Pedofiler, yttrandefrihet och häxjakt

Det har varit en hel del uppståndelse kring pedofil.se. Oscar Swartz har en bra sammanfattning. Den blev först nersläkt, men är nu tillgänglig igen.

Jag har kollat på pedofil.se. Jag kan inte hitta något som är, eller borde vara, olagligt. Och jag ser inga problem med att sajten finns. Det innebär inte att jag håller med om vad som står där, tvärt om har jag hittat en del rätt grova dumheter (se nedan). Men det måste vara möjligt och tillåtet att föra debatt om vad som helst, även det som är känsligt, och även motbjudande åsikter måste få framföras.

Det är – och bör vara – förbjudet att direkt uppmana till att bryta mot en lag, det kallas uppvigling. Men det måste alltid vara tillåtet att ifrågasätta en lag, att argumentera för att den ska ändras eller upphävas. Att göra det kan aldrig i sig ses som uppvigling.

Denna sajt har föranlett f.d. justitieminister och nu ordförande i ECPAT Thomas Bodström att reagera. Han anklagar nuvarande justitieminister Beatrice Ask för att vara passiv och vill att lagen ska ses över, vilket jag tolkar som att han vill att lagen ska ändras så att denna sajt blir förbjuden.

Jag tycker dock att Beatrice Ask gör helt rätt i att vara passiv, och Bodström är ute i ogjort väder. Att ändra lagen som Bodström vill skulle vara en mycket allvarlig inskränkning i yttrandefriheten.

Några kommentarer kring vad som står i “Manifestet” på pedofil.se:

Sidan om “kärlek och lust” är mest en motbjudande dynga. Det börjar med “Det är inte min intention att överromantisera pedofila relationer“, men överromantisering är just precis vad det blir. Påståendet att “den råa och passionerade lusten” delar plats med “en djup och beskyddande kärlek” är inte alltid sant när det gäller relationer mellan vuxna, och att tro att det alltid skulle vara sant för pedofiler är mer än lovligt naivt och en våldsam överromantisering. Jag tänker inte kommentera beskrivningen av barns utseende, men beskrivningen av barns tankar och känslor mer önsketänkande än verklighet. Och jämförelsen mellan föräldrarskap och andra kontakter mellan vuxna och barn med rent sexuella handlingar är en förolämpning mot alla som är föräldrar, barnmorskor, barnskötare, förskolelärare, grundskolelärare eller på annat sätt har kontakt med barn.

Sen kommer en stor sten som krossar glashuset. En moral utan “idealistiska floskler” efterfrågas, trots att texten är full av sånt som mycket väl kvalar in som “idealistiska floskler”.

Som grädde på moset kommer sista meningen som gränsar till uppvigling, men eftersom den är så indirekt och luddig så är den – och bör vara – tillåten (men förvisso upprörande och värd hård kritik).

På sidan om “lagar och demokrati” finns det en hel del rimlig kritik mot hysterin kring barnpornografi. Jag tycker förvisso att det finns goda skäl till att förbjuda både produktion, spridning och innehav av autentisk barnpornografi (som dokumenterar faktiska övergrepp), främst för att spridning kan ses som ett pågående övergrepp på offret. Men det är helt klart problematiskt att förbjuda innehav av information. Icke-autentisk (fiktiv) barnpornografi bör inte vara förbjudet över huvud taget.

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)