EU:s planekonomiska taxonomi

Chefer för de stora energibolagen Fortum, Vattenfall och Uniper varnar i SvD för att EU:s nya s.k. taxonomiförordning skulle skapa problem för Sverige elförsörjning då de energikällor som Sverige är beroende av skulle kunna missgynnas. Sara Skyttedal (KD) tar upp samma farhågor på Europaportalen. De efterlyser att regeringen bättre tar tillvara Sveriges intressen i EU-förhandlingarna.

Man skulle kunna tro (eller kanske hoppas) att denna hållbarhetstaxonomi kommer bli ännu en i raden av menlösa pappersprodukter från EU som får föga betydelse i verkligheten. Så verkar dock inte bli fallet den här gången. Den kommer inte bara styra vart de omfattande stöden från EU kommer att gå, utan också påverka hur den privata finansmarknaden kommer agera när det gäller att finansiera olika investeringar, bl.a. ligga till grund för hur s.k. gröna fonder eller hållbara fonder utformas.

Istället för de specifika problem för Sverige som detta riskerar orsaka, vill jag fokusera på mer grundläggande problem med denna hållbarhetstaxonomi, som energibolagscheferna antyder men inte slutför argumentationen kring:

Problemet är att det är näst intill omöjligt att på ett objektivt sätt i detalj definiera vad som är hållbart. Det blir oundvikligen en hel del godtycklighet och politiskt värderande av vilka miljökonsekvenser man tycker är acceptabla och inte.

Dessutom skulle jag säga att det är högst problematiskt när politiker på detta sätt styr investeringar i näringslivet. Dels leder det på sikt till en form av planekonomi, och vi vet av historisk erfarenhet att detta hämmar innovation, konkurrens och utveckling.

Dessutom kommer politiska beslut på detta område att direkt gynna respektive missgynna olika privata företag, vilket lämnar fältet vidöppet för osund lobbying och ren korruption. Ett konkret och aktuellt exempel på denna:

• 9 november deklarerade bolaget SeaTwirl att de satsar helhjärtat på havsbaserad vindkraft.
• 19 november presenterade EU-kommissionen en strategi för att storsatsa på havsbaserad vindkraft. Precis efter att denna nyhet offentliggorts stiger SeaTwirls aktiekurs kraftigt (justera grafen till att visa 19 november och några dagar framåt).

SeaTwirls ägare tjänade alltså pengar på detta, vilket visar att det finns incitament för företag i den sitsen att lobba på EU för att fatta denna typ av beslut. (Jag vet inte om det skett någon lobbying i just detta fall.)

Det går naturligtvis inte att i varje läge helt undvika att privata företag gynnas eller missgynnas av politiska beslut. Men man bör sträva efter att minimera detta.

EU:s hållbarhetstaxonomi bör skrotas helt, och EU bör inte betala ut stöd till olika typer av energiproduktion. EU bör nöja sig med att bedriva grundläggande klimatpolitik genom mål för utsläppsminskningar och handel med utsläppsrätter. Det bör vara upp till näringslivet och medlemsländerna att besluta om vilka energikällor som det ska satsas på.