Lösningen på skuldkrisen

Det blir alltmer uppenbart att EU:s ledare inte har någon hållbar strategi för att komma ur den skuldkris som Europa hamnat i. Det är märkligt, för det är egentligen ganska enkelt. Antingen så vet EU:s ledare inte bättre, eller så vill eller vågar man inte genomföra de rätta åtgärderna. Det handlar om inkompetens, populism eller korruption (eller någon kombination av dessa).

Lösningen ligger i att konsekvent upprätthålla några enkla, men viktiga och grundläggande ekonomiska principer. Avtal ska hållas, skulder ska betalas tillbaka, och om detta inte är möjligt så återstår konkurs och fordringsägaren får ta förlusten. Den som tar risker, och åtnjuter vinsten när det går bra ska också drabbas av förlusten när det går dåligt.

I första hand ska alla ekonomiska aktörer; privatpersoner, företag, banker, kommuner, delstater och stater, stå för sina åtaganden fullt ut och betala tillbaka sina skulder.

Om detta inte är möjligt så kan man försöka nå frivilliga uppgörelser med fordringsägare om skuldnedskrivning eller förlängd återbetalningstid. En möjlig lösning är att växla kortfristiga fodringar mot obligationer med lång löptid, eller nyemitterade aktier om det handlar om ett aktiebolag. Observera att detta ska vara helt frivilligt för fordringsägarna, det handlar inte om företagsrekonstruktion eller något liknande upplägg med tvångsmässiga inslag.

Om inte heller detta detta inte fungerar så är det konkurs som gäller för företag. Om det är frågan om en s.k. systemviktig bank där en normal konkurs skulle skapa stora problem så kan man tänka sig att staten eller något lämpligt EU-organ går in och tar över hela banken, så att de nuvarande ägarna förlorar sitt inflytande och sina pengar. I samband med detta bör man byta ut större delen av ledningen också, och inte betala ut några bonusar på ett bra tag till de som får vara kvar. Det var det som svenska staten gjorde med dåvarande Nordbanken (nuvarande Nordea) på 1990-talet, vilket visade sig fungera mycket bra. Här bör Sverige dela med sig av sina erfarenheter från 1990-tals krisen till resten av EU.

Man ska absolut inte bara pumpa in pengar i banken samtidigt som de nuvarande ägarna sitter kvar, det är avgörande att de nuvarande ägarna drabbas på samma sätt som de hade drabbats vid en normal konkurs. Den som driver sin bank till konkursens rand måste straffas för det, den som tar stora risker och får del av vinsterna när det går bra måste också drabbas av förlusterna när riskerna faller ut.

Observera att detta inte nödvändigtvis leder till någon långsiktig förlust för staten som tar över banken, det kan gå att rekonstruera den och på längre sikt nå lönsamhet och därmed få tillbaka de pengar som man fått skjuta till i början. En viktig poäng är just att staten helt tar över banken, och därmed också tar hand om eventuella framtida vinster.

Vad ska man då göra med konkursmässiga stater? Exemplet Grekland visar tydligt att nödlån med ränta långt under marknadsnivå från andra stater eller överstatliga aktörer (ECB, IMF) bara ger kortsiktigt andrum utan att lösa de underliggande problemen. Därför är detta knappast någon bra idé. Samtidigt är en regelrätt konkurs inte någon lockande utväg för en stat. Ett företag som går i konkurs kan ju avvecklas och läggas ner, men en stat måste bestå för dess territorium och medborgare finns kvar.

Som jag tidigare skrivit så tycker jag inte att företagsrekonstruktion är någon bra idé för företag, de bör istället gå i konkurs. Men för stater kan det vara lämpligt att tillämpa något liknande. Då är det viktigt att det är de ursprungliga fordringsägarna som för ta förlusten, de har tagit en risk som nu faller ut, och då ska de också ta förlusten. Om detta leder till att någon bank i sin tur råkar illa ut så får man behandla den banken enligt ovan.

Vad gäller konkursmässiga kommuner och delstater så bör överliggande delstat eller stat ta ansvaret, och införa ett visst mått av tvångsförvaltning om så krävs. Men EU har inte nått den demokratiska mognad som krävs för att det ska vara lämpligt att EU tvångsförvaltar t.ex. Grekland. Jag tycker att det redan har tagits lite väl många steg i riktning mot tvångsförvaltning av Grekland.

Fallet Grekland visar också på hur farligt det är med ständiga budgetunderskott. Det innebär att man blir beroende av att ständigt ta nya lån, och även om man skriver av alla skulder omgående så har man inte löst problemet för då blir det väldigt svårt att ta några nya lån på ett tag. Därför är det rätt att vidta kraftfulla åtgärder för att få bukt med budgetunderskottet i länder som Grekland.

Uppdatering:
Och så bör Euron avskaffas och de nationella valutorna återinföras. Detta ger Grekland m.fl. länder möjlighet att ta sig ur krisen genom devalvering av sin valuta.