Parkering i Stockholm

Stockholms miljöborgarråd Ulla Hamilton (m) har lusläst Miljöpartiets reservationer och kommit fram till att Mp vill höja parkeringsavgifterna kraftigt (vilket Mp dock dementerar), se artikel i SvD.

De parkeringsavgifter som Miljöpartiet (inte?) föreslagit förefaller väl tilltagna. Men icke desto mindre så är dagens parkeringsavgifter i Stockholms innerstad uppenbarligen för låga och bör höjas i något avseende. Det är ofta brist på parkeringsplatser i Stockholms innerstad, och enligt elementär ekonomisk teori så tyder det på att efterfrågan är större än utbudet, och det kan korrigeras genom ett högre pris som trycker ner efterfrågan. Att öka utbudet är knappast möjligt då markytan är begränsad och den mark som finns tillgänglig i första hand bör användas för bostäder, lokaler och grönområden.

Jag tror att huvudproblemet är att det är gratis att parkera i innerstaden (utom City och Gamla Stan) kvällar, nätter och helger. Då är det ofta fullt. Det leder dessutom till att de som har bil, bor i innerstaden och jobbar utanför helt slipper undran parkeringsavgift om de tar bilen till jobbet varje dag (om de kan parkera gratis på jobbet, vilket är rätt vanligt). Lämnar de bilen hemma så tvingas de betala för parkering.

Därför borde man ta ut parkeringsavgift dygnet runt alla dagar i hela innerstaden. Troligtvis räcker det med en låg avgift på t.ex. 5 kr/timme kvällar, nätter och helger. Boende i innerstaden ska fortfarande ha möjlighet att köpa boendeparkering per dygn eller månad.

Tyvärr reagerar en del borgerliga politiker som t.ex. Seved Monke (fp) med ryggmärgen och häver ur sig orimliga saker som:

varför vill ni [Miljöpartiet] göra det omöjligt för människor runt om Stockholm att ta sig in till de centrala delarna av stan?

Har Monke inte hört talas om tunnelbana och pendeltåg, eventuellt i kombination med infartsparkering?

Monke ger dessutom exempel på en märklig demokratisyn när han konstaterar att svenska folket är emot en höjning av bensinskatten och anklagar Miljöpartiet för “demokratiskt underskott” när de trots detta vill höja bensinskatten. Nu är det dock så att representativ demokrati (som vi har i Sverige) inte bygger på att alla partier tycker som folkmajoriteten i alla frågor, utan att olika partier tycker olika och att folk får rösta på det parti de gillar bäst. (Sen kan man också fråga sig hur Monke vet att svenska folket är emot en bensinskattehöjning.)