Flyktingkrisen

Forskarna Alexander Betts och Paul Collier har intressanta och tänkvärda saker att säga om flyktingkrisen och vår oförmåga att hantera den på ett vettigt sätt.

Det är inte rimligt att vår huvudsakliga hantering av flyktingkriserna i länder som Syrien, Somalia och Eritrea är att ta emot de som på egen hand lyckas ta sig den långa vägen från hemlandet till vår gräns och söka asyl här. Det är ett synnerligen passivt och ogenomtänkt sätt, dessutom dyrt och ineffektivt.

Som Betts och Collier skriver borde vi istället fokusera på att erbjuda flyktingarna skydd och en dräglig tillvaro så nära sitt hem som möjligt. Som jag skrivit tidigare är det dags att omtolka asylrätten till att innebära att få skydd på en säker plats, inte att få flytta vill valfritt land i världen.

Migration till geografiskt, kulturellt och ekonomiskt avlägsna länder som Sverige bör inte vara något förstahandsalternativ. I den mån det är nödvändigt bör det hanteras genom systemet med kvotflyktingar som får en säker resa hit och har uppehållstillstånd färdigt när de sätter foten på svensk mark.

De pengar som vi idag lägger på flyktingmottagning vid gränsen skulle kunna göra mycket större nytta om de satsas på att ge flyktingar en säker och dräglig tillvaro nära sitt hem. Här borde vi ge mer ekonomiskt stöd till de fattiga länder som gränsar till flyktinghärdar (t.ex. Libanon, Jordanien, Etiopien och Kenya).

(Detta innebär inte att migration i sig är något dåligt, men det bör ske på andra sätt så som arbetskraftsinvandring.)