Coronaekonomi

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att mildra de ekonomiska konsekvenserna av coronavirusepidemin (COVID-19) och av de åtgärder som sätts in för att dämpa smittspridningen, se artikel hos regeringen.

Vissa av åtgärderna är rimliga och bra, som att staten tillfälligt tar över ansvaret för sjuklönen och avskaffar karensavdraget. Det är dock viktigt att dessa åtgärder är just tillfälliga och återställs när risken för smittspridning har minskat.

Andra åtgärder är mer tveksamma, och vissa tror jag är direkt skadliga. Jag tänkte här skjuta in mig på korttidspermittering. Jag har tidigare kritiserat det bakomliggande förslaget om korttidsarbete. Problemet är att nödvändig och önskvärd strukturomvandling bromsas. Och jag tror att precis samma sak gäller nu, och att förslaget är precis lika dåligt nu.

Åtgärder mot smittspridningen, och folks ändrade beteende för att undvika smittspridningen, leder till att ekonomin påverkas. Efterfrågan på vissa varor och tjänster minskar kraftigt, t.ex. resor och nöjesaktiviteter som innebär att många människor samlas. Efterfrågan på andra varor och tjänster kommer istället att öka, t.ex. verktyg för att kunna jobba på distans och tjänster för hemleveranser. Trenden med ökande e-handel och att fysiska butiker slås ut kommer att snabbas på. Streamingtjänster för film och musik lär öka på bekostnad av biografer och konserter. I vissa fall kommer efterfrågan att återställas när smittspridningen upphört, i andra fall blir det en permanent förändring. En sådan permanent förändring (s.k. strukturomvandling) är inte nödvändigtvis av ondo, och staten bör inte motverka den.

Ett konkret exempel som jag själv just stött på är hemleverans av livsmedel. Jag försökte just pröva detta, men blev snabbt avskräckt av att tjänsterna var överbelastade med leveranstider på runt en vecka. Här finns alltså möjligheter att expandera en verksamhet och nyanställa personal. Om det lyckas så är det den bästa boten mot de ekonomiska problemen i epidemins kölvatten. Men regeringens förslag om korttidspermittering riskerar motverka detta, då sysslolös arbetskraft låses in i företag som går dåligt, istället för att frigöras och kunna anställas av nya och expanderande företag.

Om man vill hålla uppe den ekonomiska aktiviteten är det inte särskilt lyckat att låta folk vara kvar sysslolösa på företag som för närvarande inte producerar något som efterfrågas. Istället bör man göra det enklare att starta nya företag, och att expandera befintliga.

Troligtvis var Sverige, och många andra länder, på väg in i en lågkonjunktur redan innan coronavirusepidemin slog till. Epidemin snabbar upp och fördjupar konjunkturnedgången (hur mycket återstår att se), men en lågkonjunktur hade vi fått ändå förr eller senare. En lågkonjunktur kan vara jobbig, men har positiva långsiktiga effekter genom att utslagning av olönsamma företag snabbas på och att möjligheter för nya företag förbättras. Statens insatser bör fokuseras på att hjälpa folk som blir arbetslösa att hitta nya jobb och att kunna försörja sig i väntan på det, inte att hålla krisande företag under armarna. Det gäller nu likväl som under en “vanlig” lågkonjunktur.

Jag är inte alltför orolig för den påverkan på efterfrågan som epidemin, och åtgärder för att hantera den, har.

Men jag är desto mer orolig för att företag hindras från att producera (eller leverera) sådant som faktiskt efterfrågas. Här kan det krävas politiska åtgärder, och inte minst att man noga överväger smittskyddsåtgärder som förvärrar kan förvärra detta. Det är till exempel mycket viktigt att begränsningar av resor och stängda gränser inte tillåts påverka handeln med varor (i synnerhet inte inom EU/EES). Stängning av grundskolor, som flera andra länder infört och Sverige överväger, lär tvinga friska personer att stanna hemma från jobbet för att ta hand om sina friska barn, det är inte bra.

Mest orolig är jag för att samhällsviktig verksamhet kan påverkas, som sjukvård, äldreomsorg, el, vatten, avlopp, fjärrvärme, sophämtning och produktion/distribution av livsmedel. Och allt annat som krävs för att dessa verksamheter ska fungera, t.ex. produktion/distribution av läkemedel och medicinsk utrustning. Det är också av yttersta vikt att forskning och utveckling av vaccin och effektivare behandlingar av COVID-19 inte hindras, utan ges högsta prioritet.

Intressant? Andra bloggar om:

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)