Nationalstaten

Utifrån mitt resonemang om sedvanerätt så tycker jag att man kan härleda att självständiga nationalstater är principiellt acceptabla. Och i dagens värld är de dessutom pragmatiskt önskvärda.

Vi kan konstatera att det på flera håll i världen råder elände i form av krig (Syrien), förtryck (Nordkorea), kaos (Somalia) eller fattigdom (Kongo). På andra håll, bl.a. här i Sverige, fungerar det mesta relativt bra.

Jag tror inte att man kan lösa detta genom någon form av direkt global utjämning i form av uppluckrade gränser, omfattande migration eller överstatlig ekonomisk omfördelning. Det riskerar istället leda till att problemen sprids till de nu välfungerande länderna, utan att människorna som stannar i de idag illa fungerande länderna får det särskilt mycket bättre.

Istället måste de välfungerande länderna kunna skydda sin framgång, vilket kräver självständiga nationalstater med bevakade gränser, kontrollerad migration och militärt försvar. Utifrån en sådan position kan de sedan hjälpa till att förbättra situationen på andra håll genom bistånd, handel, diplomati, fredsbevarande insatser, kvotflyktingmottagning och att helt enkelt agera goda exempel.

Man bör alltså se om sitt eget hus och se till att man har kontroll över sin egen situation innan man ger sig i kast med att hjälpa andra. Eller som de brukar säga på flyget: vid nödsituation ska man sätta på sig sin egen syrgasmask innan man hjälper andra. Det handlar inte om egoism i första hand, utan är helt enkelt effektivare.

Intressant? Andra bloggar om:

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)