker det med engelska. Men kan man inget av dessa språk ordentligt blir det svårt.

Att fokusera på svenskhet, vad det nu betyder, är inte konstruktivt. Fokusera istället på konkreta problem som utbildning och språkkunskaper.

Avvikande kultur kan i vissa fall vara ett hinder, men knappast huvudproblemet. Och det löser man bäst genom att ställa hårdare krav på att invandrare blir självförsörjande inom rimlig tid, och att sluta skydda avvikande kultur i diskrimineringslagen så att de invandrare vars avvikande kultur är problematisk på arbetsmarknaden (som att vägra befatta sig med fläskkött som kock, propsa på att bära niqab som barnskötare eller vägra skaka hand med personer av motsatt kön som säljare) får känna det och ta konsekvenserna.

Det är anmärkningsvärt att ingen av de andra partiledarna ifrågasätter Åkessons uttalande i sak, de talar istället om kommande invandring och återvandring.