Liberala Bloggar

Vi har nu skapat en ny sajt som samlar svenska liberala bloggare:
Liberala Bloggar

Där finns de flesta från Bloggregeringen och en rad andra liberala bloggare. Välkommen till
Liberala Bloggar!

På grund av bristande intresse från både skribenter och läsare har vi beslutat att lägga ner Bloggregeringen.

Denna sajt med alla gamla inlägg kommer ligga kvar tills vidare, men det kommer inte postas några fler politiska inlägg här.

Vi har dock en idé om en ny sajt som delvis kan komma fylla samma funktion som Bloggregeringen. Ifall det blir något av detta så kommer vi posta information om detta här, så fortsätt gärna hålla ett öga på Bloggregeringen ett litet tag till.

Under alla omständigheter kommer vi som utgjort Bloggregeringen givetvis att fortsätta skriva på våra egna bloggar:

Efter Ryssland gått in i Georgien så verkar det just nu som om EU inte kan enas om något motåtgärd alls. Problemet är att det egentligen inte finns någon gräns vid vilken Ryssland skulle känna sig helt nöjd eller säker.

  • Ska alla randstater till Ryssland hamna under rysk dominans?
  • Eller alla länder i den tidigare Warszawa-pakten?
  • Eller alla länder med en rysk minoritet?
  • Eller alla länder med en minoritet i som vill att Ryssland ska hjälpa dem?

Den paranoia som byggdes upp mot väst i Sovjetunionen under kommunismen, plockas nu upp och underblåses av ryska medier. Riktigt säkert skulle Ryssland nog inte känna sig förrän hela omvärlden vore under rysk överhöghet eller låg i aska. I en framtid kommer Ryssland säkert att slappna av och bli en av de civiliserade nationerna på jordens yta, men att försöka blidka Ryssland med eftergifter nu kommer inte att snabba på det skeendet. Istället kommer det att leda till förtryck för länder i Rysslands närhet. Ryssland uppfattar fria, öppna samhällen som hot och vi kan därför räkna med att Ryssland kommer att motarbeta detta var än det har inflytande.

Det finns en tendens att beskriva Rysslands beteende i emotionella termer. Italien, Frankrike och Tyskland gör nu sitt bästa för att utöka den ryska maktsfären i Europa. Dessa länder ville inte ha med Georgien i Nato och man vill nu inte utesluta Ryssland ur G8. Man argumenterar för att vara snäll mot Ryssland, med emotionella argument: Ryssland ska inte känna sig kränkt. Problemet är att den ryska regimen inte består av särdeles känslomässiga personer, tvärtom är de kalla maktspelare. Den ryska regimen använder emotionella argument för att dölja att de helt fokuserar på vad som är kallt logiskt möjligt att göra rent militärt: Vi ska bry oss om vad Ryssland “känner”, men Ryssland bryr sig sannerligen inte om vad vi känner.

Enda motmedlet mot denna ryska strategi är kallt logiskt tänkande och militär makt. Man måste också agera tidigt, vid minsta tecken på rysk imperialism. Ryssland skulle aldrig ha t ex fått dela ut pass inne i Georgien. Dessutom måste minoritetsfrågor generellt hanteras på ett sådant sätt att man inte får oro inne i länder. EU kan där tjäna som gott exempel. EU måste också expandera kraftigt i öst nu, vilket tyvärr kommer att blockeras av socialistiska länder som Frankrike som först nu börjar komma över sin skräck för polska rörmokare.

Många tycks vara rädda för vad Ryssland ska “känna” om väst flyttar fram sina positioner. Jag är inte orolig för det. Ryssland kommer att känna respekt för oss om vi agerar kraftfullt och enligt vår övertygelse. Om vi inte gör det kommer den ryska regimen tolka det som om vi vill att de ska komma in och styra över oss.

Det är de verkliga känslorna i denna konflikt.

För första gången sedan Sovjet­unionens fall 1991 har regimen i Moskva sänt pansarkolonner över landets gräns. Kriget kan ses som en vändpunkt som påverkar minst tre av de grundvalar som gäller för dagens nuvarande svenska säkerhetspolitik.

Läs mer: SvD » Inrikes » Kriget i Georgien skakar om gamla doktriner

Rapporter från flera nyhetsbyråer talar om hur ryska trupper omringat Kaspi och hur sydossetsisk milis plundrar staden. I en direktrapport nu på lördagsmorgonen berättade Anders Hellberg om hur ryska stridsfordon, som kommit dit under natten, stod uppställda på vägen trots att borde ha lämnat området.

