Svensk kultur

Håkan Lindgren skriver en artikel i SvD om svensk kultur.

Det är intressant att sverigedemokrater och identitetsvänstern, trots att de är bittra fiender och framstår som varandras motpoler, förenas av samma oförmåga att definiera svensk kultur. Men jag tror att det säger mer om sverigedemokrater och identitetsvänstern än om svensk kultur.

Sverigedemokraternas oförmåga handlar om att de sitter fast i en kombination av kristen fundamentalism och snäv nationalism som gör det svårt att höja blicken och se hela bilden av Sverige idag.

I identitetsvänsterns fall handlar det nog snarare om aktiv ovilja och ointresse. De tycks förakta (och om de är infödda svenskar skämmas för) allt som har med svensk kultur att göra, och vill helst inte känns vid att den existerar.

Jag håller dock inte med Lindgren att svensk kultur inte existerar. Han har en för snäv definition av vad kultur innebär, mycket av det som kännetecknar svensk kultur idag verkar han definiera bort som varande något annat. Det är sant att svensk kultur och traditioner har ändrats mycket under 1900-talet, men det betyder inte att vi idag saknar kultur, bara att den inte är densamma som för 100 år sedan.

Ett vanligt misstag är att knyta svensk kultur alltför starkt till kristendomen, och tolka den senare tidens sekularisering som att svensk kultur försvinner. Inte bara sverigedemokrater och företrädare för Svenska Kyrkan begår detta misstag. Det är dock likafult ett misstag, för Sverige har en historia som går längre tillbaka i tiden än då kristendomen kom hit. Dessutom blir det vanskligt att knyta det specifikt svenska till kristendomen, för kristendomen uppstod inte här och finns på många andra håll i världen. Naturligtvis har svensk kultur påverkats starkt av att kristendomen varit en dominerande kraft i 800 år, men det finns annat också.

Lindgren har dock en viktig poäng i att en anmärkningsvärt stor andel av svenskarna har svårt att sätta ord på vad svensk kultur är, och att det hos många finns ett dåligt kulturellt självförtroende. Och det är nog problematiskt när vi har en omfattande immigration av människor med vitt skild kulturell bakgrund.

Låt mig göra ett försök att sätta ord på vad svensk kultur är idag.

Först vår historia

Sverige har varit en självständig stat oavbrutet i snart 500 år (sedan 1523). Sverige har varit en stabil och fullvärdig demokrati oavbrutet i snart 100 år (sedan 1919), och innan dess hade vi protodemokrati sedan 1866 som gradvis utvecklades till fulländning. Se tidigare inlägg om detta.

Sverige har haft fred i 200 år (sedan 1814), även om anledningarna till att vi undvikit krig inte alla gånger varit hedervärda (undfallenhet inför Nazityskland under andra världskriget var inte hedervärt). Och hela vårt närområde har haft fred i snart 70 år (sedan 1945).

Sverige hade en protestantisk kristen statskyrka från 1536 som inledningsvis hade en stark ställning i samhället. Från början av 1900-talet försvagades dess ställning dock gradvis och sedan 2000 har Sverige inte haft någon statskyrka eller officiell religion. (Svenska Kyrkan har förvisso fortfarande viss särställning i lagstiftningen, men det har inte någon större praktisk betydelse.) Idag anses Sverige vara ett av världens mest sekuläriserade länder.

Denna historia har präglat vår kultur och är viktig för att förstå dagens Sverige.

Sedan våra traditioner

Det moderna svenska julfirandet har få kristna inslag, och de som finns kvar ser ut att sakta tyna bort utan att saknas av en majoritet av befolkningen. Vi har också ett ord, jul, som inte är laddat med kristen symbolik (som t.ex. chirstmas på engelska eller navidad på spanska är) och en urgammal förkristen tradition av midvinterfirande för att få en historisk kontext. Se tidigare inlägg om detta. Här är inte minst julbordet en stark och typisk svensk tradition med gamla anor. Julen är för många en viktig möjlighet att samla släkt och familj. Det är viktigt att vara på det klara med att jul är en specifik svensk tradition, och inte samma sak som det kristna firandet av jesu födelse.

Midsommar är en svensk tradition, med ritualer och speciell mat. Man kan tycka att dess ritualer med dans kring midsommarstången är töntiga, i synnerhet när det huvudsakligen är vuxna som deltar. Jag tycker dock att det är snudd på tjänstfel av ett svenskt statsråd att offentligt kalla en viktig svensk tradition för töntig. Även detta är en specifik svensk tradition, och inte samma sak som det kristna firandet av Johannes Döparen.

När det gäller svenska traditioner som jul och midsommar så verkar utvecklingen gå mot att ritualerna och symbolerna förlorar i betydelse, och mer fokus istället läggs på mat och umgänge. Det trycker jag är positivt, för det gör att dessa traditioner blir mer inkluderande och har potential att locka invandrare med icke-kristen bakgrund in i gemenskapen.

Sedan saker som gör Sverige känt i världen

Vi har hjältediplomaten Raoul Wallenberg, mer känd utomlands än i Sverige.

Vi har författare som August Strindberg, Astrid Lindgren och Stieg Larsson. Och regissören Ingmar Bergman.

Vi har det s.k. Svenska Musikundret där Sverige sedan ABBAs storhetstid på 1970-talet legat i världstoppen i absoluta tal och varit världsledande per capita på popmusik, och det lever kvar än idag.

Vi har fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimović.

Vi har storföretag som IKEA, Ericsson och H&M.

Vi har Nobelpriset, världens mest prestigefyllda pris för naturvetenskap och skönlitteratur.

Det finns också en rad svenska vetenskapsmän som tidigare gjort banbrytande insatser, även om de kanske inte är så kända nu längre. Som Carl Wilhelm Scheele, Jöns Jacob Berzelius, Anders Celsius och inte minst Carl von Linné.

Slutligen vad som utmärker Sverige idag

Sverige är ett huvudsakligen sekulärt samhälle, där religion spelar en begränsad roll på den offentliga arenan och i de flesta invånares liv.

Sverige har kommit långt när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. (Jämställdheten är inte fulländad, men det finns få andra länder i världen där den är signifikant bättre.)

Sverige är tämligen tolerant för avvikande livsstilar, inklusive olika sexuella läggnigar och könsidentiteter. (Denna tolerans är inte fulländad, men det finns få andra länder i världen där den är signifikant större.)

Sverige är individualistiskt. Offentliga välfärdssystem och liknande förutsätter inte att vuxna människor lever i en familj. Äktenskapet har en svag ställning, det är vanligt och accepterat att leva ihop och skaffa barn utan att gifta sig och lagstiftningen är anpassad efter det. Vi har till och med ett ord, sambo, som saknar direkt motsvarighet i många andra språk. En stor andel av de vuxna svenskarna bor ensamma, Stockholm sägs vara världens mest singeltäta stad.

Och sist men inte minst

Har vi det svenska språket, med all dess litteratur och annat, som bara används i Sverige och Finland.

Intressant? Andra bloggar om:

1 kommentar to “Svensk kultur”

  1. Mikael Ståldal » Arkiv » Svenska värderingar säger:

    […] Se även tidigare inlägg om svensk kultur. […]

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)