Leijonhufvuds sista halmstrå?

Straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud har nu hittat ytterligare ett argument för att införa krav på samtycke för sex som hon så ivrigt kämpat för i flera år.

Den här gången handlar det om en man som haft samlag med sin sovande flickvän eller sambo. Han blev dömd för våldtäkt av tingsrätten, men friad av hovrätten. Enligt hovrätten var mannen medveten om att kvinnan sov, men han friades för att samlaget inte var otillbörligt som det enligt lagen måste vara för att vara straffbart.

Brottsbalken 6 kap, 1 § andra stycket:

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.

Enligt hovrätten så var det inte otillbörligt då kvinnan vid tidigare tillfällen accepterat att mannen inledde samlag när hon sov, och att mannen därmed kunde utgå ifrån att det var OK även denna gång. Kvinnan förnekade detta, men det gick – föga förvånande – inte att bevisa.

Leijonhufvud menar att detta är oacceptabelt, och att lösningen är att införa samtyckeskrav för sex enligt en tidigare utredning (SOU 2010:71).

Är detta oacceptabelt? Naturligtvis är det alltid olyckligt när en person känner sig utnyttjad sexuellt. Å andra sidan så tror jag inte att det är möjligt att uppnå en lagstiftning där precis alla sådana fall kan dömas i domstol utan att samtidigt inskränka möjligheterna till normalt sexuellt umgänge alltför mycket.

Man måste komma ihåg att sex normalt sett är något ömsesidigt som båda (eller i förekommande fall alla) deltagande parter önskar, njuter och mår bra av. Och även om det inte är jättebra alla gånger, kanske rent av lite småtrist eller pinsamt ibland, så är det i vart fall helt OK och inget problem. Övergrepp och utnyttjande är undantag från detta. Vi måste vara väldigt noga med att inte kasta ut barnet med badvattnet när vi bekämpar övergrepp och utnyttjande.

Precis som jag skrev om Leijonhufvuds tidigare utspel så är samtyckeskrav enligt utredningen alldeles för långtgående för att komma tillrätta med det specifika och troligtvis ganska sällsynta problem som Leijonhufvud tar upp den här gången. Man kan införa ett begränsat samtyckeskrav som bara gäller vid hjälplöst tillstånd.

Men innan man ens gör det så bör man fundera över hur stort just detta problem egentligen är, hur ofta förekommer det folk frias från våldtäkt på just dessa grunder? Och vilka problem kan en sådan regel ställa till med? Det förekommer att kvinnor inte har något emot, till och med önskar, att deras partner inleder samlag när de sover. Ska deras partner då behöva kräva skriftligt medgivande (som kan presenteras i domstol) för att vara på den säkra sidan?

Intressant? Andra bloggar om:

3 kommentarer to “Leijonhufvuds sista halmstrå?”

  1. CEIW säger:

    Tyvärr ger lagen så som den står idag de som utnyttjar andra (oavsett kön) sexuellt då de sover eller inte är i stånd att ge aktivt samtycke möjlighet att bortförklara handlingen. Naturligtvis förekommer det ömsesidig överenskommelse, t ex hos par som står varandra nära, men i sådana fall är det osannolikt att en sådan lag skulle missbrukas, får man hoppas.
    Skugglandet mellan sömn och medvetslöshet (orsakat av allt från “vanlig” sömnighet, till medicinering eller alkohol) är öppet för utnyttjande, som saker nu står. Och det utnyttjas, tyvärr oftare än vad en vanlig hederlig människa gärna vill tro.

  2. Mikael Ståldal säger:

    Tyvärr så tror jag att en samtyckeslag skulle missbrukas i vissa fall. Precis som frånvaron av en sådan lag missbrukas i vissa fall idag.

    Man kan inte förutsätta att folk alltid är schyssta mot varandra när man stiftar lagar. Vore det så skulle vi ju inte behöva särskilt många lagar över huvud taget.

    I vilket fall så finns det ingen anledning att införa en bred samtyckeslag enligt SOU 2010:71, utan detta specifika problem kan lösas med en mer specifik lagstiftning.

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)