Fel fokus på klimatmötet i Köpenhamn

Det är märkligt att det blivit så stort fokus på finansiering på klimatmötet i Köpenhamn. Det viktigaste måste väl vara att komma överens om att minska utsläppen, och vem som ska minska hur mycket och hur snabbt, snarare än vem som ska betala hur mycket till vem.

Afrikanska länder försöker nu göra finansieringen till huvudsaken. Det är kanske inte är så konstigt då de skulle stå som mottagare av pengarna, men det är tragiskt att de verkar se det som viktigare att de får pengar än att utsläppen faktiskt minskar. Sverige och EU bör bestämt avvisa detta.

Det är inte nödvändigt att ha med alla världens länder på ett klimatavtal som siktar på 2020. Det räcker egentligen med EU, Norge, Island, Schweiz, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan, Sydkorea, Mexico, Ryssland, Kina och Indien. Man ska naturligtvis sträva efter att så många som möjligt kommer med, men om länder med små utsläpp och liten del av världshandeln trilskas så är bättre att lämna dem utanför än att riskera sammanbrott eller att få ett meningslöst avtal.

Avtalet bör utformas så att rika industriländer ska minska sina totala utsläpp, förslagsvis med 30 % från 1990 till 2020. Fattigare länder (inkl. Kina och Indien) får ett tak för hur mycket deras utsläpp får öka, och det bör beräknas per capita idag (men inte räknas upp med framtida befolkningstillväxt).

Sen så bör man redan nu börja planera för en process för nästa avtal till 2030, som måste innehålla betydligt fler länder. Det är viktigt att se långsiktigt i klimatpolitiken, se tidigare inlägg om detta.

Kommentarer

Kommentar av Danne Nordling on 2009-12-16 01:19:22 +0100

Ett avtal om stora utsläppsminskningar var dödsdömt redan före klimatmötet. Kinas utfästelser innebär en ökning med 220 procent 1990-2020. Och USA:s en minskning med 4. Längre än så kan de inte gå och då kan inte tvågradersmålet nås.

Därför kommer det bara att bli avtal om pengar till u-länderna och en lös utfästelse om minskningar till 2050. Se varför på min blogg idag.
/DNg