Juridiskt och romantiskt äktenskap

För några veckor sedan skrev Mikael Lippman på Metro Debatt om det problematiska med att äktenskapet är en blandning mellan juridik och romantik.

Nu med anledning av att prins Carl Philip gifter sig så kan man också läsa i Fokus om att kungliga bröllop sedan 1981 inspirerat oss “vanliga dödliga” till flådiga och påkostade bröllop.

Lippman sätter fingret på ett viktigt problem, att folk som lever ihop utan att gifta sig kan drabbas av problem om ena parten dör. Om det finns barn så går dessa problem går bara delvis att avhjläpa med testamente eftersom barnen har rätt till laglott. Att gifta sig är det enda sättet att få ett bättre skydd mot dessa problem. Inte ens äktenskap hjälper dock fullt ut mot särkullsbarn.

Lippmans föreslår i princip civiläktenskap. Det är en bra idé, men jag tror inte att det skulle göra särskilt stor skillnad för de problem som Lippman tar upp. Enligt Fokus så väljer fler och fler bort kyrkan och gifter sig borgerligt.

För att på allvar lösa problemen som Lippman tar upp så bör man avskaffa laglotten. Gör man det så blir det möjligt att genom inbördes testamente och samboavtal uppnå samma juridiska effekt utan att gifta sig. Till och med lite bättre genom att särkullsbarn inte blir något problem.

Då kan äktenskapet i praktiken renodlas till fest, romantik, tradition och/eller religion. De som vill ha detta kan få det, de som inte vill slipper men kan ändå uppnå likvärdigt juridiskt skydd.