Coronabekämpning
Mikael Ståldal
Utvecklingen av COVID-19-epidemin i Sverige ser inte bra ut, och det är mycket möjligt att vi inom kort behöver vidta fler åtgärder för att begränsa smittspridningen.
Jag är glad att Sverige inte har genomfört någon drakonisk lockdown som många andra länder gjort, det kan inte vara rätt att införa en fascistisk polisstat och äventyra både demokrati och ekonomi.
Hur bör man då resonera kring åtgärder? De ska vara rimligt effektiva, och ha så långa biverkningar som möjligt. Vi måste i möjligaste mån minimera inskränkningar i personlig frihet och integritet för hela befolkningen, och säkerställa att samhällsviktiga funktioner som sjukvård, läkemedel, livsmedel, el och annan infrastruktur fortfarande fungerar. Att ekonomin, företag och jobb drabbas av minskad efterfrågan på en rad varor och tjänster får vi nog acceptera i viss mån under en begränsad tid.
Jag har svårt att acceptera ett allmänt utegångsförbud. Dels har jag svårt att se hur effektivt det är, då smittspridningen inte är så stor utomhus om man inte medvetet träffar folk. Dessutom innebär det en omfattande frihetsinskränkning, och om det ska efterlevas i längden hamnar vi i en fascistisk polisstat.
Men vi kan göra mer för att skydda 70+are och andra riskgrupper. Staten kan garantera och finansiera hemleverans av livsmedel och läkemedel till hushåll där det bor 70+ och andra riskgrupper som går att identifiera.
En annan åtgärd skulle kunna vara att tillfälligt dra in alla utskänkningstillstånd för alkohol, vilket torde minska besök på barer/pubar/restauranger avsevärt (utan att införa några förbud som direkt riktar sig mot privatpersoner). Samtidigt Systembolaget ha öppet som vanligt, och deras hemleveranskapacitet skalas upp efter behov.
Se tidigare inlägg.