Läs mer: Ryska trupper kvar i Georgien

Nationalism har fortfarande en stor sprängkraft i världen, men det finns ett projekt som lyckats desarmera den och det är den Europeiska Unionen. Genom att ställa krav på lagstiftning, mänskliga rättigheter, respekt för minoriteter och fri rörlighet så har EU öppnat upp en värld av möjligheter och livsstilar som gör att nationalistiska strömningar inom EU minskar i styrka, eller kanaliseras på ofarligt sätt. Det är inte för inte som tidingen The Economist kallat EU den första postmoderna staten. De etniska konflikter i Europa som trots allt blivit våldsamma ligger typiskt en bit utanför EU:s inflytandeområde.

Det är därför av stort intresse att utöka unionen och att dessutom engagera länder strax utanför den. EU kan locka med en i stor utsträckning liberal civilisation och en rikedom, som kan få många människor att slå ett lokalt nationellt projekt ur hågen.

I Georgien är inte de nationalistiska minoritererna främst ryska, men vissa av dessa minoriteter understöds av Ryssland, något som Ryssland misslyckats med vad gäller den ryska minoriteten i Baltikum som by and large har det för bra för att vilja kämpa för rysk överhöghet (och många av dem är nog inte intresserade av det överhuvudtaget). Estland och Lettland tjänar kanske som de bästa exemplen på hur en minoritet trots ryskt “stöd” anpassat sig och insett att status quo är tillräckligt bra.

Det är ingen slump att Turkiet är med i Nato; landet är strategiskt viktigt. Av samma skäl bör Turkiet även på allvar beviljas börja processen mot EU-medlemsskap. EU:s gräns skulle då komma att hamna vid Kaukasus, och fungera fredsskapande bara genom sin närhet, och det skulle bli lättare att engagera länderna i Kaukasus.

EU:s utvidgning måste dock ske på ett sådant sätt att de länder som går med verkligen i grunden blir liberaliserade.

Computer Sweden kommenterar Jan Björklunds och Lars Leijonborgs artikel om forskning på DN Debatt.

Computer Sweden menar att man bör prioritera naturvetenskap framför samhällsvetenskap. Och det håller jag helt med om, eller rättare sagt prioritera naturvetenskap, teknik och medicin framför samhällsvetenskap och humaniora. Björklund och Leijonborg säger inte detta rätt ut, men nästan alla exempel de tar upp är naturvetenskap/teknik/medicin så de tänker nog så.

Jag håller också helt med om att man ska satsa på redan framgångsrika institutioner och skippa regionalpolitiken. Jag hoppas att regeringen lyckas göra det.

Däremot håller jag inte med om att man bör prioritera tillämpad forskning framför grundforskning. Det är ett kortsiktigt att prioritera tillämpad forskning, och det kan inte staten göra. Det är helt i sin ordning att näringslivet huvudsakligen sysslar med tillämpad forskning, men staten får inte glömma bort grundforskningen. Utan grundforskning så kommer utvecklingen snart att stagnera, och den tillämpade forskningen kan i längden inte leva utan grundforskning. Utan grundforskning hade mycket av den teknik vi idag tar förgiven inte funnits. Här hoppas jag att regeringen inte lyssnar på Computer Sweden.

Jag skulle sträcka mig så långt som att säga att högkvalitativ forskning inom naturvetenskap, teknik och medicin är bland det bästa man kan lägga skattepengar på.

Intressant? Andra bloggar om:

Alla fyra regeringspartier är överrens om att en civilkuragelag skall införas innan valet 2010. Den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund nämner det ofta och gärna, och tanken bakom är att få fler människor att gripa in när något händer, i stället för att bara bli ytterligare en tyst betraktare.

Självklart behövs det mer civilkurage. Den tysta stumma massan som vare sig ser eller hör, vill knappast ingen ha i ett samhälle. Problemet är att civilkurage inte kan lagstiftas fram.

Vad som är rätt eller fel handlade i en situation när brott begås är omöjligt att säga. Alla reagerar vi olika. Ta ett misshandelsfall på öppen gata som exempel. Någon blir rädd och lämnar platsen, en annan går emellan och riskerar sitt eget liv och hälsa, en tredje ringer 112. Alla tre kan vara rätt, samtidigt som alla tre kan sluta fel.

Under min tid som scoutledare fick jag gå en mängd kurser där civilkurage och krissituationshantering kom upp. Oavsett om det var brandskydd eller hjärt- och lungräddning som stod på schemat togs en viktig sak upp; det går inte att handla fel i en akut situation, just eftersom alla reagerar så olika, det viktiga var att reagera. Med en civilkuragelag hade vi helt plötsligt haft en lagtext som deklarerat vad som var rätt och fel handlande i akuta fall, med tyngd på situationer där brottslighet förekommer.

