Våldet är problemet, inte filmen

Dagens Nyheter har igår och idag uppmärksammat att något som kallas “happy slapping” breder ut sig i Sverige. Arrangerade slagsmål eller oprovocerad misshandel av förbipasserande filmas med mobiltelefonkameror och sprids sedan på Internet.

Jag tycker att detta har fått en mycket underlig vinkel. Det görs en stor affär av att polisen har svårt att få bort filmerna från Internet. Som om det var filmerna på Internet som var huvudproblemet. Men så är det ju inte. Om någon blir oprovocerat misshandlad och detta filmas och läggs ut på Internet så är det misshandeln som är huvudproblemet, oavsett om det filmas eller inte. Och det är också detta polisen borde koncentera sig på. Polisen ska förhindra att folk blir misshandlade, och när det misslyckas se till att de skylidga grips och ställs inför rätta.

En polis på Rikskrim säger att polisutredningar kan försvåras när bilder från brott sprids på nätet. Det förstår jag inte alls. Det borde väl tvärt om bli enklare för polisen om de får tillgång till dokumentation av brottet som kan hjälpa till att identifiera gärningsmännen och dessutom fungera som bevismaterial? Eller vet polisen inte hur man surfar på Internet?

Det kan säkert vara jobbigt för ett misshandelsoffer att en film av misshandeln sprids på Internet. Men misshandeln i sig måste rimligtvis vara mycket jobbigare.

Hur som helst tode den bästa strategin vara att polisen blir bättre på att förhindra misshandel och på att sätta fast misshandlare. Lyckas man med det så blir det inte så många filmer heller. Om filmer på Internet försvårar polisutredningar så borde polisen se över sina rutiner.

Intressant? Andra bloggar om:

2 kommentarer to “Våldet är problemet, inte filmen”

  1. Tom säger:

    Filmen är tillgänglig för nedladdning, den borde vara ett bevis i målet, och det vore väl inte orimligt att kunna kräva extra skadestånd för filmandet i sig och dess spridande. Det borde alltså sammantaget vara en fördel för den misshandlade.

    Å andra sidan, vem vet hur det tolkas i praktiken? Ett rop på hjälp från förövarna? Bidrag från Filminstitutet?

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)