Centerpartiets usla energipolitik

Riksdagens konstitutionsutskott ger Centerpartiets förre partiledare och dåvarande närings- och energiminister Maud Olofsson hård kritik för hennes agerande i Nuon-affären. Se SvD och DN.

Det handlar alltså om det statliga bolaget Vattenfalls köp av nederländska Nuon 2009, då Maud Olofsson (C) var ansvarig minister. Detta var en var de största företagsaffärerna i Sveriges historia, och det verkar bli en av de sämsta.

Det är i och för sig lätt att vara efterklok, kanske var det 2009 svårt att förutse att affären skulle bli så dålig. Däremot kunde man rimligtvis förutse att affären skulle vara riskabel.

Det fanns även 2009 rimliga skäl till att avstå. Statliga bolag bör inte driva omfattande verksamhet utomlands, och statliga energibolag bör inte investera i fossilkraft (vilket Nuon huvudsakligen sysslade med när det köptes).

Detta är inte första gången Centerpartiet ställer till betydande skada för Sverige på energiområdet. 1999-2005 låg de bakom den monumentala dumheten att förtidsavveckla det välfungerande och lönsamma kärnkraftverket i Barsebäck, med den dåvarande socialdemokratiska regeringens goda minne.

Detta ledde till den elbrist som tvingade fram högre elpriser i södra Sverige, och till att Sverige nu rätt ofta måste importera fossilproducerad el från Danmark, Tyskland och Polen, vilket leder till ökade utsläpp av koldioxid och miljö- och hälsofarliga föroreningar.

Detta är dock inte bara Centerpartiets fel. De hade aldrig fått något att säga till om över energipolitiken om inte de två största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna systematiskt gett dem ett stort och avgörande inflytande, mycket större än vad deras mandat i riksdagen motiverar.

Att ge Centerpartiet inflytande över energipolitiken är lika dumt som att ge Sverigedemokraterna inflytande över migrationspolitiken. Och åtminstone hittills har man som väl är lyckats undvika att ge Sverigedemokraterna inflytande över migrationspolitiken.