Karteller på arbetsmarknaden

Svenskt Näringsliv gillar inte kommunala arbetsgivarorganisationer som delvis konkurrerar om samma företag. “Ska lönebildningen fungera måste arbetsgivarsidan vara en kartell.”, säger man. Se artikel i E24.

Det är intressant att det uppenbarligen ses som helt legitimt, ja till och med önskvärt, att företag som annars konkurrerar om kunder sluter sig samman i arbetsgivarkarteller gentemot anställda och facken. Om samma företag hade bildat karteller gentemot kunderna så hade de fått Konkurrensverket efter sig, det är olagligt.

Men om karteller är så dåligt när det gäller prisbildning gentemot kunder, varför är det då så bra när det gäller lönebildning gentemot anställda?

På motsvarande sätt sluter sig de anställda samman i fackförbund som även de funkar som karteller i lönebildningen.

Av samma skäl som att marknaden för varor och tjänster fungerar bättre med fri konkurrens och utan karteller så tror jag att arbetsmarknaden hade fungerat bättre utan karteller. Låt arbetsgivarna konkurrera med varandra om arbetskraften. Så fungerar det redan i vissa branscher, och de branscherna har i regel högre löner än andra de branscher som präglas av karteller på både arbetsgivar- och facksidan.

Om det ska funka så måste nog kartellbildningen upphöra på båda sidor samtidigt. Det är OK (men inte nödvändigt) att de anställda vid ett visst företag bildar en kartell genom en fackförening som förhandlar gemensamt med detta företag, men kartellen ska inte omfatta mer än en arbetsgivare. Arbetsgivarna ska inte bilda kartell över huvud taget.

Se tidigare inlägg.