Wille på bloggen The Libertarian in Room 101 tar upp ett intressant ämne – vårt förhållande till Kriget mot Terrorismen, och med anledning av de stora dödstalen i Irak varje dag kan det vara värt att studera frågan ur ett mera liberalt perspektiv.

Kriget mot terrorismen är egentligen rätt bisarrt därför att vi tycks ha “nyttiga idioter” som springer omkring och kräver demontering av de individuella friheterna för att skydda de individuella friheterna. Se bara på Patriot Act i USA och de lagar som införts i Storbrittannien – och även här i Sverige – som en följd av det här. Se bara på de lagar som införts i Sverige via FN.

Lagarna springer maktens ärenden åt politiker, byråkrater och statsanställda för att de ska få mera av våra skattepengar och mera tillfällen att bestämma över och begränsa våra liv, och för varje bomb som smäller mot de fundamentala friheter som vårt samhälle ändock är byggt av så förlorar vi kriget varje gång vår ryggmärgsreflex säger åt oss att reglera och kontrollera än mera.

Att konservativa har den här utgångspunkten är mera förståeligt ideologiskt, men det finns ju folk som kallar sig liberaler som vill ge staten mera makt över individen för att staten ska kunna skydda individen från en minst sagt minimal möjlighet att bli sprängd i luften av några galningar.

Konservativa är ju på olika sätt kommunitära, det vill säga att de tror på kollektiv som består av lokalsamhället, familjen/släkten, kyrkan eller föreningslivet. Har man ett individuellt perspektiv måste man ju maximera individens frihet även på bekostnad av de kommunitära kollektiven.

Socialisternas kollektiv i stat och rörelse är ju på många sätt betydligt mera abstrakt och fjärran än vad de kommunitära kollektiven är. Och de kommunitära kollektiven har ofta betydligt större direkt makt över enskilda.

Liberaler, eller människor som kallar sig liberaler, kan förstås inte begära mera statliga ingrepp i de enskildas liv, och kan inte argumentera för en uppluckring av de fundamentala friheterna ur en utgångspunkt av att bevara dessa friheter.

Liberaler kan inte gå socialismens eller kommunitarismens ärenden på det här viset, och det borde verkligen ske en liberal debatt om vi verkligen vill associeras med en politik som ger byråkrater, poliser, tullare, flygplatsanställda, socialtjänstemän, lapplisor och tunnelbanevärdar ännu mera makt att ingripa mot enskildas integritet.

Och man kan med fog ställa krav på en regering som delvis kallar sig liberal att de ska riva upp t.ex. de antiterrorismlagar som införts via FN i svensk lagstiftning, och som vi har sett går ut över enskilda på väldigt anmärkningsvärda sätt.


2 kommentarer till “Det bisarra kriget mot terrorismen”  

  1. 1 Wille

    Bortsett från de poänger som lyfts upp här, samt i mitt inlägg, så är även en annan aspekt ur ett rent liberalt perspektiv användandet av skattepengar.
    Varför ska personer som är emot ett krig tvingas vara med och finansiera det via sina skattepengar?
    Om krigandet (släppa bomber etc) är så viktigt för vissa, varför kan de inte frivilligt skramla ihop till finansieringen?

    Det är rätt illiberalt att påstå sig vara frihetlig, men i nästa sekund begära att andra ska finansiera just deras favoritprojekt under tvång, oavsett det handlar om industrisubventioner, eller militär.

  2. 2 Liberal student

    Mycket bra inlägg…..

Kommentera

Du måste logga in för att kommentera.