Demokrati

Demokrati är något som på goda grunder anses allmänt fint och bra. Men det är ibland problematiskt att det blivit ett allmänt honnörsord vars definition och tillämpning blivit luddigt i kanten. Jag tror att vi behöver diskutera vad demokrati egentligen är, varför det är bra, när det bör tillämpas (och när det inte bör tillämpas), samt hur det bör tillämpas.

Partier som hot mot demokratin

Ett problem är att det ibland anses dåligt för demokratin att vissa partier når framgångar i val. Även om det går att hitta både historiska och nutida exempel på politiker och partier som nått framgång i demokratiska val för att sedan utnyttja sin makt för att underminera demokratin, så tenderar detta argument att överanvändas och rent av missbrukas för att diskreditera politiska motståndare. Dessutom måste man ha i åtanke att om tiotals procent av väljarna faktiskt röstar på ett visst parti (eller på en viss kandidat i personval) så finns det en genuin efterfrågan på detta partis/kandidats budskap bland väljarna, och det kan man inte bara ignorera om man menar allvar med att demokrati är viktigt. Vill man undvika att detta parti/kandidat får makt och inflytande så måste övriga partier på något sätt kanalisera denna efterfrågan så att dessa väljare får ett rimligt alternativ.

I Sverige slog de etablerade partierna knut på sig själva när Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen 2010, och det blev rent pinsamt när de fick nya framgångar i valet 2014, med Decemberöverenskommelsen och annat märkligt. Inte förrän efter senaste valet 2022 lyckades några partier, efter tydlig intern vånda, ta sig samman och göra något konstruktivt av situationen. Det ska bli intressant att se hur denna historia fortsätter efter nästa val hösten 2026.

En alternativ strategi var att bilda ett nytt parti för att svara upp mot behovet som Sverigedemokraterna uppfyllde. Jag jobbade för ett sådant initiativ 2018-2022, men det nådde tyvärr ingen nämnvärd framgång.

I USA verkar det inte som om det Demokratiska partiet har något svar på hur det ska kunna svara upp mot den efterfrågan bland väljarna som Donald Trump för andra gången lyckats kanalisera. Kanske är det svårare att hantera sådant här i ett land med majoritetsval och lång tradition av bara två stora partier? I och för sig skulle en lösning där vara att någon alternativ kandidat i det Republikanska partiet presenterar ett alternativ till “trumpismen”.

Demokrati i partier?

Måste ett politiskt parti ha interndemokrati, och hur ska den se ut i så fall? I Sverige brukar det vara medlemmarna som röstar, medan i USA har man primärval där potentiella väljare får rösta. Den svenska modellen fungerade rätt bra förr i tiden då flera av partierna var folkrörelser med stora medlemsbaser och hade en verklig förankring bland folket. Men så är det inte längre, partiernas medlemsantal har blivit mycket lägre och det är svårt att hävda att de har någon förankring bland folket längre.

Piratpartiets grundare Rick Falkvinge skriver intressant om detta och varför han menar att Piratpartiet misslyckades p.g.a. att man kopierade den etablerade modellen med medlemsdemokrati: The First Ten Years of the Pirate Party: Lessons Learned and Road Ahead (under rubriken Hard Lessons: Overapplying Democracy). Ett annat problem, flera andra partier har råkat ut för då och då, är att om medlemsbasen är relativt liten och det är enkelt att bli medlem, så blir det en sårbarhet för kupper, d.v.s. en välorganiserad grupp går med i partiet på en och samma gång med syfte att driva en specifik fråga. Partierna har fått utveckla diverse formella och informella system för att motverka detta. Så vitt jag vet har alla etablerade partier representativ demokrati där lokala föreningar på kommunal/regional nivå utser representanter som får rösta på regional/nationell nivå. På lägsta nivån, där det råder direktdemokrati, brukar man också ha en form av tröghet som innebär att nya medlemmar inte har rösträtt omgående, utan först efter ett år eller så. Det förekommer också mer informella strukturer där personer som inte anses passa in på mer eller mindre utstuderade sätt blir utmobbade.

Trots detta börjar vi nu se problem med gängkriminella och invandrare som vill driva utländska frågor utan koppling till (och ibland i direkt strid med) Sverige intressen som försöker infiltrera politiska partier i Sverige. Detta har vi sett bl.a. bland kurder och palestinier. (Det är naturligtvis inte något fel i sig med att invandrare engagerar sig politiskt i Sverige, men om de huvudsakligen vill driva frågor kopplade till sitt hemland eller sin etniska grupps situation utanför Sverige så blir det problematiskt.)

Så jag tror att vi behöver ifrågasätta den gamla normen att politiska partier självklart behöver ha interndemokrati på klassiskt vis, och söka andra vägar att nå folklig förankring.

När ska vi ha demokrati?

Så när ska vi ha demokrati? Jag tror att ett viktigt kriterium är att när man på något sätt tvingas delta i och/eller påverkas av något, och inte enkelt kan komma undan. När man inte enkelt kan rösta med fötterna så måste man kunna rösta i val.

Så länder/stater ska vara demokratiskt styrda, men även olika politiska församlingar på lägre nivå: delstater, regioner, kommuner. Också t.ex. samfälligheter som bygger på att alla som äger en fastighet i ett visst område omfattas, studentkårer när vi hade kårobligatorium, fackföreningar som enligt den svenska modellen kan teckna kollektivavtal som även omfattar icke-medlemmar.

Men vanliga ideella föreningar behöver inte styras demokratiskt, eftersom det är helt frivilligt att vara medlem, och de inte har någon befogenhet att styra över icke-medlemmar. Och faktiskt inte heller politiska partier, eftersom det är frivilligt att vara medlem, frivilligt att rösta på dem i allmänna val, och de får inget inflytande om de inte når framgång i allmänna val.

Ett annat sätt att se på det är att det ska innebära någon form av investering eller uppoffring att få rösträtt, de som röstar bör på något sätt ha skin in the game. De som bor i ett land/delstat/region/kommun har det, eftersom de direkt påverkas av beslut som fattas. Ur det perspektivet är det lite tveksamt att medborgare som är bosatta utomlands ändå har rösträtt i nationella val, i synnerhet de med dubbelt medborgarskap som då kan ha rösträtt i två länder samtidigt. På regional/kommunal nivå är det också viktigt att det krävs verklig och varaktig bosättning, och att det inte går att fuska med folkbokföringen.

När det gäller bolag och ekonomiska föreningar så har man skin in the game i förhållande till investeringen, och det är rimligt att rösträtten baseras på hur stor investeringen är.

Vissa hävdar att de som är anställda i ett bolag borde ha formellt medbestämmande. Man skulle kunna hävda att en fast anställning innebär någon form av investering som kan jämföras med bosättning i en viss kommun, men i praktiken är det idag lätt att byta jobb och många gör det ofta. Den svenska modellen med kollektivavtal och Medbestämmandelagen ger också de anställa ett visst inflytande via facket, vilket borde vara fullt tillräckligt. Jag ser ingen anledning att ge anställda mer direkt formellt inflytande likt aktieägare.