Inkomstbortfall först, grundtrygghet sen
Mikael Ståldal
Ett par centerpartister slår på DN Debatt ett slag för det gamla centerförslaget om grundtrygghet istället för inkomstbortfall i a-kassan och sjukförsäkringen.
Centerpartisterna avfärdar dagens inkomstbortfallsförsäkringar som statligt förmynderi. Samtidigt föreslår de obligatoriska välfärdskonton, som väl är statligt förmynderi det också?
Jag tycker att det finns goda skäl till inkomstbortfallsförsäkring vid arbetslöshet och sjukdom. Inte minst för att det kan vara mycket svårt att snabbt minska sin konsumtionsnivå. Det förefaller onödigt att den som är arbetslös eller sjukskriven ett par månader ska tvingas sälja sin bostad och flytta till någon billigare. Därför är det bra att ge inkomstrelaterad ersättning under en övergångsperiod.
Men dagens system har spårat ur då de kan ge inkomstrelaterad ersättning under näst intill obegränsad tid. Det är inte rimligt. En tidigare höginkomsttagare som drabbas av lägre sjukskrivning eller arbetslöshet får efter hand anpassa sig till en lägre inkomstnivå.
Därför bör de inkomstrelaterade ersättningarna vid arbetslöshet och sjukdom efter hand trappas ner och till slut övergå i grundtrygghet, lika för alla och oberoende av tidigare inkomst. Den som vill ha lägre inkomstbortfallsförsäkring är naturligtvis fri att skaffa sig en privat sådan.
Regeringen har redan tagit ett stort steg i den riktningen med a-kassan, vilket är bra. Nästa steg är att helt övergå till grundtrygghet efter 300/450 dagar (istället för 65 % som idag).
Men även sjukpenningen bör efter förslagsvis ett år trappas ner och övergå i grundtrygghet. Förtidspension/sjukpension (eller sjuk-/aktivitetsersättning som det heter nuförtiden) bör inte vara inkomstrelaterad alls utan ges lika för alla, eftersom den i normalfallet kommer efter en period av sjukpenning.
Se tidigare inlägg.
Kommentarer
Kommentar av Elias den 2007-07-12 08:40:00
Helt rätt! Den som har stor inkomst har möjlighet att antingen betala en privat försäkring eller skaffa sig ett sparkapital att leva på vid sjukdom eller arbetslöshet.