Individen har alltid ett eget ansvar
Mikael Ståldal
Carl Cederström skriver på DN Debatt om att betoning av individens ansvar riskerar hämma nödvändig samhällskritik.
Cederström har en poäng så till vida att olika människor har olika förutsättningar att lyckas i livet som beror på var och i vilket sammanhang de föds och växa upp. Alltför stora sådana skillnader bör kritiseras och föranleda politiska åtgärder.
Det är också lätt att instämma i kritiken av en del av de avskräckande exempel han tar upp, t.ex. offentligt finansierade privata jobbcoacher med kvasivetenskapliga metoder.
Jag är inte heller någon förespråkare av den s.k. arbetslinjen, varken den som den tidigare alliansregeringen drev eller den variant av den som den nuvarande vänsterregeringen driver.
Samtidigt så är individens egna ansvar för sin situation och framtid oerhört viktigt, det kan aldrig ersättas med samhällskritik och politiska åtgärder. Varje individ har ett ansvar att göra det bästa av sin situation. Dåliga förutsättningar kan aldrig vara en ursäkt för att inte ta vara på de möjligheter man trots allt har.
Det krävs en balans mellan å ena sidan betoning av individens egna ansvar för sin situation, vilket man kan kalla för självkritik, och å andra sidan samhällskritik och ifrågasättande av orättvisor.
Cederström är rädd för att balansen ska tippa över så att det blir för mycket självkritik och för lite samhällskritik. Jag håller inte med honom om detta, åtminstonde inte vad gäller Sverige (jag är inte så insatt i hur debatten ser ut i USA). Jag tycker tvärt om att individens eget ansvar betonas för lite i dagens Sverige, och att det vore bra om det blev större fokus på det.
Jag har sett hur en del personer av utomeuropeisk härkomst som bor i Sverige – helt korrekt – konstaterar att de på t.ex. arbetsmarknaden har sämre förutsättningar än infödda svenskar p.g.a. diskriminering och fördomar. Och ur detta drar de – den helt felaktiga – slutsatsen att det inte är någon idé att anstränga sig genom att t.ex. studera. Så kan det bli om man tonar ner individens egna ansvar och lägger allt fokus på att kritisera orättvisor i samhället.
Det egna ansvaret handlar inte bara om arbetsmarknaden utan är mycket bredare än så.
Orättvisor i samhället bör kritiseras, men inte så att individens egna ansvar tappas bort.