Ett Nej är ett Nej

I en uppmärksammad rättegång har en man blivit friad från våldtäktsanklagelser trots att det förekom tvång och att det kvinnliga offret upprepade gånger sa nej, se artikel i Skånskan.

Tingsrätten menar att det objektivt sett är frågan om en våldtäkt, men att det inte går att bevisa att mannen hade uppsåt och väljer därför att fria. Domaren försvarar tingsrättens resonemang i en debattartikel.

Jag tycker att tingsrättens resonemang är märkligt, och så vitt jag kan bedöma så är det också juridiskt felaktigt. Det stämmer förvisso att det krävs uppsåt för att det ska bli en fällande dom, men det räcker med likgiltighetsuppåt. Och som juristen Susanna Eriksson skriver så verkar inte som om tingsrätten på ett seriöst sett prövat det i detta fall.

Om man behandlar uppsåt som tingsrätten gör här så blir det väl helt omöjligt att någonsin döma någon som förnekar för våldtäkt, och så kan vi inte ha det. Dessutom så brukar det inte ställas så här höga krav på uppsåt vid andra typer av brott.

I vanlig ordning så använder diverse debattörer denna friande dom som argument för att kräva att lagen ändras och att samtyckeskrav införs. Åklagaren har dock överklagat den friande domen till Hovrätten. Det är inte rimligt att kräva lagändring utifrån detta fall innan det har prövats i högre instans och vi har en dom som vunnit laga kraft. Det är bara om det blir ett frikännande i högre instans som man bör överväga lagändring.

Jag tror inte att samtyckeskrav är någon bra idé. Dessutom är det tveksamt om ens samtyckeskrav hade hjälpt ifall man ställer så höga krav på uppsåt som tingsrätten gjorde i detta fall, vilket också arkitekten bakom samtyckeskravet påpekar.

Uppdatering:
Läs även Lisa Magnusson.