Det är tragiskt varje gång någon som skulle kunna förhindra ett brott bara står stilla och låter det passera. Det förhindras inte av att bötfälla någon som råkar vara rädd, är chockad eller av andra orsaker blir handlingsförlamad då det är minst lägligt. Feghet må vara moraliskt förkastligt, men det borde inte vara brottsligt.

Wagenius, Falkvinge och Fridén skriver tänkvärt, även om jag utgått från att det endast var i situationer när annans liv och hälsa var i fara som en eventuell lag skulle råda över.

Humanisternas före detta ordförande Carl-Johan Kleberg skriver i Expressen om civiläktenskap.

Idag är det så att vissa typer av ideella organisationer (trossamfund) – men inte andra – har möjlighet att genomföra juridiskt bindande vigslar. I övrigt kan borgerliga vigslar genomföras av personer som av länsstyrelsen fått vigselrätt, men det är i praktiken väldigt svårt att få denna vigselrätt. Oftast måste man vara ledamot i kommunfullmäkige eller riksdagen för att få det.

Det innebär att personer som tillhör ett trossamfund med vigselrätt, och personer som råkar vara bekant med någon som har vigselrätt, har lätt att ordna ett fint bröllop som de önskar. Medan andra som varken tillhör något trossamfund (kanske för att de inte är troende) och inte heller känner någon politiker med vigselrätt får det mycket svårare.

Så kan vi inte ha det. I samband med att man gör det möjligt för samkönade par att gifta sig på lika villkor som tvåkönade par, vilket man givetvis bör göra, så bör man se till att även rätta till detta missförhållande.

Som jag ser det finns det två sätt.

Antingen gör man som Kleberg och Kristdemokraterna föreslår och inför civiläktenskap. Det innebär att alla som gifter sig måste vända sig till någon myndighet för att registrera vigseln, och sen kan man ordna vilken ceremoni man vill, i kyrkan eller någon annanstans (eller låta bli). Trossamfundens särställning försvinner och det offentliga uppdraget vigselförrättare försvinner också.

Ett annat alternativ är att man gör det mycket enklare att bli utsedd till vigselförrättare, så att varje vuxen person som ansöker och inte är uppenbart olämplig får bli det. Om man ska behålla vigselrätten för organisationer så måste fler än bara trossamfund kunna få det.

Intressant? Andra bloggar om:

I Storbritannien ska Internetleverantörerna hjälpa till att jaga de som sysslar med piratkopiering på Internet, se artikel i SvD.

De svenska Internetleverantörerna säger tydligt nej till att medverka till något liknande i Sverige. Det gör de helt rätt i. Musik- och filmindustrin borde anstränga sig mer för att tillhandahålla användarvänliga lagliga alternativ för att sälja musik och film på Internet istället för att bara agera för hårdare tag mot piratkopiering.

Detta tycks vara något liknande som den svenska Renforsutredningen föreslog förra året, och samma argument kan användas även mot detta.

Intressant? Andra bloggar om:

Utländska medborgare som bor i Sverige har i många fall väldigt svårt att skaffa svenskt ID-kort sen Svensk Kassaservice slutade utfärda sådana, se artikel i SR.

Så kan vi inte ha det. Detta löses enklast genom att alla som får svenskt personnummer automatiskt tilldelas ett svenskt ID-kort i samband med det. Det ska gälla såväl asylsökande och anhöriginvandrare som arbetskraftsinvandrare och de som utnyttjar den fria rörligheten inom EU/EES.

Intressant? Andra bloggar om:

De stigande bränslepriserna börjar nu få effekt, priserna på bränsletörstiga bilar sjunker (eftersom ingen vill ha dem) och folk börjar köra mindre.

Detta visar att marknadsekonomin fungerar. När priserna stiger så sjunker efterfrågan, även om det finns en tröghet i systemet. Jag tror inte att vi har sett slutet ännu, om priserna ligger kvar på dagens nivå (eller stiger ännu mer) så kommer efterfrågan sjunka ytterligare framöver, bl.a. genom att folk börjar efterfråga bilar med lägre bränsleförbrukning och bilar som helt eller delvis kan gå på billigare bränslen (biogas och el).

Detta visar att det är bra att Sverige stod emot Frankrikes försök att sänka bränsleskatterna i EU för att parera prisuppgångarna. Den sortens kortsiktiga populism vore förödande eftersom den skulle fördröja efterfrågeminskningen och därmed leda till ännu högre priser på sikt. Som att kissa i brallan, varmt och skönt till en början, men sen kallt, blött och äckligt.

Se tidigare inlägg.

Intressant? Andra bloggar om: