Slut på tillväxten?

I dessa tider av finanskris, lågkonjunktur och tillfälligt avstannad ekonomisk tillväxt så tar vissa debattörer tillfället i akt och funderar på om det inte är lika bra att den ekonomiska tillväxten upphör för gott. Se Christer Sanne på SvD Brännpunkt.

Till att börja med så håller jag med om att t.ex. USA har överkonsumerat på lånade medel, och att vi borde sluta med det. Se tidigare inlägg om detta.

Men sen går Sanne vidare med ett bitvis ganska oklart resonemang vars huvudsak tycks vara att produktivitetsförbättringar borde växlas in i kortare arbetstid per person, istället för i minskad personalstyrka eller ökad produktionsmängd. Och han menar att detta skulle göra folk lyckligare.

Men hur skulle det fungera rent praktiskt? Sanne exemplifierar med att en fabrik som lyckas öka produktiviteten med 10 % borde sänka arbetstiden i motsvarande mån. Så långt är det enkelt, men sen då? Om 10 % av personalstyrkan går i pension, ska då kvarvarande öka arbetstiden igen för att täcka upp?

Det kan tyckas vara en fånig invändning, men jag tror att Sannes modell skulle leda till en mer statisk ekonomi där det blir mycket svårare att hitta folk att nyanställa. Jag tror också att det skulle leda till att produktivitetsförbättringar (som Sanne inte verkar ha något emot) skulle ske långsammare. Och vad värre är, innovation skulle ske mycket långsammare (oklart vad Sanne tycker om det).

Sen så tror jag att man gör det väl enkelt för sig om man antar att folk per automatik blir lyckligare om de får jobba mindre. Vissa skulle bli det, men andra trivs med att jobba 40 timmar i veckan. Lösningen på detta är att folk själva ges större inflytande över hur mycket de ska arbeta (men man får räkna med att minskad arbetstid ger lägre lön, allt annat lika) istället för att Sanne bestämmer för alla.

Slutligen så är det inte så att tillväxt per automatik innebär ökad belastning på miljön, tillväxten kan också ske i form av tjänster som har mycket liten miljöpåverkan.