Yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste gälla även lärare

En lärare i datorkunskap på Åsö Vuxengymnasium i Stockholm har på sin fritid deltagit förintelserevisionskonferensen i Iran. Se artikel i SvD. Med anledning av detta har hans arbetsgivare Stockholms stad stängt av honom och vill säga upp honom.

Att delta på den iranska förintelserevisionskonferensen tyder på att läraren har antingen synnerligen dåligt omdöme eller högst suspekta åsikter. Men vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige, och det måste gälla även kommunalt anställda lärare. Att säga upp någon för vad han/hon tycker eller säger är bara acceptabelt ifall det har direkt inverkan på jobbet.

Om det hade rört sig om en lärare i historia så hade det varit befogat att överväga uppsägning, för man kan ifrågasätta ifall en historielärare som har förintelserevisionistiska åsikter kan sköta sitt jobb på lämpligt sätt. Det hade också varit befogat om det varit en grundskolelärare då alla grundskollärare oavsett ämne ansvarar för att förmedla en värdegrund till barnen.

Men detta är en lärare som undervisar vuxna i datorkunskap. Jag har väldigt svårt att se på vilket sätt hans åsikter om förintelsen är relevanta för hans jobb.

Kommentarer

Kommentar av Magnus Andersson on 2006-12-16 20:52:44 +0100

Tänk dig att du ägde en privat skola. Skulle du stillatigande åse att din personal aktivt sprider förnekelsepropaganda på nätet och förnekelsekonferensen i Iran? Skulle du inte _velat_ att du hade kunnat ge den personen sparken? Inte bara för att du inser att denne person dramatiskt försämrar din skolas rykte, utan även för det inflytande han skulle kunna ha på elever även som datalärare, plus att han är lätt utbytbar. Skulle du inte söka alternativ personal och se till att personen i fråga blev överflödig, eller avskedat honom om det hade varit möjligt?

Beträffande rätten att avskeda folk, har det inte politiskt-filosofiskt med äganderätten att göra? Att man avskedar folk har alltid några orsaker. Att inte en persons politiska aktiviteter ska tilåtas att få vara ett skäl för ett sånt ställningstagande är det lätt at inse är en barock tanke. Argument: När organisationer söker personal har de alltid rä att ställa krav på värderingarna hos dem de anställer (Centerpartiet söker t ex just nu personal, bl a ren datakompetens, vilka delar Centerpartiet värderingar) och således så sker redan en sådan sortering efer åsikter som du påstår inte är acceptabelt.

Vidare kan jag spontant anse att avskedande på grund av en otrevlig värdering känns mer rimlig än ett avskedande p g a en fysisk blessyr.

Jaja, den liberala idealet är ju att man ska få tycka vad man vill och att ingen ska kunna behandlas annorlunda än någon annan p g a åsikter, men att det är ett verklighetsfrämmande ideal i nästan alla reella situationer är förstås inget som ni som liberaler kan erkänna. Nej, ni (du Louise P, kanske Johan Norberg (?) och andra) kommer ju att gå i taket på såna här kommentarer, och bara än hårdare förbanna oss såsom “yttrandefrihets-dödare” — en inkorrekt anklagelse; det vi och verkligheten tillåter minskar inte individens negativa rätt att yttra sig, och det ni föreslår faktiskt är en positiv rättighet.

