Civiläktenskap är en bra idé

Humanisternas före detta ordförande Carl-Johan Kleberg skriver i Expressen om civiläktenskap.

Idag är det så att vissa typer av ideella organisationer (trossamfund) – men inte andra – har möjlighet att genomföra juridiskt bindande vigslar. I övrigt kan borgerliga vigslar genomföras av personer som av länsstyrelsen fått vigselrätt, men det är i praktiken väldigt svårt att få denna vigselrätt. Oftast måste man vara ledamot i kommunfullmäkige eller riksdagen för att få det.

Det innebär att personer som tillhör ett trossamfund med vigselrätt, och personer som råkar vara bekant med någon som har vigselrätt, har lätt att ordna ett fint bröllop som de önskar. Medan andra som varken tillhör något trossamfund (kanske för att de inte är troende) och inte heller känner någon politiker med vigselrätt får det mycket svårare.

Så kan vi inte ha det. I samband med att man gör det möjligt för samkönade par att gifta sig på lika villkor som tvåkönade par, vilket man givetvis bör göra, så bör man se till att även rätta till detta missförhållande.

Som jag ser det finns det två sätt.

Antingen gör man som Kleberg och Kristdemokraterna föreslår och inför civiläktenskap. Det innebär att alla som gifter sig måste vända sig till någon myndighet för att registrera vigseln, och sen kan man ordna vilken ceremoni man vill, i kyrkan eller någon annanstans (eller låta bli). Trossamfundens särställning försvinner och det offentliga uppdraget vigselförrättare försvinner också.

Ett annat alternativ är att man gör det mycket enklare att bli utsedd till vigselförrättare, så att varje vuxen person som ansöker och inte är uppenbart olämplig får bli det. Om man ska behålla vigselrätten för organisationer så måste fler än bara trossamfund kunna få det.