Det finns ett förslag till skärpning av lagstiftningen mot barnpornografi, vilket Inger Davidson (kd) försvarar på DN Debatt.

Först kan man konstatera att det har skett en betänklig glidning i syftet med barnpornografilagen. Från början handlade det främst om barn (ofta yngre än 15 år och inte könsmogna) som utsätts för sexuella övergrepp (d.v.s. våldtäkt) och att detta filmas/fotograferas och sprids.

Nu handlar det även om att skydda “barn i allmänhet” från icke närmare specificerade hemskheter som existensen av barnpornografi tydligen skulle ge upphov till. Detta leder till helt orimliga slutsatser som att det ska vara förbjudet för en 18-åring att inneha eller sprida pornografiska bilder på sig själv som producerades när vederbörande var 17 år. Det duger inte, barnpornografi bör betraktas som ett brott mot de barn som faktiskt skildras och inte mot “barn i allmänhet” eller mot samhället. Det bör dock ligga under allmänt åtal och kunna beivras även om barnet som skildras är okänt eller har avlidit.

Konsumentverket ska granska bloggen Blondinbella eftersom den påstås innehålla dold reklam i strid med marknadsföringslagen, se artikel i Aftonbladet och Dagens Media.

Det måste vara 5 § i marknadsföringslagen som är pudelns kärna:

Reklamidentifiering

5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.

Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen.

Denna paragraf är i grund och botten en omyndigförklaring av medborgaren och konsumenten, den bygger på antagandet att folk inte kan tänka kritiskt och själva bedöma vad som är reklam och inte. Jag tror också att den bygger på överdrivna farhågor om vad som händer när folk understundom inte kan avgöra vad som är reklam. Och det är uppenbart att den ställer till problem i dagens medieklimat. Därför bör denna paragraf avskaffas. Det är bättre att folk lär sig tänka kritiskt själva än att Konsumentverket ska göra det åt alla.

Regeringen har just presenterat ett samarbete med Vattenfall, bilindustrin och batterindustrin för att utveckla s.k. plug-in hybridbilar* som ska kunna köra minst 100 km på el.

Samtidigt så satsar Stockholms stad på att ordna infrastruktur för laddning av elbilar.

Det är verkligen på tiden att gå vidare från den ensidiga etanolsatsning som Sverige har haft hittils. Elbilar är en mer flexibel och hållbar lösning för framtiden.

*) Plug-in hybridbil (även kallad laddhybridbil) är en bil med både förbränningsmotor och elmotor, och batteri med relativt hög kapacitet. Den kan laddas med el från elnätet och köras på el kortare sträckor. Förbränningsmotorn används bara när man ska köra så långt att batteriet inte räcker, eller om det inte finns möjlighet att ladda med el.

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning är det mycket tydligt att Liberala Ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso har helt rätt i att huvudproblemet är att de papperslösa invandrarana är desperata eftersom de riskerar utvisning. Det gör att de som utnyttjas inte vågar stå upp och protestera.

Jag tror att en stor del av detta löses genom att införa fri arbetskraftsinvandring. Se tidigare inlägg om det.

Metso har i och för sig rätt i att det liggande förslaget till arbetskraftsinvandring inte skulle lösa alla problem helt. De som inte har jobb skulle fortfarande riskera utvisning efter tre månader och kan därför tänkas vilja klamra sig fast vid det jobb de har, även om villkoren är usla. Men det skulle ändå bli en stor skillnad mot dagens situation. Dagens papperslösa invandrare är inte bara rädda för att förlora jobbet, de är rädda för att överhuvudtaget bli uppmärksammade. Deras arbetsgivare kan inte bara hota med att sparka dem, de kan också hota med att ange dem till myndigheterna så att de blir utvisade direkt.

Efter att ha sett debatten efter Uppdrag Granskning så drar jag slutsatsen att Sverige lider av en osund kollektivavtalsfixering. Om kollektivavtal saknas så förefaller både fack och rättsväsende stå handfallna.

Även om man tycker att kollektivavtal är bra och att det är önskvärt att så många arbetsplatser som möjligt omfattas så måste man inse att en 100 %-ig täckning är en utopi. Det kommer alltid finnas folk som jobbar utan kollektivavtal. Detta måste man förhålla sig till och kunna hantera.

Regeringens klimatberedning har presenterat sitt slutbetänkande.

Som bekant så har EU ett mål om att andelen biodrivmedel i transportsektorn ska vara minst 10 procent 2020, se tidigare inlägg om detta.

Klimatberedningen har tagit fasta på detta och tycker att Sverige ska ha ett eget ännu högre mål för detta (avsnitt 14.6).

Att överhuvudtaget sätt upp mål för andelen biodrivmedel i transportsektorn är feltänkt och dumt. Det är fullt tillräckligt med att sätta upp mål för minskade utsläpp av växthusgaser, och införa styrmedel i form av utsläppsrätter och/eller koldioxidskatter för att uppnå dessa. Så länge transportsektorn inte ingår i EU:s utsläppshandelssystem så kan det vara befogat att ha ett separat mål för transportsektorn, och det behövs koldioxidskatter på fossila bränslen.

Regeringens klimatberedning har presenterat en delrapport.

Det mest uppseendeväckande är att man inte lyckats komma överens om ett nationellt mål för utsläppsminskningar till 2020. Regeringspartierna tycker att målen ska vara minskning med 30 %, medan oppositionspartierna vill sikta högre med 40 % minskning, vilket Svenska Naturskyddsföreningen instämmer i.

Sverige står för cirka 0,2 % av de globala utsläppen av växthusgaser, och har idag rätt så låga utsläpp per capita jämfört med övriga industriländer. EU har 20 % som mål, och kan tänka sig 30 % om övriga stora industriländer går med på det. Övriga stora industriländer har mindre ambitiösa mål, eller inga mål alls.