I er rättighetspatos missar ni helt att de viktiga grunderna för rättigheter är olika relationer och avtal som faktiskt helt oproblematiskt kan och ska skötas av . Det är inte heller samma sak att förvägra en mycket aktiv förintelseförnekare vara anställd i en skola, där denne kommer i kontakt med människor, som att förvägra homosexuella anställning eller inte släppa in invandrare på krogen (även om detta senare är områden där bevis aldrig leder till fällande dom). Det förra bör vara acceptabelt utifrån civil avtalsrätt och att lagstiftning inte explicit skyddar gruppen förintelseförnekare, men det senare är ju inte juridiskt okej men leder alltså inte till dom och straff. Skulle det förra straffas vore det en häpnadsväckande positiv särbehandling! Normalt är att man kan bli av med arbetsuppgifter för mycket långt mindre saker än att arbeta med skolelever och samtidigt vara aktiv förintelseförnekare. I vissa av de fallen kan det faktiskt vara mindre kontroversiella åsikter som fäller avgörandet. Att ni liberaler inte stormar i de mindre fallen, det är ju symptomatiskt! Ni går på de stora fallen, där Saddam ska skonas och försvaras o s v och blundar helt för vidrigheter på jorden! Det försvarar ni med att de mest osannolika fallen prövar era principer. Era principer och era ideal, ja… Har man en världsbild där man tror att det finns en absolut perfekt struktur av principer som allt hänger på, vilket ju idealister, och därmed liberaler, ju gör så är det naturligtvis ett relevant argument. Men samtidigt är liberalismen genom denna beskrivna hållning, att fokusera på och försvara det som inte borde försvaras för principers skull, någonting fisförnämt som inte har med sann och varm mänsklighet att göra. (Jag läser gärna vissa författare som blivit etiketterade eller etiketterat sig själv liberala, men jag kommer aldrig att anta liberalismens s a s ideologiska grundkoncept.)

Den som är förintelseförnekare anser jag självklart ska kunna få andra arbetsuppgifter än de denne nu har. (Hur var det med äganderätten annars om skolan varit privat?) Om avskedande ses som acceptabelt enligt gällande rätt så är det här naturligtvis inte något som hindrar personen att yttra sig om vad denne tycker. Att påstå att yttrandefriheten försvinner bara för att man vill visa att man är en radikal liberal som kan vifta lite fisförnämt på rumpan, det är ju bara för patetiskt! (Nästan lite skrämmande med dessa idealismsekterister som sitter i riksdagen!)

Kommentar av Mikael Ståldal on 2006-12-16 22:00:51 +0100

Magnus,

Jag tycker att man ska kunna säga upp någon p.g.a. åsikter om åsikterna är relevanta för jobbet, inte annars. Hade han varit historielärare så är det relevant, liksom om han varit datalärare i grundskolan eller gymnasieskolan (där en majoritet av eleverna är omyndiga). Men nu är han datalärare i en skola där alla elever är myndiga, och då tycker jag att det där med inflytande över eleverna i helt andra ämnen än det han undervisar i är alltför långsökt. Men visst, om man kommer på honom att aktivt sprida sin förintelserevisionismpropaganda till sina eleverna så tycker jag att det bör vara grund för uppsägning.

Jag har inte påstått att jag tycker att en arbetsgivare inte ska kunna låta bli att anställa någon p.g.a. dess åsikter. Svensk arbetsrätt är asymmetrisk så tillvida att en arbetsgivare kan välja bort personer vid anställning på betydligt fler grunder än vid uppsägning. Och mitt inlägg är gjort mot bakgrund av detta.

Sen så kan man ju tycka att en arbetsgivare ska ha rätt att säga upp sina anställda på samma grunder som han kan välja bort vid anställning, och det är ingen orimlig tanke. Om det vore så ska det givetvis även vara möjligt att säga upp p.g.a. åsikter, och då hade jag inte gjort detta inlägg.

Men givet att svensk arbetsrätt funkar som den gör, att det är svårt att säga upp en fast anställd, så tycker jag inte att en generell möjlighet att säga upp en anställd p.g.a. dess åsikter är den mest angelägna reformen. Mer angeläget vore t.ex. större möjligheter att säga upp en anställd som inte sköter sitt jobb ordentligt, eller som är sjukskriven väldigt mycket.

Din kommentar om fysiska blessyrer förstår jag inte. Menar du att det idag är (för) lätt att säga upp någon p.g.a. fysiska blessyrer? Eller att jag skulle ha propagerat för att det ska bli det?