Sahlins elmarknadsspektakel

Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin skriver på DN Debatt om hur regeringen vill förbättra elmarknaden.

Den svenska elmarknaden avreglerades för tio år sedan, 1996. Socialdemokraterna har styrt Sverige sedan 1994, och är alltså ensamt ansvariga för hur den svenska elmarknaden fungerar. Man kan fråga sig varför den socialdemokratiska regeringen inte redan vidtagit de åtgärder som Mona Sahlin nu aviserar.

Mona Sahlin konstarerar, helt riktigt, att den svenska elmarknaden präglas av ett oligopol av de “tre drakarna” Vattenfall, Fortum och E.ON (f.d. Sydkraft), och att detta oligopol bildades genom uppköp och fusioner under perioden 1996-2004. Varför lät den socialdemokratiska regeringen detta ske utan att ingripa?

Mona Sahlin föreslår att elbörsen ska delas upp i två marknader, en för baslast som “skulle spegla de låga rörliga kostnaderna för att producera el med hjälp av vatten- och kärnkraft”, och en för topplast. Samtidigt så verkar socialdemokraterna (och i ännu högre grad deras stödpartier v och mp) för att fördyra och begränsa denna baslast genom höjda skatter på kärnkraft och vattenkraft, samt genom tvångsmässig kärnkraftsavveckling. I artikeln aviseras också ytterligare höjningar av skatten på kärnkraft och vattenkraft.

Om man delar upp elbörsen utan att möjliggöra utbyggnad av baslastproduktion (d.v.s. ny vatten- eller kärnkraft i Sverige), riskerar vi att hamna i ett läge där vi konstant måste använda relativt mycket “topplast” och då blir det ändå dyrt i slutändan. Å andra sidan så tode en sådan uppdelning bli onödig om det sker en utbyggnad av baslasten. Alltså bör man satsa på utbyggnad av basproduktion istället för att manipulera med elbörsen.

Det föreslås att möjligheten till att teckna tillsvidareavtal ska begränsas, och att möjligheten för industrin att teckna långa avtal ska “analyseras”. Detta är typiskt planekonomiskt tänkande. På en avreglerad marknad ska inte regeringen styra hur avtalen ser ut, det är upp till parterna på marknaden att göra. Jag är övertygad om att den elintensiva industrin är fullt kapabel att förhandla fram sina elavtal själv, utan hjälp av regeringen.

Samägandet av kraftverk framhålls som ett problem, och det vill man åtgärda. Det är ett mycket bra förslag, men inget nytt. Det framfördes av Folkpartiet i dess vårbudgetmotion, och sedan av Allians för Sverige i dess energiplatform. Dessutom kastar regeringen sten i glashus, eftersom man bidragit till detta samägande genom att E.ON (dåvarande Sydkraft) fick en andel i Ringhals som kompensation för tvångsavveckligen av Barsebäck.

Man vill införa ett system med “vita certifikat” för att stimulera energieffektivisering. Detta är ytterligare ett planekonomiskt system i stil med de “gröna” elcertifikaten. Vi behöver inte mer planekonomi utan mindre.