Bloggosfären och kloakbrunnen

Bo Rothstein skriver i GP en indignerad debattartikel där han dömer ut bloggosfären som en “kloakbrunn” och menar att den är till skada för demokratin.

Rothstein tar upp tre exempel på där han själv blivit utsatt för osakliga personangrepp på olika bloggar. Även om han åtminstone i första exempelt överdriver något (“sug min kuk” var inte Mattias Svenssons huvudargument) så har han helt klart en poäng i att det på vissa bloggar kan utdelas rätt så kraftiga personangrepp åt både höger och vänster.

Men räcker detta för att avfärda hela bloggosfären som en “kloakbrunn”? Nej det gör det inte. Precis som man inte kan avfärda hela tidningsbranchen i Sverige som oseriös bara för att Expressen skriver dumheter (och till och med fälls för förtal) ibland. Eller för den delen avfärda hela svenska samhällsvetenskapliga forskarvärlden (och därmed även Bo Rothstein själv) som oseriös bara för att Eva Lundgren svamlar om satanistiskt våld.

Bloggosfären är till sin natur heterogen och anarkistisk. Även om vissa bloggar länkar till varnadra och samarbetar på olika sätt så finns den ingen övergripande organisation för hela bloggosfären, inte ens om man inskränker sig till de bloggar som huvudsakligen skriver om politik på svenska. Det finns heller inte någon motsvarighet till tidningarnas pressetiska regler för bloggarna. Bloggarna lyder bara under de begränsningar i tryckfriheten som finns i lag (förtal och så vidare) och är inom denna ram fria att skriva vad som helst.

Faktum är att så väl tidningsbranchen som forskarvärlden har en starkare gemensam organisation än bloggosfären och därmed kan man säga att GP har ett större ansvar för att Expressen förtalade Mikael Persbrandt och att Bo Rothstein har ett större ansvar för Eva Lundgrens svammel om satanistiskt våld än vad jag (som svensk politisk bloggare) har för att Mattias Svensson ber Rothstein “suga kuk”.

Rothstein hävdar, helt utan andra belägg än sina egna anekdotiska erfarenheter, att personangrepp är legio i bloggosfären. På detta kan jag bara svara att mina egna erfarenheter är helt annorlunda, det finns en mängd bloggar som är minst lika intressanta, seriösa och innehåller färre personangrepp än de flesta etablerade svenska tidningar. Men visst, det finns också flera bloggar som är usla, oseriösa och där osakliga personangrepp förkommer ohämmat. Som bloggkonsument är det dock lätt att plocka russinen ur kakan och välja bort de dåliga bloggarna.

Rothstein skriver att “många bloggar har en självrefererande logik som innebär att man bara kommunicerar med likasinnade och utestänger alla former av kritisk reflektion av de egna ståndpunkterna.”. Det stämmer inte alls med min bild, de flesta bloggar tillåter kritiska kommentarer, och det är inte ovanligt att olika bloggar debatterar mot varandra.

Dessutom händer det ofta i bloggosfären att folk som är likasinnade i en viss fråga tillfälligt sluter sig samman, även om de är väldigt oeniga i många andra frågor, kritiken mot FRA-lagen är ett bra exempel på det. Huruvida detta räknas som “självrefererande logik” eller inte är jag inte statsvetare nog att avgöra, men jag har svårt att se det som ett problem.

När Rothstein skriver att “bloggandet bidrar därmed till […] av det politiska samtalet som mera tar formen av monologer än öppen diskussion” så kastar han sten i glashus. Tror han verkligen att det blir mer öppen diskussion i GP av hans debattartikel än av ett inlägg på en populär blogg som tillåter kommentarer? (Möjligtvis provocerar Rothsteins debattartikel fram en öppen debatt i bloggosfären.)

Till bloggosfärens förtjänster hör slutligen att de låter åsikter som varit mer eller mindre tabubelagda i traditionell media (t.ex. om legalisering av narkotika eller prostitution) komma fram, och att detta i vissa fall även spiller över på traditionell media. Det måste väl ändå räknas som en vinst för demokratin (oavsett vad man tycker i sak i dessa frågor)?

Kommentarer

Kommentar av Peter Ingestad on 2008-11-18 04:28:15 +0100

Det statsunderstödda sexhhyckleriet är massivt och så motsägelsefullt det bara kan bli. Jag tar upp saken utförligt på min blogg Lûzgannon.

– Peter Ingestad, Solna