Identitetsstölder

Regeringen skriver på SvD Brännpunkt om att motverka identitetsstölder. De vill dels införa en ny lag som kriminaliserar identitetsstölder, och dels efterlyser de ansvarstagande från kreditupplysningsbolag.

Lagförslaget är bra, det bör vara förbjudet att stjäla någon annans identitet.

Det är också bra att ställa krav på kreditupplysningsbolagen, vars verksamhet möjliggör bedrägerier baserade på identitetsstöld.

Nu ägnar sig kreditupplysningsbolag åt en maffialiknande beskyddarverksamhet genom att sälja skydd mot identitetsstölder till privatpersoner. När de försöker sälja dessa tjänster så målar de upp hemska scenarier om vad som kan hända annars.

Maffialiknelsen haltar lite då kreditupplysningsbolagen knappast själva ägnar sig åt eller anstiftar identitetsstölder. Men istället för att göra något åt problemet så utnyttjar de situationen för att tjäna extra pengar på denna beskyddarverksamhet.

Privatpersoner, som inte själva är kunder hos eller har bett att få befatta sig med kreditupplysningsbolag, borde inte behöva betala för att slippa problem som beror på att kreditupplysningsbolagen och/eller deras kunder har dålig säkerhet och slappa rutiner.

Om det inte går att få kreditupplysningsbolagen att lösa detta på ett konstruktivt sätt så borde man överväga att låta en statlig myndighet ta över kreditupplysningsbolagens roll. Se tidigare inlägg.