Elallergi är elfobi

Expressens ledare skriver om s.k. elallergi med anledning av att en man i Mora vill ha hjälp av kommunen för att slippa bli utsatt för “strålning”.

Upprepade vetenskapliga test har inte kunnat påvisa någon fysiologisk reaktion på elektromagnetiska fält av de slag som s.k. elallergiska säger sig reagera på. Man har gjort dubbelblindtester där försökspersonerna gång på gång har misslyckats med att avgöra om ett fält varit påslaget eller inte. Därmed uppfyller fenomenet inte definitionen av allergi, och inte heller den bredare definitionen överkänslighet.

Så vad är det då frågan om? Den troligaste förklaringen är att att det handlar om en psyklogisk reaktion som uppstår när en s.k. elallergisk person ser tecken i omgivningen som associeras med elektromagnetiska fält, reaktionen kommer när personen tror sig bli utsatt för elektromagnetiska fält. Därmed är det rimligt att beskriva det som en fobi, och det borde kallas elfobi.

Är det så viktigt vad man kallar det för? Ja det är det, för det leder till helt olika behandlingsvägar.

Om det faktiskt hade varit en allergi, eller någon annan form av fysiologisk överkänslighet, så hade elsanering varit ett rimligt alternativ (så länge det inte finns något läkemedel som kan lindra besvären).

Men då det är en fobi så är det kognitiv beteendeterapi som rekommenderas. Och vår psykologiska kunskap kring fobier och kognitiv beteendeterapi säger att man inte ska undvika det man är rädd för och att omgivningen inte ska bekräfta att det är farligt.

Detta innebär att elsanering är direkt kontraproduktivt och riskerar förvärra problemet. Även om en elsanering av hemmet leder till att personen mår bra där så kommer det leda till att personen blir fånge där och mår ännu sämre ute i det icke-sanerade samhället. Att elsanera mer än en enskild bostad vore fullständigt orimligt.