Bolån och säkerhet
Mikael Ståldal
Finansinspektionen överväger att införa begränsning på hur hög belåningsgraden på bostadslån får vara.
Problemet med en sådan reglering är att den blir godtycklig, vilket tydliggörs av att FI ännu inte har bestämt sig för vilken nivå den ska ligga på, det talas om 75-90 procent. Det vore bättre om man kunde ha någon mer principiellt tydlig reglering utan konkreta procentsatser som leder till en självreglering till rimliga nivåer. Och jag har en idé på hur en sådan kan se ut.
Idag är det så att om jag har ett bolån och bostaden faller så mycket i pris att den blir mindre värd än vad lånet är på så kan banken säga upp lånet och tvinga mig att omgående betala tillbaka hela summan, och om jag inte kan det (vilket jag troligtvis inte kan) så tvingas jag paniksälja bostaden. Mitt förslag är att förbjuda den typ av regler i bostadslån, banken ska alltså inte ha rätt att göra något med bolånet enbart för att bostaden faller i värde p.g.a. ett allmänt prisfall på marknaden.
Däremot ska banken fortfarande kunna säga upp lånet om jag slarvar med betalning av ränta eller överenskommen amortering. Samt om bara min bostad faller i värde p.g.a. att jag missköt den. Möjligtvis också om hela huset (men bara det huset) faller i värde p.g.a. att bostadsrättsföreningen misskött sig.
Poängen är alltså att jag som bolåntagare inte ska “straffas” för sådant som är helt utanför min kontroll, d.v.s. allmänt prisfall på marknaden. Däremot för sådant som jag själv är skyldig till, slarv med räntebetalning och misskött bostad.
Med en sådan reglering så får banken ta en större risk vid eventuellt prisfall, och torde bli obenägen att bevilja bolån med alltför hög belåningsgrad. Och systemet med topplån med högre ränta och starkare amorteringskrav kanske blir populärt igen.
Sen så tycker jag att Finansinspektionen agerar oansvarigt genom att gå ut med detta utspel. Fi överväger att införa begränsning som kan ligga inom intervallet 75-90 procent. Det är en väldigt stor skillnad mellan 75 och 90 procent i detta sammanhang. Genom att gå ut med ett sådant här luddigt utspel så skapar FI bara osäkerhet på marknaden, och det borde ligga i FI:s uppdrag att motverka osäkerhet. Troligtvis har FI inte tänkt färdigt om vilken nivå som är lämplig. Gott så, men då borde de hålla käften tills de har tänkt färdigt.
Kommentarer
Kommentar av Staffan Ovesson on 2010-02-21 14:39:03 +0100
Det låter ju helknasigt att banken kan kräva tillbaka lånet för att säkerheten sjunker i värde. Har alla banker sådana avtal? Har du hört talas om någon bank som verkligen gjort så även när det inte funnits några anmärkningar i övrigt?
Kommentar av Mikael Ståldal on 2010-02-21 14:57:46 +0100
Ja visst låter det helknasigt. Men tyvärr är det så. Jag vet inte om alla banker har det, men jag tror det. Åtminstone så vet jag att min bank (Skandiabanken) har det.
Huvuvida det verkligen har används i praktiken vet jag inte. Sverige har ju inte upplevt några större prisfall på bostäder sen början på 90-talet, det kanske tillämpades då?
Om banken tror att prisfallet ska fortsätta, och dessutom misstänker att låntagaren snart förlorar jobbet, så kan det ju vara rationellt ur dess synvinkel att utnyttja detta.
Kommentar av Johan on 2010-02-24 12:33:24 +0100
“Sen så tycker jag att Finansinspektionen agerar oansvarigt genom att gå ut med detta utspel. ”
Om FI alltid berättar i förväg om vilka regelförändringar de funderar på kan det mycket troligt bidra till en stabilare marknad. Marknadsaktörer är inte nödvändigtvis korkade, bara för att FI inte säger något utgår de inte från att FI inte planerar att göra något.
Kommentar av Mikael Ståldal on 2010-02-24 21:51:51 +0100
Problemet är inte att FI berättar i förväg om regelförändringen, problemet är att de berättar innan de bestämt sig för vilken nivå det ska vara. Blir det 90 % så får det nog begränsad effekt, men blir det 75 % så får det nog stor effekt.