Sverige
Mikael Ståldal
Idag är det Sveriges nationaldag.
Vi firar dels att Gustav Vasa 6 juni 1523 valdes till Sveriges kung och Sverige därmed blev en självständig nation. Faktum är att Sverige har varit en självständig nation ända sen dess. Gränserna har ändrats flera gånger, men huvuddelen av landet har varit intakt. Det är inte så många av jordens länder som har en längre obruten historia av självständighet än så.
Samtidigt firar vi 1809 års regeringsform. Det var en viktig händelse, för då inleder Sveriges på allvar sin resa mot demokrati. En resa som avslutas 1919 då allmän och lika rösträtt införs.
Sverige tog dock sina första stapplande steg mot demokrati ännu tidigare, under Frihetstiden.
Frihetstiden inleddes med Karl XII:s död 30 november 1718. Av någon anledning är det mest förvirrade extremnationalister och rasister som firar den 30 november, och då för att de vill hylla Karl XII. Hur någon svensk nationalist kan komma på tanken att hylla det hopplösa fiasko till kung som Karl XII var är för mig obegripligt. Karl XII startade strategiskt vansinniga krig som ledde till att Sverige förlorade betydande territorium, och dessutom hindrade han landets utveckling. Jag skulle kunna tänka mig att den 30 november fira att Sverige då äntligen blev av med galningen Karl XII, och kunde påbörja sin resa mot ett modernt och demokratiskt land.
Frihetstiden avbröts dessvärre av Gustav III:s statskupp 1772, vilket blev ett bakslag och återgång till kungligt envälde. Men tack vare av Anckarströms resoluta ingripande 1792 lades grunden för 1809 års regeringsform och den demokratiska utveckling som vi njuter frukterna av idag.