Penningtvätt och integritet

Jag läste en artikel om grov organiserad brottslighet och penningtvätt i senaste numret av Magasinet Neo. Där får man veta att Sverige, till skillnad från många andra länder, saknar direkt lagstiftning mot penningtvätt. Och det framhålls som ett stort problem i kampen mot grov organiserad brottslighet.

Att förbjuda penningtvätt låter ju bra, särskilt om det underlättar i kampen mot den grova organiserade brottsligheten. Men vad innebär det egentligen? I länder som Norge, Danmark och Storbritannien så räcker det med att bevisa att det inte finns någon “legal källa” till pengarna för att kunna döma någon för penningtvätt. I Sverige så måste man ha misstanke om underliggande brottslighet (s.k. “förbrott”) för att kunna sätt in åtgärder mot penningtvätt.

Jag tycker att det finns klara principiella tveksamheter med direkt lagstiftning mot penningtvätt (som den beskrivs ovan). Det sätter delvis principen om att man ska betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad ur spel. Är det inte rimligare att staten måste bevisa att jag skaffat pengarna olagligt (som det funkar i Sverige idag), än att jag ska visa att jag skaffat pengarna lagligt?

Viss civilrättslig lagstiftning mot penningtvätt finns dock redan i Sverige. Enligt ett EU-direktiv så måste banker och andra finansaktörer fråga varifrån pengar kommer och rapportera misstänkta transaktioner till myndigheter.

Dessutom pågår det opinionsbildning för att minska användningen av kontanter, och i förlängningen helt avskaffa kontanter. Bl.a. motiverat med att det skulle försvåra penningtvätt. (Se tidigare inlägg om detta.)

Jag tycker detta är en tämligen oroande utveckling. Kombinationen av den civilrättsliga lagstiftningen mot penningtvätt, direkta lagar mot penningtvätt (som i Storbritannien) och ett avskaffande av kontanter skulle innebära stora konsekvenser för den personliga integriteten. Det känns inte så bra att staten ska ha full koll på precis alla penningströmmar i samhället, och dessutom kunna sätta dit folk som inte kan visa att de fått sina pengar lagligt (utan misstanke om något konkret olagligt).