Järvalyftet och bristande lokaldemokrati
Mikael Ståldal
I en artikel på SvD Brännpunkt sågar organisationen Megafonen Stockholms stads satsning Järvalyftet.
Jag håller delvis med om kritiken mot bristfällig lokaldemokrati i Järvaområdet. Och det är uppenbart att dagens system med stadsdelsnämnder inom Stockholms stad inte utgör någon tillfredställande lösning.
Jag är dock skeptisk till Megafonens eget förslag till nya demokratiska strukturer. Hur ska deras styrgrupper utses, och hur säkerställer man att de blir representativa för befolkningen i området?
I grund och botten är kommunen ett bra system för lokaldemokrati. Problemet är dock att landets största kommuner är för stora för att det ska fungera som tänkt. Och tydligast är det i Stockholm stad som är landets i särklass största kommun med sina 856 000 invånare. Så här ser statistiken över landets 10 största kommuner ut:
kommun | innevånare |
---|---|
Stockholm | 855699 |
Göteborg | 517063 |
Malmö | 300899 |
Uppsala | 198894 |
Linköping | 146875 |
Västerås | 137958 |
Örebro | 136291 |
Norrköping | 130337 |
Helsingborg | 129902 |
Jönköping | 127844 |
Medelstorleken på landets 290 kommuner är 32583. Stockholms stad är alltså mer än 20 gånger större än medelkommunen, och då är det inte så konstigt att lokaldemokratin haltar.
Lösningen vore att dela upp Stockholms stad (och kanske även några av de övriga största kommunerna) i flera delar. När man gjort det bör dagens dysfunktionella stadsdelsnämnder avskaffas.
I Stockholms fall så kan man dela i tre delar: Innerstaden, Söderort och Västerort. Det är en enkel indelning som redan inofficiellt används i många fall. Då får man tre nya kommuner som alla kommer hamna bland de tio största i landet, och bli de tre största i länet.