Yttranden som leder till våld

Filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö funderar på DN Debatt över huruvida vi genom våra yttranden och debattinlägg kan vara delansvariga för terrordådet och massaken i Norge, och om vi bör ta på oss en viss självcensur.

För det första så håller jag med Tännsjö om att i vissa fall kan någon genom sina yttranden vara ansvarig för en annan persons våldshandlingar, och att detta inte tar bort våldsverkarens egna ansvar. Flera personer kan vara ansvariga samtidigt.

Det mesta uppenbara är uppvigling som innebär att uppmana en grupp potentiella gärningsmän att utföra ett brott, i hopp om att någon av dem gör det. Det kan även ske genom att skriva i t.ex. en tidning, utan att veka exakt vilka som läser den. För detta finns det straffansvar, dock oftast lägre straff än för det primära brottet.

Jag är inte säker på exakt hur praxis kring uppvigling ser ut i Sverige, men jag har en känsla av att det är för sällsynt att folk döms för det. Här finns det anledning att överväga en skärpning av lagen så att även brottsuppmaningar som inte pekar ut någon specifik person som offer omfattas, t.ex. “häng alla bögar” eller “skjut en muslim”. Och man bör kunna dömas för uppvigling även om ingen åtföljde uppmaningen, om det förelåg betydande risk för det. Se tidigare inlägg om detta.

Här går gränsen för vad jag tycker bör vara straffbart (i detta sammanhang), i övrigt bör yttrandefrihet råda. Jag tycker som bekant att lagen om hets mot folkgrupp bör avskaffas eller ändras så att den bara omfattar det som jag betraktar som uppvigling ovan, missaktning bör inte vara olagligt.

Men när vi lämnar juridiken så har vi fortfarande moralen, det kan ju finnas vissa yttranden som förvisso är lagliga men ändå olämpliga och omoraliska.

Jag skulle klassa det mesta som omfattas av dagens hets mot folkgrupp, även missaktning, som omoraliskt att yttra (även om det inte är eller bör vara olagligt).

Även andra yttranden som, utan att vara eller borde vara olagliga, som sprider hat eller missaktning mot enskilda eller grupper (t.ex. muslimer) som inte själva gör något väsen av sig är omoraliskt.

Däremot kan det vara befogat att sprida missaktning mot personer eller grupper som själva beter sig illa, men då gäller det att vara noga så att man inte pekar ut fel person eller för stora grupper. Det är t.ex. inte OK att tala illa om alla muslimer bara för att det finns obehagliga och våldsamma islamister.

Hur ska vi då se på religionskritik av Islam och den typ av satir som Lars Vilks sysslar med? Jag tycker att det blir alldeles för långsökt att pådyvla Vilks m.fl. någon form av ansvar för terrordådet i Norge. Lika lite som vi bör censurera kritik mot islam för att militanta islamister hotar med (och ibland begår) våld, så bör vi göra det för att en islamfientlig galning begår våld.

(Terrordådet i Norge var för övrigt inte riktat mot muslimer. Det var inte en moské som sprängdes och det var inte huvudsakligen muslimer som blev skjutna.)

Intressant? Andra bloggar om:

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)